– Jag inspireras av att ha olika slags arbetsuppgifter, säger Rose-Maj Friman. FOTO: PRIVAT

Hon är Korsnäs nya kyrkoherde

KORSNÄS.

– Jag är intresserad av andra och andras berättelser, säger Rose-Maj Friman. Snart tar hon vid som kyrkoherde i Korsnäs församling.

9.2.2023 kl. 13:56

Rose-Maj Friman är bosatt i Tölby i Korsholm. Strandvägen ligger inte långt från hemmet, och avståndet till den nya arbetsplatsen i Korsnäs församling är cirka 40 km.

– Vägen till Korsnäs är rak! skrattar hon.

I mars börjar hon som kyrkoherde i Korsnäs församling. Församlingen blev hon bekant med redan på 1990-talet, då hon arbetade ungefär ett halvår som gemensam präst i Korsnäs församling och Malax samfällighet. Efter den perioden var hon inhoppare i Korsnäs i nästan tio år under kyrkoherde Guy Kronqvists semestrar och lediga helger.

– Därför var steget inte riktigt så långt.

De senaste nästan tjugo åren har man kunnat hittat henne i sjukhusmiljö. Hon började som sjukhuspräst 2003, och har nu arbetat som chef för sjukhussjälavården i Vasa i åtta år.

– Jag går nu tillbaka till ett mera andligt arbete. Det ser jag fram emot! Det finns en trygghet också i förändringen.

Rose-Maj Friman i skidbacken i Vörå. Foto: Privat

Ett frö börjar gro

Beslutet att söka kyrkoherdetjänsten tog sin tid att mogna fram.

– Jag ser det nog som en kallelse som har nått mig. Ett frö började gro i ett samtal med Guy Kronqvist. Senare skojade jag med Guy och sa: ”Ni gjorde den här rekryteringen för 30 år sedan!” Det var ju en trevlig församling när jag var där.

Rose-Maj Friman beskriver sig själv som en social och kontaktsökande människa.

– Jag är intresserad av andra och andras berättelser.

Grundströmmen i församlingsarbetet är positiv, menar hon.

– Vi säger att församlingen är en familj, Guds familj på jorden. Och visst motsvarar församlingen familjelivet – det är lite ett och annat, precis som i en familj.

Familjelivets olika aspekter är vardag för Rose-Maj Friman som själv är storfamiljsmamma i en familj med sju barn. Alla barnen är numera vuxna, den yngste fyller arton om några veckor.

Hon ser särskilt fram emot att få jobba just med barn och ungdomar i Korsnäs.

– Jag känner mig hemma bland dem, konstaterar hon.

I sin familj är hon inte den enda kyrkoherden: maken Jari är kyrkoherde i Korsholms finska församling.

Rose-Maj Friman är utbildad arbetshandledare och har handlett inom sjukvården. Arbetshandledningen passar väl in också i det kommande uppdraget.

– Det känns naturligt att fortsätta med den uppgiften som en del av mitt arbete.

Från sjukhussjälavården tar hon också med sig kontakten med utomstående instanser. Det är något hon gärna vill odla också i fortsättningen. Det kan till exempel handla om samarbete med kommunen och skolorna.

Och på fritiden? Hur kopplar du bäst av?

– Familjelivet är också en avkoppling, tänker jag. Från och till har jag gått på sykurs. Jag har olika syprojekt, reparerar, stoppar strumpor. Jag har haft handarbetande förfäder och tycker att det är viktigt att ta tillvara det som andra har gjort.

– Utöver jobbet brinner jag för orientering. Det har jag också sagt till församlingen. Jag tävlar – hellre än bra som man säger – och har planerat mina ledigheter tillsammans med Guy Kronqvist och enligt Finlands orienteringsförbunds tävlingskalender!

ROSE-MAJ FRIMAN

Gör: Chef för sjukhussjälavården i Vasa,
tillträdande kyrkoherde i Korsnäs församling.

Bor: I Tölby, Korsholm.

Familj: Gift med Jari Friman, sju barn i åldern 17–34, tre barnbarn.

Intressen: Orientering, natur, handarbete.

Vill förmedla: ”Att det kristna budskapet är ett budskap för oss idag. ’Gud med oss.’ ”

PIAN WISTBACKA


Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57