Man måste inte lägga ribban högt med en pilgrimsvandring, intygar de församlingsanställda som nu samarbetar kring flera vandringar.

Pilgrimsvandra i din närmiljö!

DOMPROSTERIET.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten, och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle, säger Minna Silfvergrén. Nu ordnar församlingarna i Östnyland flera vandringar i närmiljön.

3.5.2023 kl. 20:39

– Att pilgrimsvandra är en andningspaus, en rastplats i vardagen, en vila. Ofta springer vi en rutt med lurar på öronen. Ibland behöver vi hjälpmedel för att lämna bort telefonen och hörlurarna, säger församlingspastor Elefteria Apostolidou i domkyrkoförsamlingen i Borgå.

Domkyrkoförsamlingen, Sibbo svenska församling och Agricola svenska församling bestämde sig för ett samarbete kring pilgrimsvandrandet. Intresset finns sedan förut i alla tre församlingarna, och nu försöker man locka församlingsmedlemmar att delta i vandringar över församlingsgränserna.

– Skogen är min katedral. Jag känner mig alltid närmare Gud i skogen än i kyrkan, säger dia­kon Milja Westerlund i Sibbo.

Hon hoppas att deltagarna under de vandringar som erbjuds ska få känna samma ro.

– Det kräver inte att man har linjen öppen till Gud före en pilgrimsvandring. Men vandringen ger en möjlighet för sinnet att varva ner, och för en själv att komma ner till sina innersta känslor och funderingar, tillägger Westerlund.

Minna Silfvergrén, kaplan i Agricola svenska församling, hoppas att många olika slags människor ska lockas att delta.

– Ingen vandring är den andra lik. Rutten kan vara densamma, liksom människorna, men det är ändå alltid en unik sträcka man upplever tillsammans. Det är en fin sak tycker jag.

Under Kristi himmelsfärd ordnas en pilgrimsvandring från Lovisa kyrka till Korsviks stenkyrka. I Sibbo ordnas en vandrande kvällsmässa i juni och i höst blir det en pilgrimsvandring i stadsmiljö i Borgå när stiftet firar sitt 100-årsjubileum.

– Vardagen är så hektisk så man kan sänka tröskeln och vandra i sin närmiljö, säger Apostolidou.

Hon tror att mycket kan kännas främmande i kyrkorummet.

– Man vet kanske inte varför nattvardskärlen finns till, och känner sig som en liten värnlös människa inför sådant. Men när man är ute i naturen och ser hur självklart allt fungerar där kan man slås av vilket mästerverk Gud har gjort. Det kan få en att både vilja tacka och våga komma med sina vardagliga bekymmer. Tänk att jag är en del av den här skapelsen!

Pilgrimsvandring ger sinnet en möjlighet att varva ner. Foto: Elefteria Apostolidou

Att stötta varandra

I Agricola svenska församling har man haft en tradition av att pilgrimsvandra till Korsviks stenkyrka, som inte är en egentlig kyrkobyggnad utan stenblock från istiden som bildat en kyrkliknande skapelse. Minna Silfvergrén upplever att hon har en annan inställning när hon pilgrimsvandrar.

– Jag kopplar på en andlig växel. Det är på ett sätt tydligt, samtidigt svårt att förklara. Man tänker kanske från andra perspektiv och får nya infallsvinklar. Och så får man nya upptäckter när man vandrar med människor man annars inte vandrar med.

Hon har märkt att de vandringar som ordnats lockat till sig människor som annars inte sitter i kyrkbänken.

– Det är intressant hur snabbt vandringen blir en gemenskap där man pysslar om varandra om någon har ett skavsår eller något annat som känns dåligt, säger Silfvergrén.

Retreater som ordnas fylls snabbt av exempelvis lärare, konstaterar hon.

– Pilgrimsvandringen är besläktad med retreaten och jag tror människor kan behöva sådant i dagens samhälle.

KOM MED OCH VANDRA!

  • På Kristi himmelsfärdsdag 18.5 ordnas en vandring på sammanlagt 15 km till Korsviks stenkyrka. Vandringen inleds med högmässa i Lovisa kyrka. En enklare rutt utan ledare finns också från all­aktivitetshuset i Valkom till Korsviks stenkyrka. Ta matsäck med! Busstransport från Borgå och Sibbo ordnas också.
  • Söndag 11.6. och söndag 30.8 kl. 18 ordnas en vandrande kvällsmässa i närmiljön med Sibbo svenska församling.
  • Lördag 28.10 ordnas en pilgrimsvandring i stadsmiljö i samband med Borgå stifts 100-årsjubileumsfest i Borgå.
  • Håll utkik i annonseringen om pilgrimsvangringar, som är ett samarbete i Domprosteriet!


Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Människa. ”Om ingen frågar mig vad vila är så vet jag. Men om någon frågar mig vet jag det inte.” Liksom Augustinus reflekterade över tiden har Margareta Asp funderat på fenomenet vila. 9.7.2008 kl. 00:00

Världen. Det råder delade åsikter om projektet att översätta Bibeln till patois, det inofficiella språket på Jamaica. 9.7.2008 kl. 00:00

Kultur. Tusentals gudstjänstbesökare har de senaste åren samlats till metallmässor, gudstjänster med metallmusik landet runt. Nu ges tolv psalmer som arrangerats för metallmässorna ut på cd. 8.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borgå domkyrkas återuppbyggnad är lyckligen slutförd, men större och mindre kyrkrenoveringar pågår även på annat håll. 8.7.2008 kl. 00:00

Kultur. Lärjungen och aposteln Tomas liv kommer att bli film i Indien. 8.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. En psalm. Ett tal. En psalm. Ett tal. Det är strukturen i ”seurat”. Herättäjäjuhlat följer samma beprövade tradition också i stor skala i huvudstadsregionen. 7.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Under helgen firades Franciskusdagarna på Kökar, Åland för trettionde gången. 7.7.2008 kl. 00:00

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21

arbete. Får man sluta jobba när man är 60? Även om man är fullt frisk och inte blir utsparkad ur arbetslivet. Ulla-Maj Hagvik svarar ”ja” på den frågan. 2.5.2017 kl. 19:00