– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro, säger David Carty.

Jaro-spelaren David Carty vill vinna själar och göra mål

VITTNESBÖRD.

Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud.

5.7.2023 kl. 19:00

Det är ett bönesvar för David Carty att över huvudtaget spela fotboll. Senaste säsong var han skadad och spelade inte alls.

– När min agent i London berättade om Jaros intresse lät det ju bra. Men jag trodde inte jag kunde komma på grund av skadan. Jag var inte heller i särskilt bra kondition. Men jag tog ett steg i tro och kom.

Det handlade inte bara om en skada, utan det var upprepande skador.

– I flera månader bad jag om helande och jag sökte också förbön flera gånger.

Ännu i flyget och i bussen på väg till matchen där han för första gången skulle visa Jaro vad han går för kände han av skadan.

– I bussen bad jag och sa till Gud: ”Nu är jag här. Vad vill du jag ska göra?” När jag steg ut på planen vad smärtan borta. Gud hade helat mig! Det var första gången jag upplevt ett helande.

I skrivande stund har han gjort i medeltal ett mål eller gett en målgivande passning i varannan match och är lagets främsta målgörare.

Med tanke på de chanser jag haft är jag nöjd med antalet mål. Chanserna har inte varit så många. Jag ser målen som ett tecken på att Gud i sin nåd vill ha mig här i Jaro.

David växte upp i en arbetarmiljö i London och drömmen om att bli fotbollsproffs kändes avlägsen.

– I min desperation över att få bli fotbollsproffs tänkte jag som yngre att jag är lycklig om jag får spela professionellt en minut. Nu har jag spelat åtskilliga minuter och jag har lärt mig att endast Jesus tillfredsställer våra behov. Idag handlar det om vad Gud vill jag ska göra.

Som sjuttonåring fick han visionen att bli fotbollsproffs av Gud. Han befann sig då mänskligt sett i en nedåtgående spiral.

– Jag var vid den lägsta punkten i mitt liv och gick i självmordstankar nästan varje dag. Då gav Gud mig en övernaturlig syn som en scen i en film. Det gav mig ett hopp och löfte om att bli fotbollsproffs. Jag minns inte när jag senast hade gråtit, men känslan då var så euforisk att jag grät av glädje. Sedan dess har jag tagit ett steg i taget mot min dröm.

David Carty passar på bilden till höger bollen till Markus Kronholm som gör matchens enda mål mot SalPa.




Vill att Kristus ska synas genom honom

Medan han lever sin dröm bekänner han frimodigt sin tro. På sitt Instagramkonto har han laddat upp ett klipp från en teveintervju som han inleder med att ge all ära till Jesus.

– Jag har inte alltid varit så frimodig. Före den intervjun bad jag Herren att han skulle tala genom mig och det här sa jag. Jag talar inte så här formellt med mina vänner. Jag hoppas ändå att det hade betydelse för någon.

Inför varje match ber han att åskådarna på något sätt ska se Kristus igenom hans spel.

Det handlar mycket om ”souls before goals”.

– Det handlar mycket om ”souls before goals” (själar före mål). Samtidigt är jag här för att göra Jaro till ett så bra lag som möjligt och på så sätt hedra folket i stan. Genom att göra mitt bästa betjänar jag dem, säger han.

Han säger att vi som kristna är kallade att representera Kristus genom de liv vi lever.

– Vi kan vara den enda bibel som någon läser, bara genom sättet vi lever. För mig var min mamma det, hennes förböner och hur Guds ande förändrade henne hade en stor inverkan på mig.

Trots mammans tro beskriver han inte sin uppväxt som kristen, för hon ville inte tvinga sin tro på honom.

– För henne var det viktigt att jag fattade mina egna beslut och själv lärde mig känna Kristus. Jag blev heller inte döpt som barn.

Som elvaåring bad han Jesus att bli sin frälsare.

– Jag tror att jag varit fylld av helig Ande sedan dess. För tre–fyra år blev jag pånyttfödd och då blev jag döpt. Nu känner jag att jag lever för Gud.



