Våga fråga

I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.


Vi har haft det ganska stormigt i vårt äktenskap men skulle nu vilja förnya våra löften. Hur går det till i praktiken?

SVAR:

Jag har någon enstaka gång träffat på par som har önskat förnya sina äktenskapslöften. Att det inte sker så ofta beror delvis på att vi inte har några egna finländska modeller för hur det går till. Söker man på nätet med sökorden ”wedding vow reneval” (förnyelse av äktenskapslöften) hittar man däremot mycket material.

När jag kontaktats av par som av olika orsaker vill förnya sina vigsellöften har vi planerat ceremonin tillsammans. I praktiken har vi utgått från vigselformuläret och skräddarsytt tillfället i enlighet med parets önskemål. De yttre ramarna kan variera, hemma eller i kyrkan, tillsammans med de närmaste eller med många gäster i samband med en silver- eller guldbröllopsdag.

För de människor jag mött har det varit viktigt att som en del av ceremonin få uttala sin vilja att fortsätta leva i kärlek och trohet. Eftersom det inte finns färdiga formuleringar har vi utarbetat en fråga tillsammans.

Den kunde till exempel lyda: ”Vill du fortfarande dela ditt liv med NN och älska honom/henne i nöd och lust?”

Ett annat förslag som en av mina kolleger har använt är: ”Vill du NN i dag bekräfta din kärlek till NN och fortsätta att dela ditt liv med henne/honom?”

Eftersom det inte finns en bestämd modell att följa gäller det också för er att planera ceremonin tillsammans med den präst ni anlitar. Var vill ni att ceremonin skall hållas? Vem vill ni att ska var närvarande? Vill ni att era närstående bidrar med böner, textläsning eller musik? Vill ni ha en enkel och innerlig andaktsstund i ert hem eller ordnar ni en stor fest tillsammans med släktingar och vänner?

Att bli ett par och sedan att gifta sig är bara början på ett liv tillsammans. I mindre och vardaglig skala bekräftar ett par sin relation på vardagliga sätt, med vänliga ord och omtänksamma handlingar. Ibland behövs det mera när relationen har satts på prov av olika orsaker. Vad fint att ni igen har hittat tillbaka till varandra! Jag rekommenderar varmt att ni går vidare med era planer på en bekräftelse av era äktenskapslöften.

Ann-Sofi Storbacka är sjukhuspräst och svarar på läsarfrågor om tro och liv.

Sofia Torvalds. För några veckor sedan drabbades jag av skadedjur i hemmet. Jag kan inte med kryp. Efter en utrotningskampanj som inte riktigt ville ta skruv grep jag, i desperation, tag i boken ”Joka naisen niksikirja” från 50-talet. Den har jag fått av min mormor. 14.11.2006 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Biskop Bo Giertz låter i boken Stengrunden – fortfarande oöverträffad som katekes i romanform – sin unga präst storma mot superiet. I Savonius predikningar kunde folk känna igen husbönder som på hemväg från kyrkan stannade halvvägs på en lönnkrog ”tills de bars ut i vedboden som döda säckar”. Eller vaknade i lansvägsdiket med fötterna fastfrusna. 14.2.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Mark Twain skrev på sin tid boken om kapten Stormfields besök i himlen. Den gode kaptenen kommer några grader ur kurs på vägen dit. Himmelriket visar sig vara en betydligt större historia än kaptenen tänkt.Änglarna får söka en hel del i de himmelska domänerna innan de hittar platsen där Stormfield hör hemma. Den är en avlägsen plätt i de himmelska sfärerna och är bekant under namnet ”Vårtan”. 14.2.2007 kl. 00:00

