Kororgeln i Johanneskyrkan hör till en av många orglar i Finland som Sixten Enlund varit med om att jobba fram. Piporna är handmålade och går i samma färgskala som kyrkorummet ursprungligen målats i.

"Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg"

Helsingfors.

Under Sixten Enlunds drygt 50 år som kyrkomusiker har han fått se både vigslarna och de övriga förrättningarna ändra karaktär. ”Men sorgen vid jordfästningarna är fortfarande densamma.

4.12.2023 kl. 00:00

– Jag har spelat vid förrättningar sedan jag som tonåring började vikariera i församlingarna i Jakobstad. På den tiden klarade man sig med en uppsättning av de vanligaste brudmarscherna, en viss standardrepertoar räckte långt.

Genom åren har utvecklingen gått mot att medlemmarna själva, för att inte nämna de icke-kyrkskrivna, vill lägga en allt större personlig prägel på de kyrkliga förrättningarna. Genom detektivarbete och via internet har Enlund ändå lyckats svara på de flesta musikönskemål han fått av brudpar och anhöriga.

– Eller som kantorskollegan i Wien sa: man får vara lycklig ifall man får spela en vanlig Ave Maria någon gång.

Glad har han också varit över lagarbetet och förtroendet han fått av de många präster han samarbetat med i olika församlingar. Innanför prästkragen finns vanliga människor som ibland måste kämpa för att hålla ihop en svår jordfästning.

– Mycket har förändrats på 50 år, men sorgen är fortfarande densamma. Det finns tillfällen när man känner hur luften vibrerar av sorg, och det hanterar människor väldigt olika.


Ett instrument nära församlingen

I mitten av 1970-talet kom Enlund till dåvarande Norra svenska församlingen som i dag är en del av Johannes församling.

– I Norra svenska fann jag mitt andliga hem. Församlingarna kan vara väldigt olika sinsemellan, jag kände verkligen att jag hörde hemma i Norra svenska. Men redan då sa kyrkoherden att det bara är en tidsfråga innan församlingar måste slås samman i Helsingfors.

Det skulle dröja till år 2009 innan det blev sammanslagning mellan Norra och Södra svenska samt Tomas församling. Enligt Enlund kände kantorerna i de tre församlingarna varandra väl och samarbetet dem emellan har varit fruktbart. Att församlingens huvudkyrka blev Johanneskyrkan var däremot svårare att smälta för musikerkollegiet.

– Johanneskyrkan är så stor, orgeln och körläktaren ligger väldigt långt från altaret. Vi tyckte inte att körerna ska behöva stå ensamma långt bak i kyrkan. Också de liturgiska funktionerna hör hemma längre fram, nära altaret.

Sedan drygt 20 år sitter Enlund med i den kyrkliga samfällighetens orgelexpertgrupp, och det var där han nu började driva frågan om en kororgel, det vill säga en orgel i mindre format framme i kyrkan.

– Det blev många års arbete, dels att få till finansiering av en ny orgel, dels att komma överens med Museiverket och arkitekter om hur orgeln skulle se ut, exakt var den kunde placeras och många, många detaljer kring det.

I dag är kororgeln i Johanneskyrkan ett av många instrument där Sixten Enlunds expertis legat som grund. Förebilder och inspiration har han ofta hämtat utomlands, t.ex. från det brittiska parlamentets kapell i London, men produktionen är inhemsk – Virtanens orgelbyggeri i Esbo har levererat merparten av de instrument han varit med om att planera och införskaffa.

– Nyckeln har alltid varit ett gott samarbete. Det fungerar inte att en soloåker utan det gäller att omge sig med kunnigt folk och sakta diskutera sig fram till den rätta lösningen.


Harmonins lagar upp och ner

Utöver förrättningar, gudstjänster och mässor har Sixten Enlund också konserterat flitigt, både i Finland och utomlands, spelat in musik och uruppfört verk i samarbete med olika tonsättare. Bland otaliga musikaliska minnen ur karriären minns Enlund verket Exsultate av akademikern och tonsättaren Erik Bergman, som på sin tid väckte en storm bland den tidens äldre tonsättare eftersom verket var så radikalt och oväntat.

– Harmonins lagar vänds upp och ner men jag tilltalas själv av formen på verket och Bergmans sätt att använda orgeln som instrument.

När Erik Bergman skulle jordfästas 2006 valde Enlund också just det stycket som avslutande musik vid förrättningen i Tempelplatsens kyrka, där han också själv spelade. Han kände Bergman personligen, de har bland annat bägge två dirigerat kören Muntra Musikanter.

– Men jag hade nog inte valt Exsultate för någon annans jordfästning än tonsättarens egen. Efteråt kom ärkebiskop John Vikström, som förrättat jordfästningen, fram till mig och sa: ”Det var nog rätt musik.”


Carols i Johannes

På första advent spelar Sixten Enlund sina sista adventspsalmer i Johanneskyrkan, från och med årsskiftet går han i pension.

– Jag har inte tröttnat på julmusiken, julen är en stor högtid också musikaliskt. Jag är särskilt tagen av Christmas Carols, som vi också har en egen tradition av här i Johannes. Dessutom passar vår kororgel i engelsk stil ypperligt för Carolstraditionen.

Efter pensioneringen har han lovat assistera kollegerna med att stämma orgeln i Johanneskyrkan – och kanske passa på att öva lite själv samtidigt.

– Jag lär väl fortfarande figurera i en del konsertserier i huvudstadsregionen, men jag ser också fram emot att få ta det lite lugnt.

Text och foto: Nina Österholm


Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50