Lina Teir spelar många instrument, men närmast henne är ändå fiolen.

"Om det som vi kallar Gud finns, så tror jag att det handlar om kärleksfull skaparkraft"

BERÄTTARKONST.

Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening.

17.4.2024 kl. 15:05

Som bakgrundsbild på Lina Teirs telefon finns ”Stotallen”, den största tallen i hennes hemby Henriksdal, en liten by i Kristinestad.

– Jag jobbar mycket på olika ställen i Europa. ”Stotallen” har jag alltid med mig helt konkret. Som berättarkonstnär är det viktigt att minnas mina rötter, undersöka mina rötter och hedra mina rötter. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att det viktigaste du kan ge dina barn är rötter och vingar.

Hon kom precis från ett jobbmöte med Berättarfestivalen i Oslo, som hon är konstnärlig ledare för.

– Vi är just nu med i ett europeiskt projekt om socialt engagerad berättarkonst. Där kommer jag att vara mentor för tre unga berättarkonstnärer som under de närmaste åren kommer att utveckla sin egen föreställning om någon socialt utsatt grupp, eller någon samhällsfråga som man brinner för.




Visdomen i berättelserna

Hennes favoritämnen i skolan var modersmål och musik.

– Inom mina studier i dramapedagogik och teater öppnades dörren till berättarkonsten. På högskolan i Oslo finns en studiepoängshelhet på 30 poäng i muntligt berättande, ett av få ställen i Norden. Den gav mig en gedigen grund att stå på.

Hon hittade fram till vilka berättelser hon tyckte om att berätta bland religiösa berättelser, mytologiska berättelser, sagor och skrönor.

– För mig har det blivit livsberättelser som ligger mig närmast om hjärtat –alltså människors egna, sanna berättelser och visdomen som kan ligga i dem.

Hennes egen livsberättelse utgår från Henriksdal.

– Mormor, som bodde i grannhuset, gjorde en hel del otraditionella val och var stark nog att göra det. Hon började köra taxi på 50-talet, var den första kvinnliga lokalpolitikern och engagerade sig i kyrkopolitiken. Hon gjorde egna mediciner av örter i trädgården. Hon hade lantbruk och började tidigt odla ekologiskt.

Men framför allt planterade hon en tanke i Lina Teir: att aldrig skjuta ned idéer.

– Det gjorde att jag fick växa, och jag fick prova på saker.

När Lina Teir var tre år önskade hon sig en fiol i julklapp.

– Fiolen är med mig hela tiden. Den är också nu här, 50 centimeter från mig, på golvet. Det var någonting väldigt djupt i mig som på något sätt visste att jag skulle ha en fiol. Ett barns visdom ska man inte förringa, inte heller den där barnsliga lusten och glädjen och hur mycket som ligger i den. Ofta hänger det ihop med ens mening i livet – att få hålla på med det som gör en själv allra mest glad och lycklig, och som kommer lätt för en. Och det viktigaste: Att dela med sig av det, för andras glädje.

En viktig del av hennes livsåskådning är att inte klippa av vingar, utan bejaka livsflödet, glädjen, inspirationen och meningen.

– Det är vad jag tror att vi pratar om när vi försöker beskriva Gud. Det är kärlek. Om det som vi kallar Gud finns, så tror jag att det handlar just om kärleksfull skaparkraft och kreativitet. Det finns en norsk präst och musiker som heter Bjørn Eidsvåg. En av hans sånger heter Floden. Bo Kaspers orkester har också översatt den till svenska. För mig är flödet det närmaste Gudstro man kan komma: Att vara i kontakt med floden.



Vem ringer i kyrkklockorna?

Som vispoet skriver och framför Lina Teir personliga, men också politiska visor. Just nu förfäras hon av situationen i Gaza.

– Det är fruktansvärt bortom ord. Bara att tänka på ett enda av de amputerade barnen som ligger i en sjukhussäng och frågar efter sin familj är lika fruktansvärt som skolskjutningen i Vanda. Men i Gaza händer det 33 000 människor. De som överlever blir totalt söndertrasade – till kropp, till själ, till livsvillkor.

Hon säger att det borde ringa i kyrkklockorna konstant.

– Det finns en global tystnadsepidemi hos makthavarna. Vi öppnar kyrkor och tänder ljus när någonting hemskt har hänt – men inte nu.

– Jag förstår att det att Israel, som många kristna ser som det heliga landet, genomför ett besinningslöst folkmord måste leda till en existentiell, teologisk och psykologisk kris hos många.

– Det som gör mig djupt oroad är att man teologiserar, relativiserar och bortförklarar ett folkmord. Och att många runt dem som gör det, tyst godkänner det.

– Jag tycker att kyrkan har ett speciellt ansvar att tydligt och kompromisslöst ställa sig vid de utsattas sida, lika självklart som den Jesus som har huvudrollen i kyrkans berättelse hade gjort det.

Text: Christa Mickelsson


BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28