Kristina Fernström. – Trafiken står p.g.a. ordningsstörningar, sa en uppiven röst över högtalaren och under bråkdelen av en sekund undrade jag om han talade om kyrkan. 14.10.2006 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Jag åkte buss hem sent en kväll. På vägen till Esbo är det inte många som ler. Jag fattar inte varför, det är alltid lika roligt att åka hemåt längs Västerleden. Ändå sitter folk i bussen och ser trötta och slitna ut. Det är Helsingfors som har tärt på dem, hårt. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Då och då ombeds jag hålla diskussionsinlägg, en och annan föreläsning, presentationer eller annat publikt. För att om möjligt väcka intresse för innehållet och budskapet tar jag ofta modern teknik till hjälp. Det vill säga datorn och dataprogram, med vars hjälp det är tämligen lätt att skapa visuella helheter som kompletterar den muntliga framställningen. 14.2.2007 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Alltid då nånting är riktigt bra är man rädd för att det ska sluta illa. 14.2.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. En elektronisk stegmätare kanske? Eller hellre en navigatör för bilen? Provade en i somras och imponerades storligen av rösten som exakt lotsade mig till rätt adress i Skövde.Risken är stor för beroende, så man inte vet hur man tar i en karta. Som när räknedosorna kom och folk tappade förmågan att räkna i huvudet.Nej, jag väntar på mobiltelefonins nästa steg. Den elektroniska riskmätaren. Den som säger vad som verkligen är farligt eller inte. 14.2.2007 kl. 00:00

. Kvinnor, barn och arbetsliv tycks vara en inte allt för lättlöslig ekvation. De finska förstföderskorna blir äldre och äldre och antalet barn per familj minskar. Det rätta tillfället att skaffa barn planeras in med hjälp av noggrann kalkylering. Några har tur och lyckas bli föräldrar enligt tidtabellen medan barnen för andra aldrig infinner sig. Barn är allt mera någonting man skaffar sig och allt mindre något man får. 14.2.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Hur sätta brasilianare, argentinare, tyskar och fransmän i rätt ordning? Och när är det dags för Afrika? Straffsparkar är knappast tekniken som kardinalerna i Sixtinska kapellet väljer för att slippa sätta halm i brasan med valsedlar för den berömda svarta rökens skull. 14.2.2007 kl. 00:00

. Något omvärlden under min livstid frenetiskt försökt lära mig är att fånga stunden. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Suomen Kuvalehtis chefredaktör, teologie magistern och prästen Tapani Ruokanen, bjuder i nr 49/2006 (kolumnen Jälkiruokanen) på en otrolig soppa med anledning av biskopsvigningen i Borgå stift. Det som fick honom att helt glömma recept och god smak var att vigningen av Gustav Björkstrand gick på svenska. 14.2.2007 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Det var en mörk och kulen kväll innan snön ännu hade kommit då vi körde in på gården till Hemmala, vårt fritidsställe i Keuruu.  I ljuset av strålkastarna såg marken på en sidan uppfaren ut som ett nyss uppgrävt potatisland och på andra sidan syntes bilspår som – det var jag övertygad om – skulle visa sig gå över våra samma sommar planterade rosenbuskar. 14.2.2007 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. I en lång rad går vi längs rälsen med våra väskor. Synen väcker bilder av flyktingvandringar på film. Men nu är det bara Pendolinotåget som har fått något fel och slagit ut strömmen mellan Hyvinge och Tavastehus. 14.2.2007 kl. 00:00

kyrkomötet 2015. I sin predikan vid kyrkomötets öppningsmässa kallade biskop Seppo Häkkinen frågan om kyrkans lokala strukturer för en historiskt viktig fråga. 5.5.2015 kl. 10:24

Biskop Björn Vikström vill minska på riksdagens beslutbörda genom att skära i kyrkolagen. 30.4.2015 kl. 13:12

Höstdagarna. Arrangören för Höstdagarna ser sig om efter ny samarbetspartner då Lärkkulla drar sig ur till en följd av statliga reformer. 29.4.2015 kl. 16:49

Sini Sundqvist. Många tonåringar är trötta i dag. Och saknar vuxna att tala med. Bland annat det har Sini Sundqvist lärt sig i jobbet som ungdomsarbetsledare och försöker anpassa verksamheten i enlighet med den insikten. 29.4.2015 kl. 16:47

Kyrkomötet. Nästa vecka är det dags för kyrkomötet att besluta om alla församlingar i framtiden ska tillhöra en samfällighet eller inte. Peter Lindbäck har redan nu meddelat att han kommer att föreslå att lagförslaget förkastas. 29.4.2015 kl. 16:40