Recensioner

Teater: Vad får ett liv vara?

10.10.2011
Cata Portin
När Aurora Karamzin intar scenen i Svenska teaterns uppsättning De bäst anpassade faller ändå huvudkaraktärens sociala engagemang i skymundan. Det är Auroras personliga livsöde med rikedomen och tragiken i förgrunden som präglar föreställningen. De många liven som slocknar i hennes armar blir en röd tråd. Aurora överlever alla sina sexton syskon, sin första fästman, sina två äkta män och både sin son och fosterdotter. Själv blir hon 96 år gammal - en anmärkningsvärd ålder i en tid då barnsängar, sjukdom och missbruk innebar kort livslängd också för överklassen.

Tiden som kejsarinnans hovdam är upptakten till ett händelsefullt liv där Aurora bland lyx och stora tillgångar samtidigt förmår ta samhällets utstötta till sitt hjärta. Hennes existentiella kval över varför hon får leva medan andra dör och vad godheten egentligen tjänar till får utrymme i en av slutscenerna. Aurora sätter till slut sin tillit till Herren och accepterar hans outgrundliga vägar.
Jag hade ändå gärna sett att pjäsen gått djupare in i hennes samhällsengagemang och de många frågeställningar hon uppenbart berördes av - överflödet, fattigdomen och frågan om vad ett liv egentligen är och får vara.

Ett problem är den täckande bild som ges av Aurora Karamzins nästan hundra levnadsår och de många historiska händelser som utspelar sig under tiden. Mer än så ryms helt enkelt inte med. Det är ändå glädjande att det digra innehåll som kunde upplevas som en över två timmar lång transportsträcka, i Åsa Kalmérs regi i stället blir en gripande berättelse om skakande livsöden, kärlek, makt, skönhet och omsorg.

Aurora Karamzin i olika åldrar porträtteras av hela tre skådespelare, Ingrid Söderblom, Anna Hultin och Sophia Heikkilä. Samtliga rollprestationer är övertygande. Vad gäller de övriga skådespelarinsatserna är Sue Lemström värd ett särskilt omnämnande. Hennes närvaro på scenen i form av ett antal olika biroller är varje gång lika imponerande - vare sig hon spelar kejsarinnan Alexandra Feodorovna, gammal informator eller dödsdemon.

Den sparsmakade scenografin i kombination med den moderna, lite trolska musiken ger pjäsen ett samtida uttryck, utan att för den skull kännas för experimentell. Niklas Brommare har tonsatt musiken som framförs av Cecilia Runolf. Hennes sångpartier lyfter helheten och fungerar som ett bra komplement till den annars traditionella talpjäsen.


SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37