Besöksrekord på Kyrkhelg Nord – ”Anpassa er inte”

En fredagskväll i september är Gamlakarleby stadskyrka fylld till brädden. Inledningsmötet för Kyrkhelg Nord ska dra igång, och det verkar som om Ray Baker fungerat som ett dragplåster.

Helgens huvudtalare är Dan Sarkar. Han talar utgående från Markusevangeliet och kommer i sitt anförande till tre slutsatser: Vi är skapade till Guds avbild. Vi är samtidigt Guds fiender, ”en parodi på en avbild av Gud”. Men vi är också Guds älskade och offer för synden.

Efter att Dan Sarkar stigit ner från talarstolen tar Ray Baker plats framme i kyrkan. Att den svenska teologen har sina rötter i USA märks. Han är frispråkigare än gemene finländare då han berättar om sitt sökande, och sin sexualitet.

Han berättar om hur han efter sina vänners bröllop i Värmland kokade av ilska, för att han inte såg hur han som kristen och gay någonsin skulle kunna få ett enkelt och behagligt liv i både tro och kärlek. Han berättar också om hur han, som då arbetade på en bibelskola, lämnade bröllopet och letade upp porr med ”några snygga killar” i huvudrollerna att tillbringa resten av kvällen med.

Han nämner saker vid sina rätta namn. Det är inte den typen av predikan vi är vana att höra i svenska Österbotten.

Han kritiserar också kyrkan och den typ av kristenhet som försökt be bort homosexualitet och som förespråkar omvändelseterapi.

– Pray away the gay funkar nog inte, säger han.Bara för att man är bibeltroende kristen behöver man inte vara naiv.

Hans vittnesbörd är ändå att han, trots att han själv är gay, blev förälskad i en kvinna som han slutligen kände fysisk attraktion till, något han talar om i termer av bönesvar. De är gifta sedan många år tillbaka.

Baker är nyanserad. Han avslutar så här:

– Till dig som är gay, lesbisk, eller hör till hbtq-rörelsen vill jag be om ursäkt för alla oreflekterande, okänsliga kristna som kan ha sårat dig. Jag vill be om ursäkt för de som motiverats mer av homofobi än av Kristi kärlek.

– Tycker du att kärlekslösa homofoba kristna liknar Jesus? Det tycker inte jag. Följ Jesus. Amen.

Applåderna ljuder i kyrkan då Baker sätter punkt för sitt anförande.

Avslutningen till trots är hans budskap att han inte har hittat ett sätt att förena homosexuella relationer med Bibeln. Han säger också att han inte ser sitt liv som ett föredöme för hbtq-personer i kyrkan, men att det kanske kan vara rätt väg för en del.

Vad resten av de homosexuella och (konservativt) troende föreslås göra med sina liv och sin kärlek får vi inte svar på den här kvällen.

”Anpassa er inte”

Sexualitet, könsidentitet och samlevnad är genomgående teman under hela helgen.

Under lördagen håller Dana Fagerholm och Kevin Lindgren ett seminarium under rubriken Kristen i en översexualiserad värld.

På eftermiddagen står Ray Baker för seminariet Född i fel kropp? – om transsexualitet. Rubriken för lördagskvällens ungdomssamling är Värt att vänta på – om sällskapande, sex och äktenskap.

Men temat för helgen är Följ mig!. Då Max­-Olav Lassila och Jan-Nygård håller bibel­studium under rubriken Anpassa er inte! Kristen i världen upprepas de orden och tillhörande bibelställen.

– Ni som följt med vad som hänt innan helgen vet att vi fått lite övning i det. Som kristna löper vi risk att anpassa oss till världen för att passa in, inleder Max-Olav Lassila.

Han pratar om god anpassning, som att kvinnor fått grundläggande rättigheter. Han pratar också om det han framhåller som en negativ anpassning.

– Då jämställdhet blir likriktning blir det inte bra. Det är en form av att gå bort från den skapelse­givna ideologin. En följd av det här är också att vi har svårt att acceptera att ämbetet vi har är ett fadersämbete, säger han.

Men det här är bara exempel, inte huvudpunkter. Hans budskap är att Bibeln, och en ”konservativ” tolkning av den, är viktig för att hålla fast vid sanningen för hur vi ska leva våra liv.

Jan Nygård tar vid för att svara på frågorna om hur man håller fast vid den sanningen i praktiken. Hans slutsatser blir: det är en livslång process, vi kan ta hjälp av att läsa Bibeln, gå i nattvard, lyssna till predikningar och leva i gemenskap.

Trångt för konservativa i kyrkan

Under kaffepausen står bröderna Herman och Andre Mård på gården och håller uppsikt över barn som leker och stojar i lekparken intill församlingshemmet. Andre har precis deltagit i Ray Bakers seminarium om progressiv kristendom på lördag förmiddag.

– Det var en intressant analys av vart en stor del av kristenheten är på väg. Han plockade ut de mest centrala delarna av vad som går fel i den progressiva kristendomen, men också sådant som är bra i den.

– Det som stannade kvar hon mig är att man inte ska anpassa sanningen efter sig själv, säger Andre.

Herman och hans familj har precis anlänt till kyrkhelgen.