Vad hände när du blev pånyttfödd?

– Jag tror det skett en utveckling med små steg genom åren där Gud har använt olika händelser och möten med människor. Men omkring 2020 kombinerades några händelser, jag utvecklades som fotbollsspelare och jag blev delaktig i en grupp kallad Ballers in God (betyder ungefär bollspelare för Gud). Den består av professionella fotbollsspelare som spelar för Jesus. Gruppen är världsomfattande, men de flesta finns i Storbritannien. Vi möts online varje morgon då vi ber, och vi har ett huvudsakligt möte varje onsdag.

Dagen vi träffas har David haft sitt onlinemöte, varit på bönemöte i stadens pingstkyrka och på eftermiddagen väntar fotbollsträningen.

– Det är underbart att få vara i närheten av Kristi kropp. När jag gav mitt liv till Jesus som elvaåring förstod jag inte vikten av att vara tillsammans med andra troende. Jag förändrades när jag insåg att de som är utanför Kristi kropp är som i ett brinnande hus medan man ropar åt dem att de ska komma ut. Alla människor behöver en frälsare och det är bara genom Guds nåd som vi inser det. Det är en ära och ett ansvar för mig att dela budskapet med alla som ännu inte hört det.

I det här sammanhanget ser David handling vara viktigare än ord. För det behöver man vara vis och be om Guds ledning, säger han.

– När jag ser på mina vänner och vet vilken miljö de kommer från förstår jag att de inte tror, för tron är ju inte förnuftig. Hade inte min mamma genom sina handlingar i tro sått frön i mitt liv skulle jag sannolikt inte heller vara troende idag.

Trots supportrarnas hängivenhet för sina lag ser han ingen frid i fotbollen.

– För många människor i England har fotbollen blivit en religion som tagit Guds plats. Men den går upp och ner. När det går bra för laget så är livet bra, men när det går dåligt ser man spelare och supportrar glida in i depression.

Han ser inget hinder i att man ber Gud om framgång för sitt lag och för sig själv.

– Fast själar går före målen så ber vi om mål, vi ber om segrar. Varför skulle vi inte kunna göra det, vi är ju den levande Gudens barn? Det viktigaste är att Guds vilja sker. Blir jag inte bönhörd, och mitt lag förlorar, kan jag vila i att Kristus redan har segrat.




Toppspelarna i England förtjänar hundratusen euro i veckan. Hur ser du på det?

– Pengarna i sig själva är ingen dålig sak, för rätt använda kan man med dem göra en stor skillnad här i världen. Men skriften varnar också för det. Har man mycket pengar riskerar man bli sin egen gud och då tycker man att Gud inte längre behövs.

– Men jag kom definitivt inte till Jaro för pengarnas skull. Jag överlever och har allt jag behöver. Sedan jag börjat följa Gud har han försett mig.

Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande.

I Jakobstad med omnejd har han redan besökt flera församlingar.

– Jag har träffat många fantastiska kristna här i Finland och jag upplever att varje kyrka jag besökt är fylld av Guds ande. Jag tror att det sker en väckelse i Finland.



Vad är det som gör att du tror det?

– Det har varit så många unika händelser, till exempel före min första match med Jaro. Då blev jag uppmuntrad att dela med mig av min tro. Jag har varit i hundratals omklädningsrum, men aldrig hört något motsvarande. Jag bara förundrades över vad Gud gör i denna stund.

– Det var varit överväldigande sedan jag kom till Jakobstad. Det är som Gud inte ger mig tid att vara för mig själv längre. Han känner mig och vet vad jag behöver. Jag behöver vara beroende av honom. Det har jag också bett över. Jag behöver honom varje millisekund om dagen, inte bara en timme i veckan i kyrkan.



David Carty

Ålder: 29.

Född och uppvuxen i västra London.

Familj: flickvän, föräldrar och en äldre syster som är gift och har barn.

Tidigare lag: Havant & Waterlooville och Tooting & Mitcham i England, Institute i Nordirland, Bangor City i Wales och Cowdenbeath i Skottland.


Johan Sandberg


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21