Sedan 2013 har Ruth Illman varit chef för Donnerska institutet i Åbo, och sedan 2018 också forskningschef vid Stiftelsen för Åbo Akademi. Nu lämnar hon de uppdragen för ett annat toppjobb i den finlandssvenska forskarvärlden.
– Som tur är bor vi nära Kuppis tågstation och mina barn är så pass stora att det är möjligt att vara flexibel, säger Illman, som kommer att dela sin arbetstid mellan Åbo och Helsingfors.
Som religionsvetare måste ditt jobb vid Donnerska institutet vara något av ett drömjobb. Hur kommer det sig att du lämnar det för SLS?
– Det har absolut varit mitt drömjobb, och det kanske ännu är det, men jag har varit här i 14 år. I juni är det 20 år sedan jag disputerade och jag har mer än 20 år kvar i arbetslivet. Då tiden går får man också nya drömmar och perspektiv.
– Men jag söker mig absolut inte bort från Donnerska institutet. Det har varit ett dynamiskt jobb där jag fått skapa nätverk med underbara kollegor.
Jobbet som forskningschef för Stiftelsen för Åbo Akademi konstaterar Ruth Illman att har många likheter med motsvarande post vid SLS.
– Det som är väldigt spännande för mig med tanke på SLS är att de finansierar forskning inom humaniora och samhällsvetenskaper. Fokuset på SLS är bredare än på Donnerska men smalare än på Stiftelsen för Åbo Akademi, som finaniserar forskning inom alla vetenskapsgrenar.
De stora pengarna i forskarvärlden riktar sig sällan till just forskning i humaniora, teologi och samhällsvetenskaper. Det är något som Ruth Illman sett i sitt forskningschefsjobb då hon följt med utvecklingen inom nationell och internationell forskningspolitik.
– Men så som världen ser ut nu är forskning i humaniora viktigare än någonsin. Det är forskning som lär oss att leva tillsammans i världen.
Kommer du fortsätta jobba med religionsvetenskap framöver?
– När man varit i branschen länge går det inte att klippa alla band helt. Jag kommer att fortsätta handleda mina doktorander, och det är jag glad över. Men jag kommer att övergå till att möjliggöra forskning snarare än att själv göra forskning.
Du är uppenbart en människa som presterar mycket. Vilken är din drivkraft?
– Jag tror att det allra viktigaste kanske är nyfikenheten. Jag tycker att det här, att få jobba med religionsforskning och att få möjliggöra forskning, är otroligt spännande.
– Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning behövs. Det är viktigt för att vi ska kunna leva tillsammans som människor och för att vi bättre ska förstå vad det innebär att vara människor.
– Jag tror på allvar att forskningen är jätteviktig för att förändra världen och för att vi ska kunna leva meningsfulla liv. Det här accentueras idag. De humanistiska vetenskaperna och teologin är viktiga för att vi inte ska tappa greppet om det.
Din pappa var professor i gammaltestamentlig exegetik och judaistik, och din mamma var docent i religionsvetenskap. Du har gått i dina föräldrars fotspår. Har du aldrig velat göra uppror mot det?
– Jag tänkte mycket på det här när jag gick i gymnasiet och funderade på vad jag ville bli. Religion är ändå det som intresserar mig allra mest. Det handlar om vad människor tänker att ytterst är viktigast i livet, så jag sökte in för att studera religionsvetenskap även om det fanns den här föräldrabelastningen.
– Mina föräldrar var också väldigt generösa. Det fanns alltid en egen plats för mig att stiga in i. Jag fick verka i min egen rätt. Sen miste jag dem tidigt, så mycket av vägen fick jag ändå gå ensam.
Ruth Illman
GÖR: Chef för Donnerska institutet för religionshistorisk och kultur historisk forskning samt forskningschef vid Stiftelsen för Åbo Akademi. Det här fram till september, då hon blir ny forskningschef vid SLS.
FAMILJ: Gift med musikern Mats Lillhannus. Till familjen hör också Mirjam, 19 år, som
studerar historia vid HU, samt Ester, 17 år, och Noomi, 11, som går i skola i Åbo.
INTRESSEN: Att läsa, simma och umgås med nära och kära.
