Axel Vikström, som vuxit upp på Kimitoön, är doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet. En fokuspunkt i hans forskning är personer med stor förmögenhet.
– Jag forskar om hur miljardärer porträtteras i svensk riksmedia med fokus på hur vårt sätt att skildra de superrika bidrar till att naturalisera ekonomisk ojämlikhet.
Hur skildras rika i riksmedia i Sverige, vilka mönster har du sett hittills i din forskning?
– Mitt huvudargument är att kritiken av de superrika ofta tycks begränsa sig till frågan huruvida miljardärerna blivit rika på ”rätt” sätt. Det innebär att individuella miljardärer eller affärsmodeller kan hamna i skottgluggen, men att förmögenhetskoncentrationen i sig sällan lyfts fram som ett samhällsproblem. Vill man använda en sportmetafor kan man säga att medierna gärna diskuterar spelreglerna för ojämlikheten, men sällan själva spelets premisser.
Skulle du själv vilja vara rik?
– I så fall har jag verkligen gjort ett uruselt karriärsval. Det finns de som hävdar att den ökade kritiken mot de superrika bara grundar sig i någon slags avundsjuka, men det argumentet tycker jag faller rätt platt. Grundproblemet är ju att vi har ett ekonomiskt system som möjliggör att en liten grupp äger allt större resurser samtidigt som miljontals människor inte ens får sina basala behov uppfyllda.
Du har vuxit upp i ett hem med troende och akademiskt utbildade föräldrar, på vilket sätt har det präglat din syn på moral och rikedom tror du?
– Jag är själv inte troende, men däremot har mitt val av forskningsområde säkert påverkats av att vi hemma tidigt uppmuntrades till att reflektera över orättvisor i samhället. I dag arbetar pappa som professor och jag får ut mycket av att bolla idéer både med honom och mamma, kanske delvis för att vi inte alltid delar samma syn på världen.
Du medverkade i Nyhetsmorgon på Sveriges tv4 där ni diskuterade hur rika framställs i tv-serier, och att det ofta går åt skogen för dem. Varför tror du att vi gärna skildrar rika på det viset?
– Nu forskar jag inte själv i just tv-serier, men jag tänker att det kan ses som ett uttryck för en viss form av maktlöshet. Eftersom det kan kännas så omöjligt att göra något åt ojämlikheten erbjuder serierna ett forum där vi åtminstone tillåts skratta åt de superrika. Dessutom är det väl en klassisk moralisk poäng att demonstrera hur rikedom inte leder till lycka.
Vad tror du personligen att rikedom gör med oss människor?
– Medierna fokuserar ofta på hur rikedom påverkar miljardärernas psyken, men det är jag egentligen inte så intresserad av. Det viktiga är inte ifall de superrika är lyckliga eller inte, utan hur vi alla påverkas av att leva i ett alltmer ojämlikt samhälle. Och här menar jag att ökad ojämlikhet försvårar våra möjligheter att mötas på lika villkor, vilket i sin tur riskerar leda till splittringar i samhället.
Varför är en stor förmögenhet ofta så provocerande?
– Ifall stora förmögenheter verkligen hade provocerat oss hade väl fler politiska partier försökt göra något åt saken? Nu när inflationen ser till att ytterligare blotta ojämlikheterna i samhället ska det bli intressant att se ifall även kritiken mot de superrika kommer att bli mer intensiv. Historiskt sett är det just i samband med kriser som kravet på omfördelning tenderar att öka.
Gör: Doktorand vid Örebro universitet.
Bor: i Malmö.
Familj: Sambo.
Fritid: Umgås med vänner, sjunger i kör, tar långa löprundor genom stan.
