Det viktigaste är att församlingen är en trygg och välkomnande plats för ungdomar, anser Johanna Terho.

”Vi måste lyssna till skolornas behov”

BORGÅ.

Johanna Terho är ny ungdomsarbetsledare i domkyrkoförsamlingen i Borgå. Hon hoppas att samarbetet med skolorna kan återupptas med full kraft efter pandemiåren.

25.1.2023 kl. 16:23

BORGÅ Johanna Terho är född och uppvuxen i Borgå. Det är i domkyrkoförsamlingen hon var aktiv som konfirmand och sedan som hjälpledare. Efter tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo
svenska församling återvänder hon nu som nyanställd till sin hemförsamling.

Det är roligt att komma tillbaka när jag hittat min yrkesidentitet. Jag har tänkt att jag förr eller senare skulle vilja jobba här lite närmare hemmet, för vi bor i Borgå, men jag hade inte räknat med att det skulle hända redan nu, men så är det ofta i livet.

Hon har inga stora visioner än utan vill först komma in i de nya arbetsrutinerna. Men en dröm har hon redan nu.

– Jag vet att samarbetet med skolorna har
lidit under coronatiden. Det skulle vara roligt att återuppliva det arbetet. Och det gäller inte bara Borgå utan hela stiftet och landet.

Skolbesöken har bestått av andakter och lektionsbesök.

– Lektionsbesöken tror jag är något som kan vara en fin sak i framtiden. Vi måste lyssna till skolornas behov och se vilka slags lektions­besök de vill ha.

Hon anser att kontakten till skolor inte måste hålla sig inom religionsundervisningen.

– Det finns alla möjligheter att ha sådant som alla är med på, till exempel i samarbete med stadens anställda, och tala om etik och värderingar.

Hurdan var du själv som ungdom?

– Jag var nog med på det mesta, och tyckte om att upptäcka. Gemenskapen var viktig för mig. Det är säkert det som lett mig till ett kyrkligt yrke,
för det var ingen självklarhet.

Var det något som överraskade dig när du började jobba som ungdomsarbetsledare?

– Jag tror inte att någon som börjar som ungdomsledare förstår hur mycket bakgrundsarbete det är bakom varje evenemang. Hur mycket tid alla förberedelser tog förvånade mig mest.

En trygg plats

Ungdomar är ofta med i församlingens verksamhet från konfirmandåldern tills de flyttar bort för studier, konstaterar Johanna Terho.

– Via sociala medier ser vi lite vad som händer i deras liv. Vissa landar som förtroendevalda i någon annan församling. Det är roligt att se att de hålls kvar i församlingen.

Att pandemin orsakat problem syns tydligt.

– Illamåendet syns i kyrkan precis som i skolan och hemma. Det kan hända att de som mår sämre söker sig till församlingen för att de upplever den som en trygg plats.

– Vi har sett vart måendet är på väg, så det har kanske inte kommit som en överraskning. Men våra möjligheter som församlingsanställda är begränsade, vi är inte psykologer. Vi kan vara ett samtalsstöd och hjälpa ungdomarna vidare,
men köerna är långa. Det kan kännas tungt ibland, när man ser att alla kanske inte får den hjälp de behöver.

När är församlingens ungdomsarbete lyckat eller misslyckat?

– Det är misslyckat om församlingen inte känns som en trygg och välkomnande plats, lyckat om ungdomarna känner att de är trygga och kan vara sig själva, och vet att det finns vuxna de kan komma till.

– Inget är någonsin perfekt, och det finns alltid utvecklingsmöjligheter. Men jag tycker att många församlingar i huvudstadsregionen blir bättre på att exempelvis bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter. Det har varit viktigt för mig de senaste åren.

Johanna Terho

  • Bor i Borgå med man, två barn och en hund.
  • Har jobbat i tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo svenska församling.
  • Fritidsintressen: Tycker om att göra saker med händerna där man ser tydliga framsteg, såsom handarbete och att måla.
  • Favoritmaträtt: Sushi.
  • Motto: Jag vill alltid tro gott om alla, att alla är goda innerst inne och vill varandra väl.


julevangeliet. Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet. 19.12.2019 kl. 12:00

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34