Paret Joki-Erkkilä besökte Kyrkhelg Nord för att berätta om vägen till förlåtelse.

De förlorade sin dotter Laura – men mitt i det nattsvarta mörkret kom Jesus in i deras liv

sorg.

År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren.

30.10.2025 kl. 19:18

Under en solig helg i september besöker paret Joki-Erkkilä Kyrkhelg Nord i Karleby för att dela sin historia. Stadskyrkan är fullsatt och paret går upp tillsammans med en tolk. Vi får en pratstund tillsammans efter deras seminarium.

Minna och Vellu, som hon kallar Veli-Pekka, är båda läkare och träffades på läkarlinjen i Tammerfors. De beskriver mötet som kärlek vid första ögonkastet.

Ingen av dem kommer från en kristen familj och de hade inte funderat så mycket på Gud innan tragedin drabbade dem.

– Vi hade ett bra liv på utsidan, men inte inuti. Jag tyckte det var bra att Gud fanns, men jag behövde inte honom i mitt vardagsliv, säger Minna.

– Min mommo var troende men jag tänkte att det där är något för gamla människor. Men mommo har alltid bett för alla sina barnbarn, säger Veli-Pekka.

Ett efter ett kom barnbarnen till tro i sina vuxna år. En av dem var Veli-Pekkas syster Tuuli, Lauras gudmor. Hon kom att spela en stor roll i Lauras liv. Tuuli bad ofta för att hennes bror skulle komma till tro.

– För syrran kändes det som att ju mer hon bad desto längre bort från tron kom vi, säger han.

Minna och Veli-Pekka har fyra barn. Lauras storasyster, som vid den tiden studerade i Nya Zeeland, hade en mycket nära relation till Laura. En kort tid innan Laura dog tillbringade familjen en hel månad tillsammans i Nya Zeeland, för att hälsa på systern.

– Jag är så tacksam att vi fick uppleva det tillsammans som familj, säger Minna.

Under resan sjöng Laura ständigt på en sång, och ingen förstod varför. Det var psalmen ”Ett barn vandrar fram”. Tuuli berättade senare att samma psalm hade sjungits i kyrkan dagen innan Laura dog.

En dag efter att de kommit hem från sin resa hände det värsta. De nåddes av nyheten att Laura hade mördats av sin ex-pojkvän hemma i hans lägenhet i Tammerfors.

– Jag vaknade plötsligt från en tupplur och ropade rakt ut ”Var är Laura?”. Jag kände att något var fel. Jag kollade på klockan och den var 17.27. Efteråt fick vi reda på att det var precis den stunden Laura dog, berättar Minna.

– Då jag ringde Tuuli och berättade om det sa hon att hon verkligen inte förstår sig på Gud, säger Veli-Pekka.


Tiden efter

Efter Lauras död följde en tid av bitterhet, ilska och hat. Allt var nattsvart. Lauras syster tog flyget hem från Nya Zeeland och hela familjen sörjde.

– Jag hade ingen kraft att göra någonting, säger Minna.

Veli-Pekka försökte att hålla igång i vardagen. En dag var han och simmade i simhallen och lät tårarna forsa.

– Jag stannade varje 25 meter för att torka tårarna, säger han och fortsätter:

– Men hela tiden spelade en psalm inom mig och jag kände en frid som jag alltid längtat efter.


Att hitta Jesus

Dotterns död väckte tankar och diskussioner om tro. En längtan efter Jesus väcktes i paret Joki-Erkkiläs hjärtan.

– Efter att Laura dog började mina egna fel och misstag trycka på. Mitt i mörkret kom en längtan efter något som på riktigt är gott. Jag kom plötsligt att tänka på Andens frukter. Jag ringde Tuuli och hon visade var i Bibeln de finns. Där fanns det goda jag längtat efter: frid, tålamod, glädje, självbehärskning och så vidare. Jag hade tidigare fyllt den längtan jag hade med resor, kläder eller upplevelser, säger Minna.

