Som en socialtjänst inom den protestantiska kyrkan har diakonin blivit oumbärlig inom många områden. Diakonin följer med människor i akuta situationer och står vid er sida i Tyskland, i Finland, i Europa och i hela världen.
Genom engagemang från heltidsanställda och volontärer i det dagliga livet blir detta det det är: ovärderligt, pålitligt, älskvärt. Det upplever vi också idag. Vi lever i turbulenta tider och allt fler har ekonomiska bekymmer. Dessutom lever vi med osäkerheten gällande hur det ryska anfallskriget i Ukraina kommer att utvecklas. Kyrkans och diakonins nätverk kan ge ett viktigt bidrag till social sammanhållning.
Det personliga mötet är centralt i diakoniarbetet, vare sig det är i kyrkan, vid en matutdelningspunkt eller på sjukhuset. På alla dessa platser möts människor. Diakoni är alltid handens, hjärtats och hjärnans arbete.
För mig själv blev vikten av diakonalt arbete för första gången tydligt genom min tjänst hos Johanniterna (Johanniter-Unfall-Hilfe) hemma i Hannover i norra Tyskland. Där sköts räddningstjänsten av hjälporganisationer som Röda Korset och Johanniter, som är en specialenhet inom diakonin. Heltidsanställda och volontärer arbetar tillsammans 24 timmar om dygnet, alla dagar på året, för att vårda svårt sjuka, rädda olycksoffer och säkerställa sjukvård vid större evenemang.
Oavsett om tanken föddes i den medeltida kristna riddarorden som tog hand om de skadade, i Wicherns berömda tal och i hans ideal om diakonin som räddande kärlek eller i Johanniternas moderna ambulans på 2000-talet – människorna som finns där hjälper alltid andra av kristen motivation, oavsett person, ursprung, språk eller religion.
Det gäller att vara människa för andra i tillvarons krissituationer. För mig är detta bland det viktigaste i kristendomen. Jag är tacksam och glad över att jag kunde uppleva detta i mina ungdomsår och kan anknyta till det här i Johannes församlings diakoniarbete här i Finland idag.
Så låt oss fira vår tro som en plats för ömsesidiga möten i diakonins anda. I samhället, på vårdinrättningar eller daghem, med gäster, boende, flyktingar, med unga och gamla, arbetssökande och arbetslösa, med volontärer och heltidsanställda.
Om kyrkans diakoniarbete syns i samhället kan detta utstråla glädje, innovation och självförtroende över hela landet.
