Carl-Göran Österbacka är pensionerad ingenjör och skicklig träsvarvkonstnär. I höstas fick han av kyrkoherde Fredrik Kass frågan om han kunde tänka sig att göra ett dopträd för församlingen, det vill säga ett träd som står i kyrkan och där en dopängel eller ett doplöv hängs upp för varje barn som döps i församlingen.
– Jag tänkte att det borde vara något svarvat, för det är det jag kan bäst. Och min verkstad är utrustad med verktyg för svarvning, berättar han.
Det finns en massa olika modeller av dopträd, men han ville inte efterapa något redan befintligt.
– Efter ett tag, kanske det var det undermedvetna som jobbade, kom jag på en design.
Han gjorde en prototyp som några från församlingen gillade, och då var det bara att fortsätta jobbet. Det rätta träslaget kunde en lokal trävaruförsäljare erbjuda.
– Jag har använt asp. Det är bra att svarva i, och det håller sig ljust rätt länge, betydligt längre än andra träslag.
Trädet består av en rund fot med en diameter på 50 cm och en grov stam på 7 cm i diameter.
– Höjden är drygt två meter. Trädet har horisontella grenar, som i sin tur har vertikala stavar av olika längd och grovlek.
Grenarna och stavarna är ordnade i fem våningar kring stammen.
– För varje våning finns 12 stavar. Jag associerar det till de tolv lärjungarna.
– Och att stavarna har olika grovlek och längd kan symbolisera olika människor. Men man får förstås lägga in vilken betydelse man vill i det.
Morfar var snickare
Carl-Göran Österbacka jobbade med dopträdet från oktober till mars i år, några timmar om dagen. Men han valde att ge trädet i gåva till församlingen.
– Min morfar var kyrkvärd och snickare, och han gjorde rätt mycket snickerisaker till kyrkan, så jag tänkte att jag fortsätter i samma spår som han.
Hans morfar, Johannes Rönnqvist, föddes 1884. Han hade ambulerande slöjdskola på olika ställen i Österbotten, var med och grundade och blev föreståndare för Kvevlax hemslöjdsskola. Samtidigt hade han ett snickeri på hemgården. Han var också kyrkvärd och ibland spelade han som kantor.
– Jag bor kvar på samma gårdsplan där morfar hade sitt hus och snickeri.
Carl-Göran växte upp med sina morföräldrar och mamma, efter att fadern dog i kriget. Morfar blev också Carl-Görans läromästare.
– Jag har vuxit upp i ett snickeri kan man säga. Jag började svarva som tonåring.
Snickeriet fick vila i många år när ingenjörsjobbet på ABB krävde sitt. Men på senare tid har det blivit en hel del hantverk.
– Jag svarvar konstföremål och har deltagit i konstrundan ett antal gånger. På andra våningen i vårt hus har jag mitt galleri som folk får besöka.
Dopänglar för alla döpta
Att transportera ett över två meter högt dopträd till kyrkan är inte gjort i en handvändning.
– Det tog några veckor att konstruera en transportställning för att få trädet till kyrkan.
På palmsöndagen i år invigdes trädet i en välbesökt festgudstjänst i Kvevlax kyrka. Barnkören sjöng, kyrkoherde Fredrik Kass berättade om dopträdet och Carl-Göran Österbacka fick komma fram och svara på frågor.
– De tre lägsta våningarna har plats för dopänglar. En ängel med det döpta barnets namn och datum hängs upp i trädet och får hänga där ett år. Sedan tas ängeln ner och respektive barn får sin ängel.
På svarvkonst.fi presenteras Carl-Göran Österbackas konst.
