Recensioner

Teater: Vad får ett liv vara?

10.10.2011
Cata Portin
När Aurora Karamzin intar scenen i Svenska teaterns uppsättning De bäst anpassade faller ändå huvudkaraktärens sociala engagemang i skymundan. Det är Auroras personliga livsöde med rikedomen och tragiken i förgrunden som präglar föreställningen. De många liven som slocknar i hennes armar blir en röd tråd. Aurora överlever alla sina sexton syskon, sin första fästman, sina två äkta män och både sin son och fosterdotter. Själv blir hon 96 år gammal - en anmärkningsvärd ålder i en tid då barnsängar, sjukdom och missbruk innebar kort livslängd också för överklassen.

Tiden som kejsarinnans hovdam är upptakten till ett händelsefullt liv där Aurora bland lyx och stora tillgångar samtidigt förmår ta samhällets utstötta till sitt hjärta. Hennes existentiella kval över varför hon får leva medan andra dör och vad godheten egentligen tjänar till får utrymme i en av slutscenerna. Aurora sätter till slut sin tillit till Herren och accepterar hans outgrundliga vägar.
Jag hade ändå gärna sett att pjäsen gått djupare in i hennes samhällsengagemang och de många frågeställningar hon uppenbart berördes av - överflödet, fattigdomen och frågan om vad ett liv egentligen är och får vara.

Ett problem är den täckande bild som ges av Aurora Karamzins nästan hundra levnadsår och de många historiska händelser som utspelar sig under tiden. Mer än så ryms helt enkelt inte med. Det är ändå glädjande att det digra innehåll som kunde upplevas som en över två timmar lång transportsträcka, i Åsa Kalmérs regi i stället blir en gripande berättelse om skakande livsöden, kärlek, makt, skönhet och omsorg.

Aurora Karamzin i olika åldrar porträtteras av hela tre skådespelare, Ingrid Söderblom, Anna Hultin och Sophia Heikkilä. Samtliga rollprestationer är övertygande. Vad gäller de övriga skådespelarinsatserna är Sue Lemström värd ett särskilt omnämnande. Hennes närvaro på scenen i form av ett antal olika biroller är varje gång lika imponerande - vare sig hon spelar kejsarinnan Alexandra Feodorovna, gammal informator eller dödsdemon.

Den sparsmakade scenografin i kombination med den moderna, lite trolska musiken ger pjäsen ett samtida uttryck, utan att för den skull kännas för experimentell. Niklas Brommare har tonsatt musiken som framförs av Cecilia Runolf. Hennes sångpartier lyfter helheten och fungerar som ett bra komplement till den annars traditionella talpjäsen.


Svenskt rum. S:t Jacobs kyrka är ett viktigt svenskt rum på Drumsö. Det var signalen från de Drumsöbor och församlingsanställda som samlades till möte i går kväll för att ta strid för sina utrymmen. 1.12.2016 kl. 11:53

böcker. "Det är viktigt för alla stressade människor att hinna landa en aning och få julstämning." 1.12.2016 kl. 10:31

församlingsstruktur. Processen kring en möjlig sammanslagning av församlingarna i Pedersörenejden har tagit ett steg framåt. Vart det leder är ännu oklart. 30.11.2016 kl. 13:09

advent. Hör Emma Audas, Lucas Snellman och Katarina Gäddnäs andakter i advent. 25.11.2016 kl. 13:07

eutanasi. Bibeln ger oss inget direkt svar på frågan om aktiv dödshjälp. Det tunga ansvaret ligger på oss. Det säger Hilkka Olkinuora, som välkomnar diskussionen också inom kyrkan. 24.11.2016 kl. 13:25

profilen. Sara Razai har bestämt sig för att inte vara rädd och för att släppa kontrollbehovet. I hennes hem samsas muslimsk bordsbön med kristen söndagsskola. Och i familjen pratar de svenska, finska, dari och engelska. 24.11.2016 kl. 10:31

nödlogi. Ett kvällsmål, en natt på en madrass, morgonmål när du vaknar. I Petrus församling förbereder sig anställda och frivilliga för det tillfälliga härbärge som är öppet den 5–12 december. 22.11.2016 kl. 10:29

kyrkans fyraårsberättelse. Finländarna går fortsättningsvis oftast i kyrkan på julafton. 2015 besökte 320 000 människor kyrkan eller församlingen den dagen. 22.11.2016 kl. 10:16

asylsökande. Där ministeriet betonar säkerheten talar kyrkan om människovärde. I stort sett fanns det samsyn om att slå vakt om tryggheten i landet – för alla. 21.11.2016 kl. 16:28

profilen. Hemmet påverkar barnens uppväxt. Det finns ingen neutral uppväxtmiljö. Barnen kan inte växa ur ett vakuum. Varje människa har ett trossystem som påverkar livet och de val man gör, säger Saara Kinnunen, pensionerad familjerådgivare och författare. 17.11.2016 kl. 15:19

psykiatri. På den psykiatriska avdelning där Anders Blomberg jobbar är det inte ovanligt att patienter har religiöst färgade psykoser. 17.11.2016 kl. 07:28

Kyrkomötet. Kyrkomötet motsätter sig undervisnings- och kulturministeriet förslag att frysa indexjusteringen av finansieringen för de samhällsuppgifter kyrkan sköter för åren 2017-2019. 11.11.2016 kl. 13:43

Kyrkomötet. 25 kyrkomötesombud har publicerat ett skriftligt ställningstagande där de uttrycker sitt stöd för kyrklig vigsel av homosexuella. 10.11.2016 kl. 10:31

andaktsprogram. Gudstjänsterna kan äntligen få en fast sändningstid, säger Svenska Yles direktör Marit af Björkesten. 9.11.2016 kl. 10:19

äktenskapet. En undersökning visar att 48 procent av finländarna är positivt inställda till att par av samma kön ska kunna vigas i kyrkan. Bara 17 procent vill att kyrkan avstår från vigselrätten. 8.11.2016 kl. 13:54

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07