Paula Lönnroth och Annette Frisk slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket.

De slår ett slag för bönen då världsläget är oroligt – och för tacket

sibbo.

Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.

9.4.2025 kl. 15:22

Varannan fredag klockan 10 samlas en grupp vid Kyrkoby församlingshem för att gå en promenad tillsammans, och för att be. En av de som brukar delta i ”Bönepromenaden” är Paula Lönnroth.

Efter promenaden samlas gruppen i Lilla salen i församlingshemmet och ber tillsammans, både för privata böneämnen och för sådant som rör andra människor och allmänheten.

– Just nu är ju många väldigt oroade över världsläget, och då ber vi för det. Var och en får berätta om vad som tynger dem, säger Paula Lönnroth.

Bön är viktigt för henne, och hon uppskattar att få be i grupp. Det ger en kontinuitet, socialt utbyte och gör en också uppmärksam på sådant som man får tacka för.

– Jag tycker också om konceptet med att man först får bekanta sig lite med varandra under promenaden innan bönestunden. Vi människor är ju helheter.

I vardagen brukar Paula hålla en liten morgonandakt och en kvällsandakt för sig själv då hon ofta ber, och så ber hon ibland om nätterna.

– Om jag är vaken på natten, vilket man ofta är i den här åldern, brukar jag be. Speciellt för sådana som jag vet att har problem med sömnen, men också för människor som jag vet att har sorg och som kan ha det svårt på natten.


Om man inte är så van med att be, men skulle vilja göra det, hur kan man börja?

– Enklast är kanske att komma med i en sådan här grupp där tröskeln är väldigt låg. Man behöver inte be högt eller berätta om sina böneämnen om man inte vill, men man kan ändå vara med. Då andra ber får man be med i sitt stilla sinne.

– Bönen är ju ingen prestation. Man kan bara såga åt Gud, ”Nu är jag orolig för det här”. Man behöver inte knäppa sina händer.


”Man behöver inte vara vältalig”

I församlingen finns också en bönegrupp vid namn ”Bönen bär” som Annette Frisk brukar delta i. Gruppen samlas varannan måndag klockan 18 i församlingshemmet.

– Vi börjar alltid med tacksägelseämnen och sen kommer böneämnena. Jag tycker det är en bra princip, det ställer hjärtat på rätt plats. Man ser dimensionerna man lever i.

Gruppen brukar också be för församlingen och nämna varje medarbetare vid namn. De ber för evenemang som ordnas i församlingen och som av en eller annan anledning kan behöva lite extra förbön, och så ber de för skolor, lärare och skolelever.

– Om någon lämnat in något ämne till förbön eller om vi själv har något böneämne brukar vi också be för det. Då vi ber för personliga saker stannar de böneämnena givetvis inom gruppen. Det är inget man torgför, säger Annette Frisk.

Gruppen leds av församlingens diakon Lena Blomstedt, som också leder Bönepromenaden. Om man känner att man behöver förbön tipsar Annette om att man kan kontakta till exempel Lena, så når budet gruppen. Och, så kan man förstås komma med i gemenskapen.

– Det är en bönegrupp där det är högt i tak och väggarna är vida. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv.


Har du något råd till den som inte är så van med att be, men som gärna skulle göra det ibland?

– Bara tala som till en vän.

– Ibland har man många ord, och ibland då det gäller stora och viktiga saker, då kan man bara säga ”Herre hjälp”. Och så låter man stillheten tala.


Vill du be tillsammans?

Bönepromenaden startar från Kyrkoby församlingshem varannan fredag klockan 10. Om du inte vill eller kan promenera går det bra att ansluta direkt till bönen klockan 10.30 i Lilla salen i församlingshemmet.

Bönegruppen ”Bönen bär” träffas varannan måndag klockan 18 i Kyrkoby församlingshem. Gruppen ber för världen och landet, för andra och varandra.

Den 17 maj kommer det att ordnas en dag för bön och stillhet på Nilsas lägergård. Pricka redan nu in det i kalendern om du är intresserad!

Text: Rebecca Pettersson


jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00