Kororgeln i Johanneskyrkan hör till en av många orglar i Finland som Sixten Enlund varit med om att jobba fram. Piporna är handmålade och går i samma färgskala som kyrkorummet ursprungligen målats i.

"Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg"

Helsingfors.

Under Sixten Enlunds drygt 50 år som kyrkomusiker har han fått se både vigslarna och de övriga förrättningarna ändra karaktär. ”Men sorgen vid jordfästningarna är fortfarande densamma.

4.12.2023 kl. 00:00

– Jag har spelat vid förrättningar sedan jag som tonåring började vikariera i församlingarna i Jakobstad. På den tiden klarade man sig med en uppsättning av de vanligaste brudmarscherna, en viss standardrepertoar räckte långt.

Genom åren har utvecklingen gått mot att medlemmarna själva, för att inte nämna de icke-kyrkskrivna, vill lägga en allt större personlig prägel på de kyrkliga förrättningarna. Genom detektivarbete och via internet har Enlund ändå lyckats svara på de flesta musikönskemål han fått av brudpar och anhöriga.

– Eller som kantorskollegan i Wien sa: man får vara lycklig ifall man får spela en vanlig Ave Maria någon gång.

Glad har han också varit över lagarbetet och förtroendet han fått av de många präster han samarbetat med i olika församlingar. Innanför prästkragen finns vanliga människor som ibland måste kämpa för att hålla ihop en svår jordfästning.

– Mycket har förändrats på 50 år, men sorgen är fortfarande densamma. Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg, och det hanterar människor väldigt olika.


Ett instrument nära församlingen

I mitten av 1970-talet kom Enlund till dåvarande Norra svenska församlingen som i dag är en del av Johannes församling.

– I Norra svenska fann jag mitt andliga hem. Församlingarna kan vara väldigt olika sinsemellan, jag kände verkligen att jag hörde hemma i Norra svenska. Men redan då sa kyrkoherden att det bara är en tidsfråga innan församlingar måste slås samman i Helsingfors.

Det skulle dröja till år 2009 innan det blev sammanslagning mellan Norra och Södra svenska samt Tomas församling. Enligt Enlund kände kantorerna i de tre församlingarna varandra väl och samarbetet dem emellan har varit fruktbart. Att församlingens huvudkyrka blev Johanneskyrkan var däremot svårare att smälta för musikerkollegiet.

– Johanneskyrkan är så stor, orgeln och körläktaren ligger väldigt långt från altaret. Vi tyckte inte att körerna ska behöva stå ensamma långt bak i kyrkan. Också de liturgiska funktionerna hör hemma längre fram, nära altaret.

Sedan drygt 20 år sitter Enlund med i den kyrkliga samfällighetens orgelexpertgrupp, och det var där han nu började driva frågan om en kororgel, det vill säga en orgel i mindre format framme i kyrkan.

– Det blev många års arbete, dels att få till finansiering av en ny orgel, dels att komma överens med Museiverket och arkitekter om hur orgeln skulle se ut, exakt var den kunde placeras och många, många detaljer kring det.

I dag är kororgeln i Johanneskyrkan ett av många instrument där Sixten Enlunds expertis legat som grund. Förebilder och inspiration har han ofta hämtat utomlands, t.ex. från det brittiska parlamentets kapell i London, men produktionen är inhemsk – Virtanens orgelbyggeri i Esbo har levererat merparten av de instrument han varit med om att planera och införskaffa.

– Nyckeln har alltid varit ett gott samarbete. Det fungerar inte att en soloåker utan det gäller att omge sig med kunnigt folk och sakta diskutera sig fram till den rätta lösningen.


Harmonins lagar upp och ner

Utöver förrättningar, gudstjänster och mässor har Sixten Enlund också konserterat flitigt, både i Finland och utomlands, spelat in musik och uruppfört verk i samarbete med olika tonsättare. Bland otaliga musikaliska minnen ur karriären minns Enlund verket Exsultate av akademikern och tonsättaren Erik Bergman, som på sin tid väckte en storm bland den tidens äldre tonsättare eftersom verket var så radikalt och oväntat.

– Harmonins lagar vänds upp och ner men jag tilltalas själv av formen på verket och Bergmans sätt att använda orgeln som instrument.

När Erik Bergman skulle jordfästas 2006 valde Enlund också just det stycket som avslutande musik vid förrättningen i Tempelplatsens kyrka, där han också själv spelade. Han kände Bergman personligen, de har bland annat bägge två dirigerat kören Muntra Musikanter.

– Men jag hade nog inte valt Exsultate för någon annans jordfästning än tonsättarens egen. Efteråt kom ärkebiskop John Vikström, som förrättat jordfästningen, fram till mig och sa: ”Det var nog rätt musik.”


Carols i Johannes

På första advent spelar Sixten Enlund sina sista adventspsalmer i Johanneskyrkan, från och med årsskiftet går han i pension.

– Jag har inte tröttnat på julmusiken, julen är en stor högtid också musikaliskt. Jag är särskilt tagen av Christmas Carols, som vi också har en egen tradition av här i Johannes. Dessutom passar vår kororgel i engelsk stil ypperligt för Carolstraditionen.

Efter pensioneringen har han lovat assistera kollegerna med att stämma orgeln i Johanneskyrkan – och kanske passa på att öva lite själv samtidigt.

– Jag lär väl fortfarande figurera i en del konsertserier i huvudstadsregionen, men jag ser också fram emot att få ta det lite lugnt.

Text och foto: Nina Österholm


Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över en miljon barn och vuxna deltog i församlingarnas familjearbete i fjol. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan öppnades svenska riksdagen. I gudstjänsten i Storkyrkan fick deltagarna för första gången höra stycken ur både Bibeln och Koranen. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. President Martti Ahtisaari talade på Kyrkans Utlandshjälps 60-årsjubileum i dag, söndag. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Portarna i muren kring Borgå domkyrka byggs om. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda den svenska utbildningen som ger kompetens för kyrkliga tjänster. 22.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. De sociala forumen på webben blir allt populärare. Men är de något för kyrkan? 22.9.2007 kl. 00:00

Människa. – Jag är hellre bland de svaga och utstötta än bland de starka. Så har jag känt det hela livet. 21.9.2007 kl. 00:00

Världen. Denna vecka firas pingströrelsens hundraårsjubileeum i Oslo. Cirka 7000 besökare väntas till veckoslutets samlingar. 21.9.2007 kl. 00:00

Världen. Idag, fredag, hålls internationella bönedagen för fred. 21.9.2007 kl. 00:00

Borgå stift. Biskopsmötet har diskuterat ökad gästfrihet vid nattvarden. 8.4.2016 kl. 13:59

musik. Sibboförsamlingarna planerar att bygga en kyrka i Söderkulla. 8.4.2016 kl. 12:43

Byggnadsvård. Stan Saanila debuterar som manusskribent med en religiöst betonad skräckpjäs. Under hela föreställningen är publikens ögon förbundna. 7.4.2016 kl. 00:00

Livet på landet. Borgå stifts församlingar har hand om ett trettiotal gamla träkyrkor, och det är inte alla som har nya sprinklersystem. 4.4.2016 kl. 10:59

bibeln. Tack vare ett brandsäkert kassaskåp klarade sig en del av nattvardskärlen branden i Ylivieska kyrka oförstörda. 4.4.2016 kl. 10:51