– Tuuli berättade att vi ännu kommer att se Laura. Kan det här vara sant? tänkte jag, säger Veli-Pekka.

En dag mitt i ångesten hände något som fick Veli-Pekka att plocka upp Bibeln för första gången.

– Jag gick omkring hemma i vardagsrummet och hade ångest. Då såg jag plötsligt vår vigselbibel ligga i hyllan, jag hade aldrig öppnat den tidigare. Då jag öppnade första sidan låg där ett pyssel från något av barnen, en hand utklippt i kartong. Vi har fyra barn, så jag undrade vems det kunde vara. Då jag vände på det stod det ”Laura” på baksidan. Då förstod jag att jag behöver börja läsa Bibeln.

Men Bibeln kunde också kännas överväldigande.

– Det fanns väldiga löften i Bibeln. Som i Matteusevangeliet, ”saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade”.

Mitt i sorgen kom emellanåt friden, samma frid som han känt i simhallen.

– En dag när jag gick i skogen kände jag plötsligt en sådan frid komma över mig. Jag visste att Laura var i trygghet, att hon var med Gud.


Att förlåta

Hur kan man förlåta någon som brutalt tagit ifrån en det finaste man har?

Först kom Gud, sedan förlåtelsen. Som i många historier. Trots att friden och tron hittade fram var förlåtelsen varken självklar eller enkel.

– Jag läste i Matteusevangeliet om att förlåtelsen är ett villkor. Och jag ville till himlen, det vill jag fortfarande. Så jag bad den svåraste bönen jag bett: ”Far, du vet att jag inte vill förlåta, men jag vill göra din vilja.” Just i den stunden märkte jag ingen skillnad, säger Minna och fortsätter:

– Men jag märkte skillnaden då jag såg en bild av mördaren och kände djup medkänsla med honom. Jag var fri från hat. Mitt helande kunde börja, berättar Minna.

– Efter en tid märkte jag att då mördaren kom upp i mina tankar fylldes jag inte av hat. Då visste jag att något hade vänt, säger Veli-Pekka.

Att förlåtelse är en svår process är de noga med att poängtera. Men det finns tips som hjälper.

– Vi kommer bli felbehandlade med 100 procents säkerhet här i livet, men det centrala är att förlåta. Jag brukar förlåta människor på förhand, säger Minna.


Laura fann också Jesus

Lauras väg till tro började före hennes föräldrars. Som gudmor satte Tuuli grunden till kristen tro hos Laura, och efteråt fick Minna och Veli-Pekka reda på att Laura hade tagit emot Jesus bara en kort tid innan hon dog.

Vid den tiden började allt fler frågor om Jesus komma upp hemma vid middagsbordet, till Minna och Veli-Pekkas förvåning.

– Ungefär en månad innan Laura dog frågade hon helt plötsligt av oss: ”Mamma och pappa, vet ni vad det centrala i kristendomen är?” Vi blev lite förvånade och svarade nej. ”Att alla som tror på Jesus får leva i evighet”, svarade hon då.

Minna och Laura tränade tillsammans inför ett maratonlopp och under de långa springturerna ville Laura ofta diskutera tro. Minna hade inga svar och föreslog att Laura skulle diskutera med Tuuli.

Och det gjorde hon. Tuuli berättade att Laura sagt ”Jag vill leva med Jesus” i ett av deras samtal, vilket har tröstat dem i dag.


Livet efter

Att de har Jesus i sina liv har förändrat allting. Något som i dag är helt förändrat är äktenskapet.

– Innan resan till Nya Zeeland hade jag tänkt flytta ut då vi kommer hem. Men vi började leva som Bibeln lär och förhålla oss till Bibelns råd om relationer. I dag är vårt äktenskap bättre än det någonsin har varit, säger Minna.

Sorgen efter deras dotter finns alltid där. Men att Laura är i trygghet med Jesus tvivlar de inte på.

