Henrica Stjernvall har vant sig vid att leva utan sin man. Det första året var svårast.
Henrica Stjernvall har vant sig vid att leva utan sin man. Det första året var svårast.

”Plötsligt står en stol tom”

Sorgekurs.

Efter en sjukdomsattack dog Henrica Stjernvalls man plötsligt och hon fick förhålla sig till livet på ett helt nytt sätt. Sorgekursen i Petrus församling gav henne verktyg att gå vidare i bearbetningen.

31.8.2022 kl. 06:00

Henrica Stjernvall och hennes man hade bott utomlands i 37 år. Makens jobb på Enso, senare Stora Enso, ledde till att familjen flyttade regelbundet och bodde på olika ställen runtom i världen allt sedan 1984.

– Först hamnade vi i Antwerpen i Belgien, senare i Seoul i Sydkorea innan det blev Warszawa och till sist Wien. Vi hade med min man flyttat från kultur till kultur och till nya språk. Kulturerna är extrema på sina sätt, i Polen är det slavisk och i Sydkorea asiatisk kultur. Familjen blir så tajt på grund av det. Traditionerna och hemmet är det enda som påminner om ens egen kultur, till och med i Wien, säger Stjernvall.

2020 drabbades hennes man av en sjukdomsattack och dog plötsligt. De befann sig då i Wien och Henrica Stjernvall berättar att hon plötsligt inte förstod varför hon befann sig där.

– Vi hade flyttat dit på grund av min mans jobb och då han nu var borta var Wien plötsligt en helt främmande stad för mig. Jag var där utan syfte.

Hon bestämde sig rätt omgående att flytta till Finland igen efter en paus på 37 år. Också det krävde en oerhörd omställning.

– Jag hade ju varit i Finland på somrarna men jag hade ingen aning om hur det fungerade här längre. Att bli änka och flytta tillbaka var nog ganska mycket på en gång.

Ett vettigt, strukturerat upplägg

Väl hemma hörde Henrica Stjernvall om sorgekursen Vägen vidare som ordnades i Petrus församling.

– Jag hade ingen aning om var Petrus församling var men jag körde till Månsas och blev positivt överraskad. Jag fick ett sådant varmt bemötande och märkte att den här församlingen har en verkligt aktiv anda.

I denna specifika kurs deltog endast tre personer, men de växte nära varandra under kursens gång.

– Vi kände att vi kunde dela mycket mellan oss. Vi blev en väldigt tajt grupp och man såg fram emot att träffas varje gång. Vi träffades sex månader senare och fick känslan av att vi gärna träffas igen.

Ett kurspass består av ett föredrag kring ett tema och sedan följer diskussion.

– Våra diskussioner blev alltid väldigt livliga. Ledarna gjorde verkligen ett bra jobb med att skapa en atmosfär där alla kände sig trygga och ville dela saker med varandra. Den finländska kulturen är ofta ganska återhållsam, men att ha en sådan här stödgrupp är oerhört viktigt.

Henrica Stjernvall understryker att kursupplägget var så meningsfullt därför att det var strukturerat.

– Upplägget var vettigt och då man sörjer orkar man inte med något som inte är vettigt. Genom att kursen fokuserade på olika teman kommer också de olika aspekterna av sorgen fram: sorgen, ilskan och besvikelserna. Jag vill inte kalla diskussionen akademisk men på grund av strukturen – indelningen i avsnitt – blev det meningsfullt. För mig var forumet en plats där jag kunde uttrycka mig och också ställas inför aspekter av sorgen jag inte själv tänkt på. Det var också viktigt att lyssna på de andras berättelser för då inser man att man inte är den enda som går igenom samma sak.

Alla andra går vidare

Hurdant blir livet då en nära anhörig dör? Vad händer inuti och runt omkring en då livet plötsligt förändras så totalt?

– I mitt fall gick allt riktigt snabbt och jag hann inte med. Man vill först inte tro det. Jag och min man hade ett händelserikt liv och man blir väldigt ensam och desorienterad. Man är van vid att den andra alltid är där.

Just den här tomheten beskriver Henrica Stjernvall som något som tar lång tid att lära sig leva med.

– Det blir en så stor lucka då en familjemedlem är borta. Hela familjen förändras och måste gruppera om. Plötsligt står en stol tom vid högtider. Min man var dessutom mycket livlig och en aktiv del av familjen. Han hade mycket kontakt med våra tre döttrar som bor i London. Efter det första året vet man hur det ser ut. Nu har vi firat två jular utan honom.

Ett stort tema som sorgekursen tar upp är att människor går vidare efter begravningen medan man själv stannar kvar i sorgearbetet.

– Du förväntas också gå vidare, men så är det ju inte. Då alla andra hoppar på bussen blir du kvar på hållplatsen. Folk slutar ringa och i vissa fall – som det kan vara med till exempel cancersjuka patienter – bryter folk kontakten med en för att det inte klarar av det du går igenom.

Nu beskriver Henrica Stjernvall det som att ljuset börjar skymta i slutet av tunneln.

– Sorgen finns alltid där, men jag är ganska etablerad i Finland. Det svåraste är fortfarande sommarstället. I något skede måste man ändå för sin egen skull inse att det finns ett liv och att man kan leva med det som hänt.

Har du något tips för dem som är inne i en sorgeprocess?

– Jag kan varmt rekommendera att gå en sorgekurs. Då livet och känslorna är ett kaos behövs struktur. Det är också bra att dela och säga saker man bär och tänker på högt.

Johan Myrskog


BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39