– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

Matti Aspvik: "KU:s själ resonerar med min på många plan"

kyrkans ungdom.

Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom.

20.6.2022 kl. 20:44

Berätta kort vem du är!

– Matts ”Matti” Aspvik, 55 år. Jag är född och uppvuxen i Karleby, men bor i Jakobstad. Jag är gift och har fem barn. Jag gillar att fotografera och segla. De senaste åtta åren har jag jobbat som lärare för arbetslösa.


Varför sökte du tjänsten som verksamhetsledare för KU?

– Jag sökte egentligen inte tjänsten, utan behovet av en ny ledare kom fram i ett annat samtal. Jag fick frågan om jag var intresserad och det ena ledde till det andra. Jag upplever det som Guds ledning och ser uppgiften som min kallelse.


Vilken är din relation till KU?

– Under min uppväxt i Karleby var rörelsen aktiv. Jag tillbringade en hel del tid vid Kyrkbacken och spelade i blåsorkestern. När jag som 16-åring kom till tro hade KU också en betydelse. Texten i medlemskortet jag fick vid medlemsintagningen blev för mig ett ställningstagande. När jag kom hem och visade kortet för mamma frågade hon: ”Vet du vad du lägger dig in i nu?” Jag svarade ”ja”. Som ung kunde man förstås inte omfatta allt. Men det var viktigt då.

– Jag har också bidragit med undervisning och musik på Pieksämäkilägret några gånger. Överlag så resonerar KU:s själ med min, på många plan. Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap. Jag hoppas också att KU ska fortsätta att vara en av de få väckelserörelser som inte sätter sin energi på att moralisera och debattera i sociala medier. Jag uppskattar också att det finns många härliga, genuina människor att jobba med väckelserörelsen.


Hur har din tro förändrats genom åren? Hur ser den ut idag?

– Oj, det var ingen liten fråga att svara kort på. Jag antar att jag är lite mindre en av ”buffel” i min tro som ledare. Jag har jobbat med arbetslösa i åtta år. Det har betytt mycket vad gäller perspektivet på livet, tron och hur den förmedlas. Jag är inte så tvärsäker längre, men har hittat en väg att tro och tjäna.

– För mig idag är både tron och kallelsen betydligt ”mindre program och mera relation”. Den största längtan jag har idag är att genuint kunna vilja mera se och möta en människa, än att bli sedd.

Foto: Arkiv/Johan Sandberg


Vad tar du med dig från dina tidigare jobb?

– Väckelserörelserna är egentligen inte längre rörelser med väckelse. De är i stort behov av förnyelse vad gäller identitet. De måste hitta en livsnerv av relationer som förmedlar hopp, samt gemenskaper med beredskap att ta emot dem vi når. Från mitt senaste jobb tar jag med mig det faktum att vi alla har samma grundbehov av kärlek, trygghet och meningsfullhet. I mitt jobb fick jag se vilken kraft det har när en människas liv förvandlas när hon blir sedd och älskad.


Vilken riktning vill du att KU rör sig mot?

– Att vi som väckelserörelse hittar en naturlig, personlig livstil med mission i fokus, både som gemenskap och utåt. ”Gå ut” är viktigare än ”kom hit”, inte som kampanj utan mitt i de liv där var och en lever. Vi behöver fråga oss hur vi som missionsrörelse synas på sociala medier, men samtidigt vara en hörbar röst även om sociala medier skulle stängas.


Vilka av dina egna, smärtsamma erfarenheter har lärt dig så mycket att du nu är tacksam för dem?

– De senaste åren har kantats av sjukdom, tvivel, förluster och misslyckanden. Att jag nästan förlorade min tro och det att jag valde att vara öppen med den resan har varit befriande och hjälpt mig både att hitta nåden och förmedla den.

Christa Mickelsson


. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50

Kyrkomötet. Ett ombudsinitiativ om att Kyrkostyrelsen ska trygga förutsättningarna för att Utsjoki också i framtiden ska kunna verka självständigt har remitterats till kyrkomötets ekonomiutskott. 3.5.2017 kl. 19:21