Foto: privat

Tankar i höstens tid

Kolumn.

Den kristna tron har ett hopp om att livet inte slutar med döden, skriver Lisbeth Koivumäki.

25.10.2023 kl. 19:18

Tankar i höstens tid

Jag vandrar runt på området vid Brinkens museum i Malax. Här finns fina, välskötta gräsmattor och gamla, ståtliga byggnader. Det är ett vackert område. Här finns rader med växter som spirat under sommaren. På våren kan man känna förväntan. Hur månne plantan tar sig? När börjar den blomma? Det är så givande att följa en växt från sådd till blomning. Sedankommer hösten och allt vissnar. Tankarna går till människolivet: lika sköra som blommorna är vi.

Det är ju inte bara att så och skörda. Bakom trädgården här finns många timmars arbete. Så är det med livet också. Det är kantat av både glädje och sorg, skratt och gråt. Jag har glädjen att få ha barnbarnen August 2,5 år, Charlie 5 år och Adele 2 år i min närhet. Vi har möjlighet att träffas ofta.

Charlie och Adele bor intill museiområdet. Det är ett ställe vi gärna besöker. Många frågor ställs:Vad är det här? Vad har det använts till? Varför ser det ut såhär?

Diskussionerna för mig i tankarna tillbaka till min barndom. Jag fick växa upp med mamma, pappa och storasyster i ett tryggt hem. Nu då ser jag på mina barnbarn kommer tankarna på det som varit så nära. Ett sånt här område påminner om gångna tider och en dag är också vi historia. Nya generationer tar vid.

Sorgen är också en del av mitt liv. Vår dotter togs ifrån oss i en ålder av 3 år. Livet gick vidare efter det, trots att jag då trodde att det var omöjligt. Hon finns kvar i mitt hjärta för alltid. Jag har överlevt, för att jag tror att var hon än är, med vem hon än är, så har hon det bra. Den kristna tron har ett hopp om att livet inte slutar med döden.

Under en kort tidsperiod förlorade jag min mamma, pappa och svärmor och sedan också min man. Jag hade precis avslutat min lärargärning. Jag hade haft mina elever och kolleger, plötsligt var allt annorlunda. Jag har kommit vidare tack vare mina pojkar och deras familjer. De har gett mig en orsak att stiga upp på morgonen. Jag har också många goda vänner vid min sida.

Efter alla som jag har begravt finns det en nyfikenhet om vad som finns på andra sidan. För att överleva har jag samma känsla som för 23 år sedan då vi miste vår dotter: jag tror att mina nära och kära har det bra där de är.

Sorgen och glädjen går hand i hand. De båda elementen finns i allas våra liv. I det vardagliga livet gäller det att ta vara på de små glädjeämnena. Jag konstaterar, som många före mig, att den vanliga vardagen med de vanliga bestyren är de bästa stunderna. Ändå är det bra att också ha något att se fram emot. Kanske ska du träffa dina pensionärskolleger för en lunch snart? Eller så kanske en vän är kommande på besök?

Sittande på bänken i museiträdgården kommer jag att tänka på en vers av Alexander Slotte:

”Och människorna födas och människorna dö

Som gångande vågor på villande sjö.

De fallande blomstren ska täckas av snö

Men liljorna de växa upp om våren.”

Lisbeth Koivumäki är förtroendevald i Malax församling.


NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Den föreslagna nya församlingen, som ska bestå av Malax, Petalax och Bergö församlingar, verkar inte kunna heta något där ortnamnet Malax ingår. 18.5.2022 kl. 15:56

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

GAMMAL KYRKA. Björnholmens kyrka i Jakobstad hade varit till salu i ett år innan någon vågade ta sig an projektet. De som vågade är Lars och Monica Granlund. De såg möjligheter i byggnaden. 12.5.2022 kl. 15:41

FÖRSVAR. Carolina Lindström är kyrkoherde på Åland och underlöjtnant i 
reserven. Hon känner att folk plötsligt insett att försvarsmakten behövs till något. 12.5.2022 kl. 12:03

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33