Våga fråga

SVAR:

Detta handlar om makt och personlighetsdrag. Denna chef har kanske börjat använda sig av sin vrede för att undvika obekväma frågor. Man kan säga att hen skrämmer sina anställda till tystnad och lydnad. Dessa vredesutbrott verkar inte heller vara i proportion till de frågor som tas upp. Det finns ju inga frågor som är fel, utan det handlar om att mottagaren inte klarar av att hantera frågan och därför får ett utbrott. Här handlar det om att chefen borde arbeta med sig själv och sin aggressionsproblematik. Som anställd är det svårt att tillrättavisa sin chef. Det som är viktigt i detta sammanhang är att du får påminna dig om att det är chefens problem – men det drabbar dig och därför behöver du ta upp frågan med hen.
Du kan försöka berätta för din chef hur du upplever situationen; att det känns svårt och otryggt att fråga vissa saker, eftersom du aldrig vet hur hen reagerar. Du behöver berätta att du tycker att hens vredesutbrott känns obehagliga och får dig att känna dig osäker. Varför blir hen så arg? Tillsammans kan ni kanske fundera på hur ni ska göra i fortsättningen. Vad tänker chefen att skulle vara en bra lösning och vad tycker du? Då redogör du för din upplevelse och den är inte fel. Vad är det värsta som kan hända om du tar upp dina känslor med din chef? Kan hen sparka dig? Kan hen degradera dig? Finns det några andra alternativ?

Ett annat tips är att du även tar upp de obekväma frågorna och tar emot eventuella vredesutbrott. Stå kvar och låt ilskan dra förbi och försök återgå till frågan du ställde. ”Jag hör vad du säger, men hur ska vi göra för att lösa mitt problem?” Det betyder att du inte bryr dig så mycket om hens utbrott, du vill ha svar på din fråga. Eller så säger du att du återkommer om en stund när hen fått lugna ner sig och tänka över ursprungsfrågan. Eller så accepterar du inte chefens utbrott och meddelar att du numera går ut ur rummet om det kommer ett vredesutbrott, och återkommer när stormen dragit förbi. På så vis markerar du dina gränser och att du inte accepterar att bli behandlad hur som helst.
Om du berättar om hur utbrotten känns och chefen inte klarar av att ta det till sig, då kan det vara på sin plats att diskutera med en tredje part. Eventuellt någon förman eller någon från arbetsplatshälsovården, till exempel psykologen eller arbetshälsovårdaren. Ett annat alternativ är att önska arbetshandledning. Arbetshandledningen borde då ske i grupp och chefen måste också delta i dessa möten.

MARIA SUNDGREN-LILLQVIST
är kognitiv psykoterapeut och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.