Väntan på en njure: bakslag efter bakslag, och hopp efter hopp

sjukdom.

Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig.

26.3.2025 kl. 14:22

Då Isak Snellman var 18 år åkte han in till sjukhuset med svår huvudvärk. Huvudvärken hade kommit och gått ett tag, men visade inga tecken på att försvinna.

Då han kom in var hans blodtryck skyhögt och njurvärdena dåliga. Han hade njursvikt.

Några månader senare kom svaret på vad som inte stämde. Isak hade njursjukdomen Iga-nefropati. Det är en vanlig njursjukdom, men att få den i tonåren är ovanligt.

– Läkarna sa att det ofta tar länge innan man behöver dialys eller transplantation. Det kan ta upp till 20 år. Så vi tänkte att det kommer ta länge, säger Isak.

Året därpå tog han studenten och kom in på läkarprogrammet vid Umeå universitet. Han började studera, men njurvärdena blev snabbt sämre. Under ett läkarbesök samma år blev det klart att han behövde en ny njure inom en snäv tidsram. Isaks mamma var med på besöket och var genast beredd att donera.

I väntan på en transplantation fortsatte Isaks värden och mående att försämras. En vecka före transplantationen blev han inlagd och fick akut bloddialys för att kroppen alls skulle orka med en operation.

Transplantationen genomfördes som planerat den 28 februari 2018, men det uppstod många komplikationer. Under två veckor genomgick Isak tre stora bukoperationer. Därtill fick han influensa, och kroppen började stöta bort den nya njuren.

– Det var jobbigt. Men jag fick också mycket stöd. Familjen var där nästan hela tiden och Johanna, som var min flickvän då, var där mycket, säger Isak.

Då han nämner Johanna sneglar han mot höger och möter hennes blick. I dag är Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman gifta. Paret sitter intill varandra vid köksbordet hemma i Sandsund.


Johanna och Isak valde att berätta om Isaks sjukdom på sociala medier. – Vad som än händer har vi i alla fall spridit information.



Varför kroppen
började stöta bort den nya njuren vet man inte exakt, men starten på det nya livet med en ny njure blev inte alls vad Isak och hans närmaste hoppats på.

– Jag hade en ganska positiv inställning innan det här. Jag tänkte att då jag får en ny njure blir ju allt bra. Men efter transplantationen började allt komma ikapp.

Då Isak var 20 år hade han en njure som fungerade halvbra och som på sikt skulle sluta fungera nästan helt. Han hade svår depression och svår ångest.

Han åkte tillbaka till studierna i Umeå men tvingades acceptera att det inte gick. Han var för sjuk, han var för trött, han var för deprimerad.

– Efter transplantationen och flera år senare hade jag svårt att acceptera att jag faktiskt är sjuk, att det blev så här, säger Isak.

”Efter transplantationen och flera år senare hade jag svårt att acceptera att jag faktiskt är sjuk, att det blev så här.”

– Kanske var det också en känsla av besvikelse på den egna kroppen, säger Johanna.

Frågan om varför just Isak skulle bli sjuk har följt både Isak och Johanna, men det finns inget svar på den. Det bara blev så.



Under de kommande åren blev njurfunktionen sämre vartefter, men med stabila perioder.

– Vid varje blodprov undrar man ju hur det ska se ut den här gången, men det är kanske tröttheten som är värst. Jag orkar inte som vanligt och har många mediciner att hålla koll på.

2022 var det ändå som om det vände lite. Isak och Johanna gifte sig. De flyttade in i sin parhuslägenhet och Isak började jobba på ett boende för personer med funktionsnedsättning – och han trivdes! Han vågade börja studera igen, den här gången till sjukskötare genom mer flexibla flerformsstudier.

– Det kändes som om livet höll på att bli bättre.

Men sommaren 2023 gick det snabbt utför igen.

– Jag hade ju hela tiden blivit sjukare, men den sommaren förändrades läget snabbt.

I november 2023 behövde han börja med dialys.



Det finns
olika sorters dialys. Isak får peritonealdialys som han kan göra hemma med hjälp av en maskin och kopiösa mängder dialysvätska.

Genom en kateter i buken kopplar han in sig till dialysmaskinen innan han somnar, och så kör den ett program på åtta timmar. Vid behov kan han också göra handbyten fyra gånger om dagen istället för dialys per maskin om natten.

Att kunna göra dialys hemma och i sömnen ger en mer normal vardag än dialys dagtid på sjukhus. Men även om dialysen är en fantastisk lösning så är det en tillfällig lösning, en livsuppehållande behandling.

– Den hjälper, men jag har fortfarande knappt någon njurfunktion.

Det leder till följdsjukdomar och biverkningar. I höstas behövde Isak operera bisköldkörtlarna. Nyligen har han varit inne på sjukhus på grund av för höga kaliumnivåer som ledde till störningar på hjärtat.

– Det är mycket som inte funkar som det ska. Njurarna är viktiga och håller kroppen i balans.


I början
av mars delade Isak Snellman ett inlägg på Facebook där han berättade om sin situation. Drygt två veckor senare hade det delats närmare 160 gånger.

Inlägget var något som Isak och Johanna funderat över en längre tid, men flera saker fick dem att slutligen trycka på publicera.