– Vi kommer för att träffa andra kristna, och genom alla år har jag också fascinerats av programmet. Det ligger rätt i tiden med en viss kritik mot liberal och progressiv kristendom. Jag tycker att det behövs i den evangelisk-lutherska kyrkan, säger han.

Herman har själv studerat teologi vid Åbo Akademi och har på ett personligt plan tampats med frågor om kyrkans riktning.

– En fråga som är knepig för mig är att jag har upplevt att Gud kallar mig till församlingsarbete. Jag har också fått stiga in i en sådan roll som predikant i Jakobstads fridsförening. Men jag har inte sett det möjligt för mig att få prästvigning i kyrkan. Det har varit en sorg för mig.

Han upplever i stort att kyrkan har lämnat Bibelns lära, konkret handlar det om sådant som samkönade vigslar.

– Det har ju inte blivit aktuellt ännu, men kyrko­mötet godkänner det säkert i framtiden, säger han.

Både Hermans och Andres familjer hör till kyrkan. Herman och hans familj bor i Larsmo och hör också till Jakobstads fridsförening. Andres familj bor i Kållby i Pedersöre och är medlemmar i fridsföreningen på orten.

Tänker ni att konservativa och liberala kristna kan vara del av samma kyrka och verka tillsammans?

– Jag tänker att liberala kristna måste ge utrymme för konservativa kristna om det ska lyckas. Jag upplever att möjligheten till samarbete för tillfället stängs mer från liberalt håll än från vårt håll, säger Andre.

Han tillägger att det på församlingsnivå nog finns utrymme för en konservativ bibelsyn, dörren är inte helt stängd. Men att det saknas tolerans från liberalt håll.

Herman skulle vilja se en reformation av den evangelisk-lutherska kyrkan, att utvecklingen skulle gå mot en mer traditionell bibelsyn.

– Även om jag skulle vilja fortsätta höra till kyrkan så ser jag tyvärr att möjligheterna minskar, säger han.

Andre skulle också gärna vara kvar som medlem i den evangelisk-lutherska kyrkan. Men inte på vilka villkor som helst. Bröderna betonar att alla kristna ändå är en del av en större gemenskap, oberoende av församlingstillhörighet.

Har liberala kristna också en plats i den?

– Absolut. I slutändan handlar det om att tro, men för mig handlar det också om ifall man låter Bibeln vara en auktoritet i sitt liv, säger Andre.

Kluriga frågor

Carolina och Daniel Djupsjöbacka har kört från Vasa den här kyliga höstdagen för att delta i Kyrkhelg Nord. Precis som bröderna Mård uppskattar de gemenskapen, men också undervisningen och musiken.

Vad tänker ni om diskussionen inför årets Kyrkhelg Nord?

– Det har inte påverkat vår medverkan, varken till eller från. Det är kanske lite mer folk än vanligt här. Även om jag kan anta att det inte varit så roligt för arrangörerna så har det skapat ett intresse, säger Daniel.

Carolina tycker att debatten gick in på fel spår i början.

– HBL var rätt tidigt ute med att intervjua Ray Baker­ själv om vad han tänker. Men det var mycket skriverier innan någon riktigt tog reda på vad det handlade om. Bra att de tagit reda på det i efterhand och att det följdes upp, säger hon.

Paret Djupsjöbacka har sin bakgrund i Slef och hör också till kyrkan. De betonar att den evange­lisk-lutherska kyrkan inte är ett sammanhang, utan många små, och att man kan välja att vistas där man själv känner sig hemma.

Huruvida det kan finnas flera rådande bibelsyner inom samma kyrka har de inget rakt svar på.

– Det pragmatiska är att säga ja förstås. Men det är kluriga frågor som kommer nära viktiga grejer i ens liv, säger Carolina.

”Jätteglad över att det ordnas”

Hanna Saarijärvi från Kronoby har deltagit i så gott som hela kyrkhelgen, också i fredagskvällens inledningsmöte. Hon ger Ray Bakers anförande under fredagen gott betyg.

– Han var väldigt tydlig och ärlig, och vågade dela personliga saker ur sitt eget liv. Det tycker jag var bra, säger hon.

Hanna rör sig i många kristna sammanhang och har inte bakgrund i någon särskild väckelserörelse. Men hon trivs på Kyrkhelg Nord.

– Jag är jätteglad över att det ordnas. Man får bli upplyft och vara del i en bra gemenskap, säger hon.

Och det är väl en del av kontentan, att Kyrkhelg Nord främst är gemenskap över väckelserörelsernas gränser. Så man äter glass, dricker kaffe och kramar vänner man saknat, och man lyssnar på undervisning.

Men kyrkhelgen är också en plats där människor i Borgå stift kan träffa andra med det man slarvigt kan kalla ”en konservativ bibelsyn”.

Kyrkhelg Nord

Är en möteshelg som ordnas i Karleby av lokala församlingar, väckelserörelser, och andra aktörer i Karleby och Jakobstad med omnejd.

I år uppstod viss turbulens inför kyrkhelgen eftersom man valt att bjuda in Ray Baker för att prata om varför han inte är gay trots att han gillar killar.

Det till trots blev det besöksrekord. Över 800 deltog i inledningsmötet på fredag kväll. Tidigare år har mellan fem-och sexhundra personer deltagit.

Undervisningen under Kyrkhelg Nord har ofta en konservativ
betoning.