Puls-mässan har varit Petrus församlings mest välbesökta gudstjänst.

En grupp lämnar Puls-gemenskapen i Petrus och bygger eget

SPLITTRING.

En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag.

19.8.2024 kl. 14:33

”En grupp har frigjort sig för att bygga något nytt utanför Petrus.” Det är det budskap som nått Petrus församlings nya kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog.

– Det torde röra sig om 45–50 personer. Jag har förstått att Christoffer Perret är ledare för gruppen, säger Pia Kummel-Myrskog.

Christoffer Perret sitter i Petrus församlingsråd och kyrkoherden har inte fått besked om att han skulle planera att ge upp in plats där.

– Så länge han är församlingsmedlem och vill jobba för Petrus kan han fortsätta i församlingsrådet, säger Kummel-Myrskog.

Vilka tvistefrågor ligger då bakom splittringen? Pia Kummel-Myrskog säger att hon inte har full koll på det.

– Vi träffades en gång i juni och hade ett första samtal där vi lite lyssnade på varandra, och jag tyckte det var ett bra samtal. Då var mitt budskap att vi ska vänta. Det blev lite öppet hur det skulle bli, men sedan har något hänt, för i augusti fick jag veta att den här gruppen lämnar församlingen.

Lärjungaskolan som Petrus ordnat i många år och som varit tätt knuten till Puls-gemenskapen fortsätter inte i församlingen i höst.

– Lärjungaträningen har varit knuten till en anställd som nu är tjänstledig, så åtminstone på hösten har den paus, säger Kummel-Myrskog.

Det som däremot är klart är att Puls-gudstjänsterna fortsätter i Petrus. I går samlades ett tjugotal till en avskalad Sommar-Puls, och efteråt stannade Pia Kummel-Myrskog kvar för att svara på frågor.

– Vi hade en enkel gudstjänst med nattvard och sedan diskussion efteråt. Då frågade jag var som varit bra och värdefullt i Puls och många menade att samlingen betytt mycket i deras liv. Det fanns en tillförsikt och en framtidstro.


Vilka känslor och tankar väcker den här situationen hos dig?

– Jag tänker att Puls varit en jätteintegrerad del av församlingen. Det första vi behöver göra är att kartlägga vad det får för konsekvenser att en större del ville lämna Puls. Puls har ju inte flyttat ut, det är en grupp som velat lämna Petrus verksamhet. Jag vill fortsättningsvis visa att Petrus är en öppen församling för alla. Man får pröva på något annat emellan och vill man komma tillbaka är man välkommen. Jag hoppas att ingen bränner några broar, och Petrus utestänger inte någon.


Vem ska då fortsätta använda namnet/brandet Puls? Kan det finnas två Puls-gemenskaper i framtiden?

– Jag tror att det finns en del känslor kring namnet Puls, det är många som identifierar sig med Puls även om man inte identifiera sig med Petrus. Men jaget inte vad ledningen i den nya gruppen tänker. Kanske det slutar med att ingen använder namnet Puls.


"Vi har en annan församlingssyn”

Christoffer Perret bekräftar att han sedan en vecka tillbaka är ordförande för ledningsgruppen för den nya samling som kanske så småningom ska bli en förening. Den första samlingen ordnades igår i SLEY:s utrymmen, men i framtiden kan man samlas också någon annanstans.

– Vi är helt i startgroparna. Vi frivilliga som varit engagerade i Puls samlades till ett möte i augusti, och det visade sig att en överväldigande majoritet hellre ville bygga nytt än stanna i Petrus.

De kallar sig Puls Helsingfors

– Det fortsätter vi med tillsvidare. Puls har för oss inte främst varit namnet på en verksamhet, utan namnet på en grupp människor. Det kan hända att namnet ändras i något skede men vi skyndar långsamt.

De 46 som skrev på att de ville vara med i Puls Helsingfors nominerade kandidater för en ledningsgrupp, som i sin tur valde Christoffer Perret som ordförande.

– Vår första samling var i SLEY:s utrymmen men det handlar inte om något organisatoriskt samarbete med SLEF (också SLEF hyr samma utrymmen av SLEY). Vi betalar hyra. Nu skyndar vi långsamt och kommer inte med några stora uttalanden och visioner. Det som vi var överens om är att vi vill fortsätta samlas.


På vilket sätt skiljer sig er och kyrkoherdens syn på saken så att ni inte kunde fortsätta under samma tak?

– Det är många saker som skiljer sig åt. Vår vision stämmer överens med den som tidigare varit Petrus församlings vision. Kanske det främst handlar om att vi haft en riktning och skulle vilja fortsätta i den, och Pia vill gå i en annan riktning. Och som kyrkan fungerar är det kyrkoherden som bestämmer.

När KP ber Perret konkretisera nämner han synen på församlingen, meningen med och konsekvenserna av att leva som kristen, synen på Bibeln och medlemskapet.

– Vi upplever att det som varit centralt för oss är att vi vill utvecklas i våra kristna liv, lära oss mer och börja leva ut vår tro. Det är det som lärjungskap handlar om. Vi kommer att fortsätta med lärjungaträningen. Puls har varit mer än en samling: den har varit smågrupper och coachning och mentorskap.

Hur de ska betala hyran är fortfarande oklart, men antagligen blir det med hjälp av frivilliga donationer.

– Redan tidigare har folk frivilligt bidragit till en anställds lön. Det finns ett aktivt givande i den här gruppen.

Christoffer Perret tror att den nya gemenskapen kommer att växa som förr: genom personliga relationer och nätverk.

– Puls har varit Petrus församlings överlägset största gudstjänst.


Kommer du att sitta kvar i Petrus församlings församlingsråd?

– Jag har inte fattat beslut om det än. Min motivation att vara med sjunker av att Petrus vill gå en annan väg.


Också Rosqvist lämnar församlingen

I samma veva som en del av Puls-gemenskapen lämnar Petrus har det också klarnat att församlingspastor Tuomas Rosqvist lämnar församlingen. Han kommer att börja jobba för SLEF, Svenska lutherska evangeliföreningen, från och med 1 oktober.

– Min anställning och Puls hör inte ihop utan Pulsgemenskapen har sin egen process, säger Rosqvist i ett meddelande till KP.

Sofia Torvalds


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21