– Det finns kanske en bild av att nu är ju Isak på dialys, så nu är han frisk. Vi vill förmedla att det finns mycket bakom och att han faktiskt behöver en ny njure, säger Johanna.

˝Det finns kanske en bild av att nu är ju Isak på dialys, så nu är han frisk. Vi vill förmedla att det finns mycket bakom och att han faktiskt behöver en ny njure.”

Att informera om hans situation kändes också som det enda de ännu inte gjort. De hade inget att förlora på det.

– Vad som än händer så har vi i alla falls spridit info om hur viktigt det är med organdonationer och donationer överlag. Kanske har vi i alla fall hjälpt någon annan.

Isak är på väntelistan till transplantation, men det kan ta länge, och det kan vara svårt att hitta en lämplig matchning. Chanserna är också bäst då man får en njure från en levande donator.


Isak och
Johanna blev ett par redan i högstadiet. Två av deras närmaste vänner blev ihop med varandra, och så kom det sig att också Isak och Johanna så småningom fattade tycke för varandra. Resten är historia, och vännerna har de kvar.

I dag är Isak 26 år och Johanna 27, och har snart hanterat 10 år av sjukdomshistoria. De har levt mellan hopp och förtvivlan – och alltid försökt börja hoppas igen.

– Du hade ju framtiden utstakad. Du hade kommit in på läkarutbildnigen, din drömutbildning. Att behöva inse att du inte riktigt klarade det …

Isak tar vid där Johanna slutar:

– Och då jag började studera till sjukskötare var jag igen tvungen att pausa studierna för att börja med dialysen.

Johanna fortsätter:

– Att försöka och försöka men få bakslag efter bakslag. Att orka se positivt på det. Det är svårt.

I nästa andetag berättar de att Isak snart studerat till sjukskötare i ett år. Tack vare ett mer flexibelt studieprogram funkar det, han kan vila då han måste.

Han har kunnat jobba vid sidan av studierna, och Johanna betonar hur tacksamma de är: över dialysen, över vännerna, över att vardagen rullar. Över att det går att anpassa livet kring sjukdomen.

Men de har onekligen tvingats växa upp snabbare än sina jämnåriga.

– Samtidigt försöker man ju se att vi kanske blivit starkare i förhållandet, men också i att vi inte tar allt för givet. Vi har tvingats lära oss att ta vara på de stunder då Isak får må bra, säger Johanna.

I somras kunde de göra en resa till Sverige. De packade ner dialysmaskinen och de stora påsarna med vätska, och drog iväg. Det krävde planering och det var ingen självklarhet. Men det gick.

– Första resan vi gjorde var en övernattning till Vasa, och det kändes jättestort. För oss var det sådär ”Wow, det går”.

Hon betonar att det inte handlar om att resor utgör grunden för ett bra liv, men insikten om att de inte är låsta vid sitt eget hem har varit väldigt viktig.


Att vara
i 20-årsåldern och vara svårt sjuk, eller anhörig till en person som är svårt sjuk, blir ensamt ibland. Isak och Johanna har deltagit i njurförbundets träffar, men sällan har de träffat jämnåriga att utbyta erfarenheter med.

De berättar att vänner och familj betyder mycket för dem. De har ett nätverk runt sig.

– Men det är bara Johanna som ser vad det är på riktigt, säger Isak.

– Att vara så hjälplös på sidan om är kanske vad som varit svårast. Man skulle vilja ta hälften, men det kan man inte, säger Johanna.

Ovissheten inför framtiden är också tung att parera. De vet att värdena kommer att bli sämre, men de vet inte när. De hoppas på en ny transplantation, men vet inte när.

Oron till trots försöker de bygga visioner inför framtiden.

– Jag tycker att vi är ganska bra på att försöka se framåt och vara positiva. Det ordnar sig liksom. Men vi har realistiska mål, säger Johanna.

Båda ler.

Då Isak blir klar med sina studier har han funderat på om han kunde börja jobba med dialys.

– Jag har ju en unik synvinkel på det.

Det är tyst en stund. Johanna funderar på något och säger sen:

– Jag tänker att du kanske har sett sjukdomen som en svaghet, men jag har också sett den som en styrka. Hur du varje dag tar dig igenom det här och hur stark du är.

– Det är skönt att vi kommit så här långt, att vi kan ha en någorlunda fungerande vardag. Men man bara önskar att han skulle få en ny njure. Att vi skulle få börja leva på riktigt.

Så kommer tårarna.

Donationer och donationsvilja

Om man behöver en njurtransplantation kan man få en njure av en levande eller död donator.

Chanserna är bättre med en levande donator eftersom man då bland annat kan förbereda transplantationen bättre. Om man är frisk kan man donera en av sina njurar till en anhörig, en vän eller en okänd person.

På Njur- och leverförbundets webbplats kan man läsa mer om njurdonation: muma.fi

I Kanta kan man uppge donationsvilja genom att kryssa för att man vid sin död vill donera organ och vävnader för behandling av andra människor.

Också donation av blod, plasma och stamceller räddar liv.

På veripalevlu.fi finns information om blodgivning och donation av plasma och stamceller.

Text och foto: Rebecca Pettersson


KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53