När paret får frågan om hur Laura var som barn skiner de upp.

– Hon var så hjälpsam och glad. Och hon pratade aldrig illa om andra människor, hon såg det goda i alla, säger Minna.

Text och foto: Maja Nordqvist


Kyrka. Kyrkhelgen i Karleby, som nu ordnas tredje året i följd, väcker blandade känslor. 10.9.2010 kl. 00:00

Människa. Sune Häggblom är uppfödd och har levt hela sitt liv i Björsby i Jomala på Åland. Föräldragården ligger bara ett stenkast från huset där han i dag bor med dottern Mia. I barndomen åkte han av bara farten med grannfamiljens många barn och deras föräldrar på väckelsemöten och trevliga lägerveckor. 9.9.2010 kl. 00:00

Nina Österholm. I vår kokvrå på jobbet saknades länge skedar. Och vilket tröstlöst projekt det är att försöka få i sig lunchsoppan med gaffel. Att dricka direkt från tallriken och hoppas på att ingen ser är nästan bättre, men med risk för ärter i näsan som Lisabet. Skeden är helt klart ett underskattat redskap. 9.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Det är insamlingstider. Kampanjer och huttrande sparbössefolk utmanar vår goda vilja. ”Jag kan fast ge hundra mark. Men då vill jag ha ett foto på mottagaren med min hundralapp i handen. Före det ger jag inte ett penni.” 9.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. 97 procent av de riksdagsledamöter som hör till kyrkan tänker rösta i församlingsvalet i november. 9.9.2010 kl. 00:00

Kultur. I höst kan man bli muslim på tv. Men var blev den kristna dokusåpan? 8.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. På hösten året före du fyller 15 år inbjuder församlingen dig till att gå i skriftskola. Nu har anmälningarna till skriftskolorna 2011 startat. 8.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Närpesborna har nu en direktkanal från kyrkan till sin tv-apparat. Genom en robotkamera i kyrkan kan de följa gudstjänsterna hemma i tevesoffan. I söndags inleddes sändningarna. 7.9.2010 kl. 00:00

Samhälle. Det är fortsättningsvis tillåtet att läsa bordsbön i grundskolorna i Karleby, Kronoby och Jakobstad. I skolorna verkar man ta beslutet med jämnmod. 7.9.2010 kl. 00:00

Världen. En färsk internationell gallupundersökning visar att religionen betyder mest för människor i fattiga länder och minst i västvärlden. 6.9.2010 kl. 00:00

Samhälle. Radering, omvandling eller blockering – vad händer egentligen med våra profiler på Internet efter att vi dött? 5.9.2010 kl. 00:00

Kyrka. Okunskap, ointresse för kyrkan och studier på annan ort verkar vara de största hindren för ungdomarna att ställa upp i församlingvalet i höst. Som bäst pågår slutspurten på nomineringsarbetet i församlingarna. 4.9.2010 kl. 00:00

Människa. Bo Holmberg hör till våra mesta debattörer. – Tusen tvåhundra debattinlägg i tiotalet tidningar, under 47 års tid. 3.9.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg. När Jaro gör mål på Centralplanen i Jakobstad hörs publikens jubel långa vägar över stan. Man får en bra uppfattning av utgången av matchen utan att man behöver befinna sig ens i närheten av planen. Det går bra att följa med matchen även under ett pågående möte i församlingshemmet, för jublet tränger in genom väggarna. 3.9.2010 kl. 00:00

Ledare. Det blåser kraftiga centraliseringsvindar inom den kyrkliga förvaltningen. Resultaten av dem tar nu form och skepnad i rask takt, med tekniska, ekonomiska och personalpolitiska argument. 3.9.2010 kl. 00:00

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44

vikariat. Robert Lemberg kommer att vikariera stiftsdekan Magnus Riska från augusti 2020 till augusti 2022. 21.4.2020 kl. 15:37