Raisa Omaheimo har skrivit en bok om sin egen resa från självhat till acceptans.

I en värld med fettfobi är frosseri en dödssynd

FETMA.

En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet.

10.6.2025 kl. 10:19

En scen i Raisa Omaheimos bok Tips för tjockisar handlar om att resa med flygplan. Om att alltid boka platsen närmast fönstret för att inte vara till besvär. Om att trycka sig mot fönstret, igen för att inte vara till besvär. Om att ge upp tanken på att fälla ner brickan. Om att skamset be om en förlängning till säkerhetsbältet. Sedan: le ursäktande. Le, le, le.

– Jag ville skriva en bok till människor som går omkring och tänker att de är de enda som upplever svåra saker på grund av sin fetma. De som tror att de är de enda har ett sådant liv. Det är en väldigt ensam plats.

Frosseri är en av de klassiska sju dödssynderna, på 500-talet utarbetade av påve Gregorius I. Vi behöver inte vara religiösa för at ha kraftiga åsikter om hur fel det är att ägna sig åt frosseri. Just den dödssynden är syndigare än någonsin.

– Folk har starka moraliska åsikter om fetma. Det syns till exempel på sociala medier, där en fet människa kan få arga uppmaningar om att banta. De som kommenterar vill liksom se till att man blir en bättre människa.

Men samma ilska över folk som på olika sätt inte tar hand om sina kroppar riktar sig inte – åtminstone inte på samma sätt – mot rökare, eller mot folk som idkar någon extremsport som är tärande för kroppen.

För det handlar ju också om något annat: effektivitet och självdisciplin.

– Vi lever i ett nyliberalistiskt samhälle som uppskattar effektivitet. I ett individualistiskt samhälle är varje människa sitt eget projekt, och kroppen kan visas upp som ett resultat över personens självkontroll. När vi ser en smal, vältränad kropp tänker vi att den där människan är någon som åstadkommer saker, en målinriktad person. Självdisciplinerad. Den människan är alltså en god människa. Medan den feta människan är lat, orkar inte ta hand om sig, ligger bara och äter.


”Jag är för fet för att göra något”

Den här bilden av den feta kroppen växte Raisa Omaheimo upp med. Tidigt lär vi oss alla att fetma är förkastligt. Fetma ska bekämpas, hos oss själva och gärna också hos andra.

– När hela världens inställning till fetma är fientlig, då internaliserar man den bilden. Då börjar man censurera sitt eget liv och sina val. Om jag upplever mig som fet och dålig ber jag inte om löneförhöjning, jag söker inte ett bättre jobb, jag försöker inte hitta en partner. Jag reser inte, jag börjar inte med en ny hobby. För jag kan inte, jag är för fet för att göra något. Det är väldigt sorgligt.

Hon vill poängtera att fettfobin inte bara gäller feta människor. Den gäller oss alla. Också du som läser den här texten just nu har kanske en magkorv du är kraftigt missnöjd med, någon skavank som du tror att du inte behövde lida av om du bara kunde göra dig av med x antal kilogram.

– Det finns många med medelvikt, eller många som är smala, vars liv på samma sitt begränsas av rädslan för att bli fet. Man måste räkna alla kalorier, man måste röra på sig, man måste hela tiden ha koll och reda ut hur mycket man kan äta. Jag och mina vänner tänker ofta på hur mycket tid och energi vi som 20–30-åringar satte på bantningskurer. Tänk vad vi kunde ha blivit om vi hade satsat samma mängd tid, pengar och energi på något annat!


Bantningsläkemedel och klass

Raisa Omaheimo kommer inte med några samhällsomstörtande lösningar. Hon propagerar inte för bredare flygplanssäten, utan snarare för att man inte ska behöva göra något större nummer av att be om den där förlängningen till säkerhetsbältet.

Hon vill berätta om sin egen väg till att acceptera sin kropp, att sluta hata den, att vägra sätta all sin energi på bantningsprojekt som ändå inte leder till något annat än att vikten ökar.

– Jag vill ha en stark kropp. Jag vill ha en så frisk kropp som möjligt. Och jag vill att läkare ser på min kropp på samma sätt som på andras kroppar, inte bara som ett problem där viktnedgång är den första och kanske enda lösningen.

