Birgitta Yavari-Ilan, 77, säger att hon har haft två heliga drömmar i livet – att hitta kärleken och att finna Gud som hon växte upp utan att känna.

Birgitta Yavari-Ilan bildsatte tron och kärleken

KRISTEN BILDKONST.

Den svensk-israeliska konstnären Birgitta Yavari-Ilan åkte för 50 år sedan ut ur Vetlanda i Småland i sin ljusblå Volkswagen för att bosätta sig i Jerusalem. För en generation i Norden har hon stått för ett kristet bildspråk kring tro, kärlek och glädje.

27.9.2022 kl. 19:00

Birgitta Yavari-Ilan är den eviga frilansen och fria kristna konstnären som åkte ner genom Europa till Marseilles 1973 i sin ljusblå Volkswagen. Där tog hon båten över Medelhavet till Israel.

Sedan dess har hon med sin fridsamma, ljust blida tecknekonst varit en favorit i kristna, ofta lätt Israelfascinerade kretsar, inte minst inom frikyrkorna.

Men när hon nu, fyllda 77, står i det evange­lisk-lutherska församlingscentret i Kouvola så är många där. Birgitta Yavari-Ilan är på turné i Finland. Hennes konstverk har hängts i salen och en duo av två kvinnor som kallar sig Tikva sjunger sånger på hebreiska.

Missionssekreteraren i Kouvolan seurakunta säger att en av de Israelorienterade Karmel­föreningarnas grundare var aktiv på orten. Engagemanget för Israel har förblivit starkt här.

Småländska Birgitta Yavari var under slutet av 1960-talet en lovande ung illustratör. Hon tecknade i huvudsak mode, och illustrerade romantiska noveller för tidskrifter som Femina, Damernas Värld och franska Elle. Senare jobbade hon också för Bonniers.

Sina rötter hade Birgitta, född Andersson, i Vetlanda; hennes pappa hade ett större företag som sålde och regummerade bildäck.

Den ”världsliga” konsten

I tider då frikyrkan ville vara en värld för sig själv såg hon sig tvungen att lämna sina tidiga världsliga uppdrag efter att 1970 ha kommit till tro i en fristående liten frikyrka i Rosengård i Malmö.

– Det var ju så på den tiden. Jag var så hängiven när jag hade kommit till tro. Jag tänkte att jag skulle gå på gator och gränder och söka upp utslagna och tala om Jesus med dem i stället, säger hon.

Men så mötte hon det amerikanska Jesus­folket, hippierörelsens kristna gren och blev uppmuntrad att ta vara på sina talanger.

Birgitta Yavari-Ilan började sin karriär som mode- och novelltecknare för svenska
veckotidningar. Hennes stil blev tonen för ett nytt, populärkristet bildspråk.


Klyftan mellan svenskt kulturliv och frikyrkor och väckelserörelser å andra sidan var stor på den tiden. Men också de gick mot modernare tider och uttryck. Nya, unga artister och konstnärer med ett uttalat kristet tonfall etablerade sig: poeten Ylva Eggehorn, den nya gospelpopens Pelle Karlsson eller Birgitta Yavari som alla blev storsäljare över kyrko- och samfundsgränser.

Allt sedan Birgitta Yavari för 50 år sedan körde ut ur Vetlanda i sin Volkswagen-bubbla har hon velat vara sin egen och vara fri.

– Pingstkyrkan i Vetlanda ville ju sända ut mig. Men för mig var det helt givet att inte bli utsänd av någon, och inte tillhöra någon organisation eller kyrka. Den frihet jag tog mig från början har varit det bästa jag gjorde, säger hon.

Så under påskhelgen i år uppträdde hon för nordisk kristen tv i Jerusalem med en annan artist med samma oberoende kristna status – sångerskan Carola Häggkvist.

När Birgitta Yavari-Ilan under de senaste åren har rest i Sverige och Finland har hon funnit att hon fortfarande har en stor publik.

