– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

Wilhelmina Oldmark: ”Det var svårt att förstå den oändliga nåden”

profilen.

Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt.

29.4.2024 kl. 08:00

När Kyrkpressen ringer upp Wilhelmina Oldmark befinner hon sig på färjeterminalen i Åbo på väg till Åland. Hon har varit på pastoralkurs, alltså en vidareutbildning för präster, på Lärkkulla i Karis.

– Vi pratade bland annat om utmaningarna med högmässan. Det är ganska många som tycker att högmässan, alltså en gudstjänst med nattvard, är en viktig del av kyrkan. Det finns också många präster som inte tycker att den är så viktig, visar undersökningar.


Är högmässan viktig för dig?

– Jo, jag tycker att den är jätteviktig. Dels såklart för att vi förmedlar ordet, vi talar om Gud och Jesus och möter människor i olika livssituationer. Och vi finns där man vill prata med oss. Sen är jag väl kanske lite självisk i att jag själv får ta del av en fördjupning och en stund med Gud. Det är helt klart veckans höjdpunkt.

När bestämde du dig för att bli präst? Eller har du alltid vetat?

– Jag har vuxit upp inom kyrkans verksamhet. Jag var i söndagsskolan, i barnkören och i kyrkans pysselgrupp. Min mamma var vardagskristen, men min pappa trodde inte på Gud. Han är punkare och startade Ålands första punkband. Men mamma och pappa gick i kyrkan när jag var riktigt liten, när jag var baby. De tyckte att det var så fint och lugnt i kyrkan. Sen slutade de gå – prästen stördes av mina ljud.

"Min mamma var vardagskristen, men min pappa trodde inte på Gud. Han är punkare och startade Ålands första punkband. Men mamma och pappa gick i kyrkan när jag var riktigt liten, när jag var baby. De tyckte att det var så fint och lugnt i kyrkan. Sen slutade de gå – prästen stördes av mina ljud."

– Min pappa gör musik än. Han har faktiskt gjort en sång till mig som finns på Spotify. Han skrev den när jag studerade i Örebro och hade hemlängtan.

– Min konfirmandtid var väldigt värdefull. Det var svårt att förstå den oändliga nåden. På konfirmandlägret skrev vi alla ett skriftligt prov, och efteråt fick alla prata med prästen Jon Lindeman. Tydligen var det så att jag hade alla rätt på det där provet. Om jag inte kommer ihåg fel frågade han i samtalet om jag inte vill bli präst någon gång. Jag hade olika yrkesalternativ, men händelsen blev en vändpunkt.


Vad är det bästa med att vara präst?

– Det är väl typ allt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara präst. Det är otroligt givande. Man gör det ju inte av egen kraft. Jag känner en allt större visshet om att det jag gör är viktigt. Det beror inte på hur många som kommer till kyrkan. Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar.


Hur träffades du och din man, som också är präst på Åland?

– Jag studerade teologi i Örebro, men eftersom jag alltid har vetat att jag vill bli präst i Finland avlade jag de praktiska kurserna vid Åbo Akademi.

Det blev det mycket pendlande till Åbo. En av de många gångerna på färjan till Åbo såg hon en vagt bekant man. Fast hon inte tänkt äta på färjan fann hon sig plötsligt äta en köttbullsmåltid med mannen. Mannen hette Joakim Oldmark och kom från Sverige, men studerade teologi i Åbo.

– Han bodde i Pargas men av någon anledning var han alltid i Åbo när jag var där. Vi började chatta på nätet och snart var vi förälskade.

– Vi träffades i november. Jag åkte hem till honom i Pargas första gången i januari. Jag flyttade väl in någon gång i slutet av februari. Vi förlovade oss i början av april.

Paret träffades den 7 november 2021.

– Nästan exakt ett år senare, den 6 november 2022 gifte vi oss. Vi hade en brudmässa, med vigsel och nattvard, i Ljusterö kyrka vid Joakims föräldrars stuga.

– Det är lite lustigt att jag behövde åka till Finland för att hitta en svensk man.

Text: Christa Mickelsson


ärkebiskop. De sittande biskoparna överväger som bäst om de vill ge sig in i ärkebiskopsvalet eller inte. 23.8.2017 kl. 15:20

Borgå stift. Kyrkoherde Stina Lindgård har återtagit sin ansökan till notarietjänsten i Borgå stift. 22.8.2017 kl. 12:38

Knivdåd. För Åbo svenska församling började dramatiken några minuter efter klockan fyra på fredagen då en förälder som hämtade sitt barn från församlingens eftermiddagsklubb Amelia berättade för ledarna att något hänt på torget, alldeles i närheten av församlingens hus Aurelia. 21.8.2017 kl. 16:47

Helsingfors. Efter en längre paus återupptar Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) firandet av svenskspråkiga gudstjänster i Helsingfors. 21.8.2017 kl. 12:47

Åbo. "I Åbo förstörde våldet fredagskvällens frid. Gatorna är tysta. Åbo domkyrkas klocka slår så som varje dag och varje timme." 18.8.2017 kl. 20:47

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11