Lina Teir spelar många instrument, men närmast henne är ändå fiolen.

"Om det som vi kallar Gud finns, så tror jag att det handlar om kärleksfull skaparkraft"

BERÄTTARKONST.

Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening.

17.4.2024 kl. 15:05

Som bakgrundsbild på Lina Teirs telefon finns ”Stotallen”, den största tallen i hennes hemby Henriksdal, en liten by i Kristinestad.

– Jag jobbar mycket på olika ställen i Europa. ”Stotallen” har jag alltid med mig helt konkret. Som berättarkonstnär är det viktigt att minnas mina rötter, undersöka mina rötter och hedra mina rötter. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att det viktigaste du kan ge dina barn är rötter och vingar.

Hon kom precis från ett jobbmöte med Berättarfestivalen i Oslo, som hon är konstnärlig ledare för.

– Vi är just nu med i ett europeiskt projekt om socialt engagerad berättarkonst. Där kommer jag att vara mentor för tre unga berättarkonstnärer som under de närmaste åren kommer att utveckla sin egen föreställning om någon socialt utsatt grupp, eller någon samhällsfråga som man brinner för.




Visdomen i berättelserna

Hennes favoritämnen i skolan var modersmål och musik.

– Inom mina studier i dramapedagogik och teater öppnades dörren till berättarkonsten. På högskolan i Oslo finns en studiepoängshelhet på 30 poäng i muntligt berättande, ett av få ställen i Norden. Den gav mig en gedigen grund att stå på.

Hon hittade fram till vilka berättelser hon tyckte om att berätta bland religiösa berättelser, mytologiska berättelser, sagor och skrönor.

– För mig har det blivit livsberättelser som ligger mig närmast om hjärtat –alltså människors egna, sanna berättelser och visdomen som kan ligga i dem.

Hennes egen livsberättelse utgår från Henriksdal.

– Mormor, som bodde i grannhuset, gjorde en hel del otraditionella val och var stark nog att göra det. Hon började köra taxi på 50-talet, var den första kvinnliga lokalpolitikern och engagerade sig i kyrkopolitiken. Hon gjorde egna mediciner av örter i trädgården. Hon hade lantbruk och började tidigt odla ekologiskt.

Men framför allt planterade hon en tanke i Lina Teir: att aldrig skjuta ned idéer.

– Det gjorde att jag fick växa, och jag fick prova på saker.

När Lina Teir var tre år önskade hon sig en fiol i julklapp.

– Fiolen är med mig hela tiden. Den är också nu här, 50 centimeter från mig, på golvet. Det var någonting väldigt djupt i mig som på något sätt visste att jag skulle ha en fiol. Ett barns visdom ska man inte förringa, inte heller den där barnsliga lusten och glädjen och hur mycket som ligger i den. Ofta hänger det ihop med ens mening i livet – att få hålla på med det som gör en själv allra mest glad och lycklig, och som kommer lätt för en. Och det viktigaste: Att dela med sig av det, för andras glädje.

En viktig del av hennes livsåskådning är att inte klippa av vingar, utan bejaka livsflödet, glädjen, inspirationen och meningen.

– Det är vad jag tror att vi pratar om när vi försöker beskriva Gud. Det är kärlek. Om det som vi kallar Gud finns, så tror jag att det handlar just om kärleksfull skaparkraft och kreativitet. Det finns en norsk präst och musiker som heter Bjørn Eidsvåg. En av hans sånger heter Floden. Bo Kaspers orkester har också översatt den till svenska. För mig är flödet det närmaste Gudstro man kan komma: Att vara i kontakt med floden.



Vem ringer i kyrkklockorna?

Som vispoet skriver och framför Lina Teir personliga, men också politiska visor. Just nu förfäras hon av situationen i Gaza.

– Det är fruktansvärt bortom ord. Bara att tänka på ett enda av de amputerade barnen som ligger i en sjukhussäng och frågar efter sin familj är lika fruktansvärt som skolskjutningen i Vanda. Men i Gaza händer det 33 000 människor. De som överlever blir totalt söndertrasade – till kropp, till själ, till livsvillkor.

Hon säger att det borde ringa i kyrkklockorna konstant.

– Det finns en global tystnadsepidemi hos makthavarna. Vi öppnar kyrkor och tänder ljus när någonting hemskt har hänt – men inte nu.

– Jag förstår att det att Israel, som många kristna ser som det heliga landet, genomför ett besinningslöst folkmord måste leda till en existentiell, teologisk och psykologisk kris hos många.

– Det som gör mig djupt oroad är att man teologiserar, relativiserar och bortförklarar ett folkmord. Och att många runt dem som gör det, tyst godkänner det.

– Jag tycker att kyrkan har ett speciellt ansvar att tydligt och kompromisslöst ställa sig vid de utsattas sida, lika självklart som den Jesus som har huvudrollen i kyrkans berättelse hade gjort det.

Text: Christa Mickelsson


jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00