Just nu tycker hon att det är tungt att se hur 2010-talets kroppspositivitet ersatts av ett smalare kroppsideal igen, snarast med något som liknar det hon själv växte upp med på 90-talet.

– Då var heroin chic idealet: höftbenen skulle stå ut mer än magen. Man tyckte liksom att Kate Winslet i Titanic var fet. Nu är det size 0 som gäller igen: ett utmärglat kroppsideal. Och jag fattar inte! Jag tyckte vi redan var på det stället! Samtidigt förstår jag att det för det mesta är två steg framåt och ett bakåt.

Hon är orolig över Ozempic-effekten.

– Jag vill inte kritisera folk som äter Ozempic, alla får göra vad de vill med sina kroppar. Det jag kritiserar är att medicinen marknadsförs eller diskuteras som någon sorts mirakel. Mirakellösningar mot fetma brukar sluta med att resultaten inte blir som man tänkt, eller att det finns farliga biverkningar.

Ozempic är också dyrt för den som måste betala för medicinen själv. Du måste ta medicinen resten av ditt liv om den ska fungera.

– Där finns också ett klassperspektiv. Jag tror att den kommer att öka fettstigmat på alla sätt. Som fet kommer man få höra: Vad är din ursäkt? Är du så lat att du inte ens ids svälja en tablett?


Låt kroppen ta utrymmet i besittning

Hon fyller sitt flöde på sociala medier med bilder som får henne att acceptera sin egen kropp. Feta människor som äter. Feta människor som gympar, yogar, lever, klär sig i badkläder och shorts. Feta människor som åker skateboard. Feta människor som klär sig i åtsmitande kläder.

– När jag först såg de där bilderna och videorna blev jag helt förskräckt: kära någon, hur kan en människa som ser ut så vara på det sättet? Men sedan vande jag mig. Jag började se på dem med värme och beundra deras vighet och skönhet, och det fick mig att se på mig egen kropp med större kärlek.

Hon kallar sig själv fettaktivist. Det betyder ingenting stort eller revolutionerande.

– Varje gång en tjock person går ut ur sitt hem och stiger in i det offentliga rummet är det en politisk handling.

Ett av tipsen i slutet av boken lyder: Din kropp är inte ett problem som måste lösas.

– Numera äter jag vad som helst på offentliga platser. Jag köper godis i butiken utan att tänka på vad någon tror om mig. Om jag går till en restaurang med väldigt smala stolar med armstöd, då väljer jag bort den stolen.

Hon drömmer om att nångång se en tonårsfilm där skolans hetaste kille är rund.

– Det kommer inte att hända.

– Men det jag kan göra är att gå in i ett rum utan att tänka på min egen form. Jag kan leva mitt liv utan att tänka att det skulle vara bättre om jag magrade. Och jag kan gå på fest utan att tänka på vad jag själv gjorde, utan istället tänka på dem jag träffade där.

Text och foto: Sofia Torvalds


ekumenik. Ortodoxa Maria Mountraki från Helsingfors blir en av 150 som leder arbetet i Kyrkornas världsråd. 11.10.2022 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSVALET. – Det är dags att se över kyrkans oändligt krångliga valsystem, anser Siv Sandberg som är en av Svenskfinland ledande sakkunninga på demokratifrågor. 11.10.2022 kl. 15:59

Helsingfors. Den vacklande ekonomin i Matteus församling i Helsingfors blir inte bättre av att svenska församlingar i huvudstaden fusioneras. Driv på att höja skatte­öret i stället, föreslås i en rapport till domkapitlet. 6.10.2022 kl. 15:04

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09

KRISTEN BILDKONST. Den svensk-israeliska konstnären Birgitta Yavari-Ilan åkte för 50 år sedan ut ur Vetlanda i Småland i sin ljusblå Volkswagen för att bosätta sig i Jerusalem. För en generation i Norden har hon stått för ett kristet bildspråk kring tro, kärlek och glädje. 27.9.2022 kl. 19:00

Åbo akademi. Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt blir sannolikt ny professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Fakultetsrådets val ska ännu formellt bekräftas av universitetets ledning. 27.9.2022 kl. 16:52

FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00