– När jag var i Helsingfors var jag så förvånad! Inte en stol var tom!

”Sverige hade visat Gud på dörren”

Efter konststudier i USA i början av 1960-talet vill Birgitta Yavari inte återvända till Sverige. Där hade man enligt henne visat Gud på dörren och skapat ett land där ”sex var någonting man hade för vänskaps skull”.

Israel var efter sitt framgångsrika sexdagars­krig mot sina grannländer 1967 ett land som då allmänt beundrades i Europa. Grannfolken var ”araber” och inte som i dagens sätt att beskriva läget utsatta ”palestinier”.

Birgitta Yavari som då redan var skild från sin första, iranska man och hade en liten dotter reste för att bo i Jerusalem. Där ägnade hon sig åt humanitärt arbete bland annat bland invandrade etiopier, men blev snart upptagen i den exklusiva judiska konstnärskommuniteten i stadsdelen Yemin Moshe.

– I dag är det de rikas kvarter. När jag flyttade in 1977 vad det de fattigas kvarter. Men jag blev upptagen där som icke-judinna, med elva icke-judiska barn som jag tog hand om.

Hennes hem i Jerusalem har under årens lopp blivit ett resmål för många kristna Israel­entusiaster. Hon var produktiv och hennes affischkonst, kalendrar och böcker sålde redan stort i Norden. I Finland har fyra av dem getts ut på finska.

– När jag kom till Israel 1973 hade jag redan hunnit göra min första bok, min första kalender, min första LP-skiva, affischer och kort. Och varit med kring tv-programmet Kvällsöppet.

”Jag var väldig romantisk som barn”

Efter hennes första bok, Det finns en kärlek (1972) har Birgitta Yavari-Ilan gett ut 14 böcker till. Bland hennes stora verk finns Forsake not your heart (2008) en coffee table book, en vacker, påkostad lunta på över 300 sidor med korta, essäistiska texter och konstverk, tillägnade kärleken.

– Jag är en romantiker, alldeles för mycket så som barn. Jag ville fylla 18, hitta kärleken och bli gift. Och hitta en Gud som jag inte växte upp med. Det var mina två heliga drömmar.

Kafébordsboken Forsake Not Your Heart blev i slutet av 00-talet Birgitta Yavari-Ilans stora bildverk.

Birgitta Yavari-Ilan bär i dag namnen efter sina två första män, som lämnade henne. Men samma år som hennes största bok kom ut sin tredje man, den sydafrikanske psykologiprofessorn och pastorn Elliot Smith.

Han var sjuk i cancer redan när de träffades, men de fick tolv år tillsammans innan han dog för drygt ett år sedan under parets gemensamma vistelse i Sydafrika. Birgitta Yavari-Ilan hann återvända från Israel för hans sista dagar.

– Jag fick fyra dagar med honom innan han dog. Jag fick följa honom hela vägen, escort him to Heaven’s gate, följa honom till himlens port. Jag är väldigt tacksam för det.

Det tredje äktenskapet blev inte enkelt utan hade också väldigt svåra bitar, säger Birgitta Yavari-Ilan.

– Men mitt romantiska sinne är helt förnöjt och jag är redo nu att på nytt leva ensam som jag gjorde i två omgångar. Jag grät väldigt mycket nu under turnén i Finland. Det var så vackert och lugnt här. Jag grät djupt, men aldrig av sorg. Utan av tacksamhet för gåvan att få följa honom till himlen.

Bok om livsverk på kommande

År 2016 kom Birgitta Yavari-Ilan ut med Mitt hjärta tog vägen om Jerusalem och nu ska ett svenskt förlag också göra en bok om hennes livsverk och konst med en yngre journalist som skribent.

År 2023 ska det också bli en större utställning hemma i Vetlanda, 50 år efter att hon lämnade stan.

Det har varit tunga processer under vägen också. Hennes son Eliel dog månghandikappad samtidigt som hennes andra man övergav henne. På det följde en lång period om sju år, då Birgitta Yavari-Ilan inte producerade någonting alls.

Hur hon klarade sig ekonomiskt då kan hon inte svara på. Hon har aldrig bett om pengar, men bland gästerna och turistgrupperna hon besöker har någon alltid stött henne. Något företag har hon aldrigt haft.

– Jag har alltid velat vara andligt och konstnärligt oberoende, säger hon.

- - -

FAKTA: Birgitta Yavari-Ilan

Född 1944 som Birgitta Andersson i Vetlanda i svenska Småland.

Bor i den numera förmögna stadsdelen Yemin Moshe i Jerusalem, Israel.

Populär bildkonstnär och författare särskilt inom frikyrkor, väckelserörelser och kristna Israelkretsar.

Har gett ut 15 böcker

Kristen tradition: frikyrklig, karismatisk, förblivit oberoende av kyrkosamfund.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


ungdomar. Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk. 6.5.2023 kl. 10:29

ÄLDREVÅRD. Döden är en del av livet, i synnerhet för vårdarna inom äldrevården. De vill avdramatisera döden som inget man behöver vara rädd för. – Döden kan många gånger vara fin, säger Gerd Björklund. 5.5.2023 kl. 08:19

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00

ENKÄT. Biskop Bo-Göran Åstrand har tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en strategi för Borgå stift. Arbetsgruppen har utarbetat en enkät som man kan besvara under tre veckors tid. 3.5.2023 kl. 11:54

BRAND. Vi är tacksamma att branden stannade på sakristians sida, kyrksalen i Pernå kyrka är ju ovärderlig, säger Stina Lindgård, kyrkoherde i Agricola svenska församling. 2.5.2023 kl. 14:12

musiker. Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne. 2.5.2023 kl. 11:32

mission. Domkapitlet i Borgå har inte anställt någon ny stiftssekreterare för internationellt arbete och mission. Biskop Bo-Göran Åstrand vill vänta på domkapitlets nya strategi som kommer om ett år. 28.4.2023 kl. 13:00

politik. Bibelförankrad konservatism betraktade man på SFP:s partikansli som ”gubbarnas” världssyn. Men riksdagsvalet visade partisekreterare Fredrik Guseff på någonting annat. Unga laestadianer i Österbotten är nu en politisk faktor som utmanar SFP – via Kristdemokraterna. 1.5.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeval. Domkapitlet har konstaterat att både Camilla Svevar och Johan Kanckos är behöriga för tjänsten. Domkapitlet placerar Camilla Svevar i första förslagsrum. 28.4.2023 kl. 10:10

KOLUM. I mitt arbete som studentpräst träffar jag unga studerande som söker sig till mig för samtal. Deras värld har mörknat så mycket att de har klivit över den tämligen höga tröskeln att söka hjälp hos en präst. 24.4.2023 kl. 08:00

biskopar. Den finländska teologen Jaakko Rusama har valts till biskop för den lutherska kyrkan i Storbritannien. 26.4.2023 kl. 15:02

UNDERSTÖD. Kyrkostyrelsens plenum har beviljat församlingarna understöd för sammanlagt 7,38 miljoner euro ur den statliga finansieringen för skötseln av församlingarnas kulturarv. 25.4.2023 kl. 11:01

FÖRLÅTELSE. Vad händer när någon behandlar dig fel? Du känner dig arg, sårad, ledsen och övergiven. Du vill ha rättvisa, och du vill att någon betalar. Men om rättvisan inte kommer – vad gör du då? Du förlåter. Sjuttio gånger sju gånger gör du det – och då sjunker inte bara ditt blodtryck utan du bygger också din karaktär. 20.4.2023 kl. 10:18

Personligt. Staffan ”pastorn” Björklund, stuvare och skogshuggare, har aldrig brytt sig om människors titlar. – Jag brukar alltid säga att alla som kliver över tröskeln till Herrens hus är likvärdiga. 20.4.2023 kl. 18:00

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47