Dyrare gravar flyttar över oss i urnor

Sensommaren blev en arbetsdryg tid för Christina Grönroos och hennes begravningsbyrå i Sibbo. Hon tänder ett ljus i det stilla rummet med dämpade färger, i ett litet grönt hus mitt i det växande metropol-Nickby utanför.

Detär persisk matta, mot väggen mot gatan står en modellgravsten, i en hylla står miniatyrer av kistor, vid den motsatta väggen urnor på rad.

– Vi har haft väldigt många unga som har gått bort i somras. Det har varit en tråkig augusti­, säger Christina Grönroos.

Under ett år som i fjol hade hon hand om omkring 130 begravningar. Med de unga som har gått bort har hon varit förvånad över att den allmänna trenden med de allt fler urnbegravningar plötsligt bröts – när en ung människa dog.

– Just för de här unga, under 30-åringarna, har man velat ha kistbegravning. Kanske det är så man tänker som förälder, att ens barn förblir … helt.

Minneslund med namnplatta blir snabbt populärare, ser Christina Grönroos.

Två tredjedelar lämnar oss i urnor

Sibbo är till stora delar fortfarande landsort, men det moderna begravningskulturen med kremering och urna har vuxit fram snabbt också här.

– Det är mest de troende 95-åringarna som tycker det ska vara ”hederlig begravning” med kista. Och är det Betania (frikyrkan på orten) så är bränning inget alternativ, säger Christina Grönroos med sin rutin på orten.

– Ungefär en tredjedel är kistbegravningar och två tredjedelar urnor här i Sibbo. I lite mer urbana samhällen är det ännu mer, säger Henrik Sundström som är tf förvaltningsdirektör vid ortens lilla finsk-svenska samfällighet.

De anhöriga får nu betala vad staten sparar.

Han är precis i färd med att i december ta nästa års gravpriser till beslut i församlingarna. Redan för i år höjdes gravpriserna med 20 procent. Begravningsplatsen strax ovanför de två kyrkorna i Sibbo, den medeltida och den från tsartiden, på ängarna väster om samhället ska också utvidgas.

Urnbegravningarna blev snabbt vanligare under coronapandemin då man inte fick samlas till jordfästning. Det andra som driver trenden med kremering är – att det blir billigare

– Då har du en mindre gravplats och i graven ryms det flera urnor. Du har en mindre sten som inte kostar tvåtusen euro utan under tusen. Eller så bara ett kors. Eller så strör du askan i en minneslund och lägger en minnesplatta för 200 euro.

Staten sparar – rejält dyrare gravar

Gravkostnaderna är ungefär en tredjedel av kostnaderna när någon dör, säger Christina Grönroos. Men det kommer att bli betydligt dyrare de närmaste åren.

Vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors läser mark­användningsschef Harri Palo ur kyrkans statistik att gravavgifterna redan i fjol gick upp med omkring 15 procent.

Det är staten som ska ersätta den evangelisk-lutherska kyrkan för att den sköter om att alla i hela landet ska bli begravda – oberoende av om man hör till kyrkan eller inte. Kyrkskattemedel ska inte användas för gravväsendet.

Staten har däremot årligen snålat in på den pengen till kyrkan, senast tio nya minusmiljoner vid budgetrian i somras. Så just nu läggs också skattemedel på gravarna, så senaste vinter rekommenderade Kyrkostyrelsen församlingarna att höja gravavgifterna rejält.

– Vi har rekommenderat att hälften av kostnaderna för en grav tas in genom avgifter, och att priserna förenhetligas i hela landet, säger Harri Palo.

Församlingarna är inte på långa vägar där. I Borgå stift täckte gravavgifterna i senaste statistik i snitt 17 procent av vad gravväsendet i verkligheten kostar.

Det talas nu också öppet om "gravshopping".

Församlingarna i Rase­borg, Vasa och Helsingfors tar in över 30 procent genom avgifter. Billigt blir det i Hangö, Sjundeå och några mindre åländska församlingar som tar upp mindre än fem procent.

Sibbo ligger också lågt i statistiken, knappt under snittet för hela Borgå stift.

Shoppa en grav för den döda

Det talas nu också öppet om gravshopping. Ju mer kostnaderna börjar spela in väljer man om den döda ska begravas på sin hemort – eller kanske på sin födelseort eller i en släktgrav på en annan ort.

Enligt Christina Grönroos händer det att man väljer att begrava i Sibbo i stället för Furu­mo i Vanda, eller Borgå – för att det är förmånligare.

– Alldeles nyligen tog en familj en stor fem platsers familjegrav här, för att det var billigare än i Helsingfors, säger hon.

– Ett oönskat fenomen. Det kommer inte så länge att vara så där, för alla samfälligheter sitter nu och räknar ganska frenetiskt, säger Henrik Sundström.

De utsocknes som kommer från andra orter för att begrava får församlingen nämligen lägga på en dyrare gravtaxa. Men i övrigt ska alla enligt lagen betala jämlikt för sig på begravningsplatsen; ortodoxa, muslimer,religionslösa.

Det räknas frenetiskt just nu i församlingarna, säger Henrik Sundström

På många orter meddelas ofta bara genom kungörelser att en grav "på evig tid" är på väg att förfalla.

Ville mormor ligga under äppelträdet?

Harri Palo vid Kyrkostyrelsen har svårt att spå hur begravningsväsendet kommer att utvecklas. Stora åldersklasser kommer att dö under de närmaste åren, men samtidigt frångår gravkulturen kistbegravningarna som tar mycket plats.

I stora städer är begravningsplatserna fullsatta. Fram till mitten av 1950-talet kunde familjer få evig gravrätt, men de luckras numera upp. Har graven varken använts eller skötts på till exempel 25 år, så har församlingar satt i gång processen med att lösa in gravbrevet för att ge plats för nya stoft i jorden.

I Sibbo har församlingen aktivt försökt ta kontakt med eventuella anhöriga, men på många andra orter meddelas det ofta bara genom kungörelser att en grav är på väg att förfalla.

Allt flera anhöriga tar också numera hela begravningsceremonin i egna händer. Det är i dag tillåtet att strö en anhörigs aska i trädgården eller på sommarstugan, eller att bisätta en urna på sin egen tomt. Gravplatsen antecknas av myndigheter, men behöver inte ens märkas ut.

– Men jag tycker inte riktigt om när man märker att de anhöriga i första hand tänker på sig själva, säger Christina Grönroos. Man måste tänka på vad den avlidna hade önskat sig. Ville mormor faktiskt ligga under äppelträdet?

– – –

Korrigering, måndag kl. 15.40: Gravpriserna i Sibbo höjdes med 20 procent för innevarande år. Priserna för nästa år är ännu inte fastslagna.

FAKTA

• Urnbegravningar blev snabbt vanligare under coronapandemin. När gravpriserna snabbt stiger blir urnan ett klart billigare alternativ.
• Kyrkan behöver få in 85 miljoner mer per år på gravavgifter. De anhöriga får nu börja betala vad staten inte längre betalar för.
• Gravväsendet är sedan 2004 i lag den evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppdrag.