Marika Westerling förknippar julen med barndomens julgudstjänst i Nordsjö kyrka i Helsingfors.

"Att gå i kyrkan är något som verkligen kräver något: det händer inte bara av sig självt"

GÅ I KYRKAN.

I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan.

7.12.2023 kl. 08:00

När Marika Westerling var barn gick hennes familj i kyrkan i advent.

– Särskilt vid första advent var vi där, och jag minns att det också fanns vänner med sina familjer i Matteuskyrkan i Helsingfors.

När hon blev vuxen och fick egen familj har hon inte bemödat sig särskilt om att gå i kyrkan inför jul – men i år vill hon utmana sig själv.

– Jag går gärna i kyrkan, oberoende av om det är jul eller inte. Men det kräver verkligen något, det är inte något som bara händer. För mig blir det här ett bra experiment: tänk om det här med att gå i kyrkan kunde bli en del av min vardag, lite som jag önskar att motion blev det?

– Jag tror jag skulle ha mycket glädje av det.


Vad förväntar du dig?

– Kanske att ”stilla mig” – även om det låter högtidligt. Jag vill sätta mig ner och förhoppningsvis ta en paus och få omslutas av något, vare sig det är julstämning eller gemenskap. Kanske jag kan ta in något av julens budskap, och kanske jag kan få ett andligt behov mött.


Hurdana andliga behov har du?

– Det är en bra fråga. Jag tror att de är väldigt personliga och har att göra med känslor, förväntningar och besvikelser. Jag känner att det finns en risk för att jag sitter där i kyrkan och gråter mig igenom hela mässan, och det känns lite jobbigt. Det är någonting med att gå i kyrkan som berör mig – kanske handlar det också om att sänka garden, eftersom man alltid har så bråttom i vardagen.

– När man bara sitter där och är, då börjar känslorna komma.

Marika Westerling är glad över att få vara en i bänken och ha en chans att låta känslorna komma.

– När jag exempelvis sjunger vid begravningar måste jag stänga ute allt annat för att klara av att sjunga.


När det gäller julens texter och gudstjänster handlar det ju ganska mycket om upprepning: vi kan ju manuskriptet, så att säga. Känner du ibland att du har svårt att ta till dig ett budskap som är så bekant?

– Jag väntar mig inga överraskningar eller aha-upplevelser till jul. Jag minns gånger då jag hört julevangeliet och verkligen försökt koncentrera mig på det och minnas: det här är julens budskap. Som om jag skulle förstå det bättre då. Men det är inte det jag är ute efter. Jag tänker att det är ett budskap man inte kan förstå.

Ibland, kanske mer i frikyrkosammanhang, kan man få frågan: Förstår du vad Jesus gjort för dig?

– Men en så stor fråga är något jag verkligen inte förstår. Jag förväntar mig bara att jag ska få vara i kyrkan


Vart förflyttas du i ditt huvud när du hör julevangeliet läsas?

– Det kanske blir … en uppläsning i ledet av alla de år då jag hört det läsas. Alla jular, och särskilt barndomens jular. Någon gång brukade julevangeliet läsas hemma hos oss på julafton. Jag ser också framför mig salen i Nordsjö kyrka, och Nordsjö sångkör som sjunger: Stilla, stilla, juleklockan tonar hän

I år firar Marika Westerling jul i Kaustby, med sin mans släkt.

– Det innebär att jag inte behöver ordna med så mycket inför jul, så det känns som ett bra år att satsa på att gå i kyrkan. I Kaustby kyrka har de en fin tradition på julaftonen: de släcker lamporna i kyrkan så det blir väldigt mörkt och stämningsfullt. Det ser jag fram emot.


Den gudstjänsten firas på finska – blir du ledsen av tanken på att sjunga finska julsånger i moll?

– Jag kan inte påstå att Sparven på julmorgonen har någon särskild plats i mitt hjärta. Min favoritjulsång är kanske Giv mig ej glans – och den går bra at sjunga också på finska. Det är kombinationen av melodi och ord som gör den så fin: den sammanfattar julen för mig.

– Samtidigt inser jag att den kanske inte sammanfattar julen för alla, eftersom den är väldigt familjecentrerad.


Vilka jultraditioner vill du hålla fast vid?

– Ibland känns det som om jag blivit en gammal människa som bara minns tillbaka till mina egna barndomsjular. Men vi har faktiskt skapat lite egna traditioner i vår familj också. En är att vi bakar pepparkakor på självständighetsdagen, och hänger dem i granen. Också julgranen – som är av plast – kommer fram på självständighetsdagen, så att vi ska få njuta av den länge.

– Som barn var jag väldigt konservativ med att allting skulle vara som det alltid varit, men som vuxen är jag redo för omväxling.

Text och foto: Sofia Torvalds


Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. – I det stora hela mår kyrkomusiken och musikerna bra, säger stiftsekreterare Jan Hellberg som ledde kyrkomusikdagarna. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkostyrelsen i Sverige föreslår i en remiss att ordet “äktenskap” ska tas bort från den framtida vigselordningen. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. En av de kliniker som Kyrkans Utlandshjälp understöder i Gaza har förstörts av Israeliska missiler. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälp är en av de organisationer som samlar in medel för de krisdrabbade i Gaza. 12.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ett snökapell kommer inom kort att byggas vid skidstadionen i Ruka. 11.1.2009 kl. 00:00

Världen. Delstatsregeringen i den indiska delstaten Orissa går med på att den kristna minoriteten får ersättning för skadade kyrkor och kapell. 10.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Ingå församlings kyrkofullmäktige har godkänt en budget för år 2009, som innebär starka satsningar på framtiden. 9.1.2009 kl. 00:00

Människa. Jari Sinkkonen betonar betydelsen av fadersrelationen och synliggör utmaningar som barn och framförallt pojkar möter. 8.1.2009 kl. 00:00

Kyrkpressen. En chockhöjning av postens distributionsavgifter tvingar Kyrkpressen till inbesparingar. Under sommarmånaderna utkommer tidningen varannan vecka. 26.4.2018 kl. 20:52

PROFET. Jordan Peterson är Youtube-ålderns vishetslärare, och unga män följer honom i stora skaror. Kan en äldre herre som uppmanar killar att rycka upp sig och stå raka i ryggen vara farlig? Kanske. 26.4.2018 kl. 16:48

Understöd. Sund-Vårdö församling för det största enskilda byggnadsunderstödet från Kyrkostyrelsen bland församlingarna i Borgå stift. Understödet på 74 700 euro är för det första skedet av renoveringen av Sunds gamla prästgård. 25.4.2018 kl. 14:05

Livshållning. "Under den senaste veckan har jag ändå ställt mig frågan om jag ibland ger för stort rum åt ett negativt tänkande." 26.4.2018 kl. 00:00

Välbesökt. God mat, ett femtiotal deltagare, och en intressant livshistoria. Så kan en kvinnobrunch se ut. 26.4.2018 kl. 00:00