Erik Vikström är pensionerad präst, missionär och biskop som numera mest fungerar som bibellärare när tillfälle ges.

Viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem

betraktat.

– Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström.

19.11.2024 kl. 19:00

Så fort jag möter orden Uppbrottets söndag dyker ett oförglömligt minne upp ur minnenas album. Det var på Uppbrottets söndag i november 2006 som jag efter 24 biskopsår höll min avskedspredikan i Pedersöre kyrka. Därmed slöts en ring i mitt liv. För det var efter tre rika år som kyrkoherde i Pedersöre församling som jag i december 1982 med familjen hade dragit i väg till Borgå med allt vad som väntade där. Orsaken till att jag 24 år senare var tillbaka just i Pedersöre var att Borgå domkyrka då var under restaurering efter branden i maj samma år.

Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån. Ganska brutalt kändes det. Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången. För nya, rika och ibland oväntade uppgifter väntade, fast på annat sätt och i betydligt mindre skala.

Det var ett svårt men samtidigt också befriande uppbrott den gången.

Det är nog viktigt att göra de nödvändiga uppbrotten under vår livsväg – och att om möjligt förbereda oss för dem. Det viktigaste är dödens uppbrott som för varenda en av oss kan komma när som helst. Avklädandet börjar egentligen ganska tidigt i våra liv. Och till sist kraschar vi in i döden, som Paulus kallar den sista fienden. Helst borde vi väl möta döden med en ganska lätt packning.


Det har jag tänkt på sedan jag nyligen predikade i Missionskyrkan här i Borgå. Där hade de kursoriskt gått igenom Apostlagärningarna och på min lott föll att ta kapitel 27 med den katastrofala sjöresan mot Rom, den som till all lycka slutade med kraschen mot ön Malta. Det står att man före skeppets undergång gjorde sig av med en del av lasten och dessutom vräkte ”allt löst överbord”. Kanske är det något liknande vi också borde göra för att komma lyckligt i land. Malta blev i alla fall en räddningens ö. Och mitt i döden ska också vi, kanske ganska dyblöta, av Guds nåd få ta oss upp på räddningens strand. Bara vi i tid har kastat allt löst överbord.

Text: Erik Vikström


Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

ÖVERKONSUMTION. Vårt beroende av konsumtion och fossila bränslen kan liknas vid alkoholism, skriver ekoteologen Harry Månsus i sin senaste bok. 17.9.2021 kl. 18:39

VÄNDPUNKT. Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger. 16.9.2021 kl. 14:31

KÄMPAGLÖD. Anders Tanne Björkman har genomlevt fler motgångar än de flesta behöver erfara. Han har varit på absoluta botten, tappat hoppet, tron och humorn, men långsamt tagit sig upp till ytan igen. 16.9.2021 kl. 10:00

NYTT LIV. Ända sedan Mikaela Ahola var barn har hon fått höra att hon behöver ett nytt hjärta. Hennes hjärta var var missbildat, ett så kallat enkammarhjärta. 15.9.2021 kl. 17:41

MARTYRKYRKANS VÄNNER. Martyrkyrkans vänner har återupptagit sin verksamhet efter att myndigheterna återbördat pengarna som varit i kvarstad till föreningens konto. Föreningen har redan sänt ut pengar till projekt man understött tidigare. 14.9.2021 kl. 19:20

CREDU. Hon vill att hela personalen ska arbeta tillsammans med att sikta mot stjärnorna för att de ska landa i trätopparna. Kerstin Storvall är rektor för Kredu och Step-utbildningen i Nykarleby. 14.9.2021 kl. 18:53

JOHANNES FÖRSAMLING. – Nu sitter skägget löst! säger Johan Westerlund, Helsingforskyrkoherden som odlade ett coronaskägg för att han ändå bara satt hemma. I oktober bjuder han in till Mikaelidagsfest i Johanneskyrkan och hoppas att kyrkan blir så full som restriktionerna tillåter. 14.9.2021 kl. 18:38

kyrkoherdeval. Biskop Bo-Göran Åstrand, vad gjorde att du bedömde att du behövde ställa in ditt program och åka till Pedersöre? 10.9.2021 kl. 14:28

FÖRSÄLJNING. Lägerholmen Mataskär i Esbo, med alla sina byggnader, har sålts till en privatperson för ett sjusiffrigt belopp. 8.9.2021 kl. 10:15

kyrkoherdeval. I söndags träffades Pedersöre församlings tillträdande kyrkoherde Mia Anderssén-Löf, vice ordförande Krister Mård och biskop Bo-Göran Åstrand för att utbyta tankar kring församlingsarbetet. 7.9.2021 kl. 12:45

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29