Saara Roto längtar tillbaka till den skärgårdsnatur hon upplevde som barn.

Det är medlemmarna som är församlingen

VÄSTÅBOLAND.

– Jag drömmer om en kyrka som är så öppen att man bara kan gå in där och vila i den stämning som finns, säger Saara Roto, kandidat i kyrkoherdevalet i Väståboland.

12.5.2022 kl. 11:42

Den 5 juni får församlingsmedlemmarna i Väståbolands svenska församling välja kyrkoherde i ett direkt val. Kandidaterna är församlingens tf. kyrkoherde Sara Grönqvist och Saara Roto, tf. kaplan i Järvi-Kuopio församling. Förra veckan fick Sara Grönqvist svara på KP:s frågor, nu är det Saara Rotos tur.

Varför vill du bli kyrkoherde i Väståboland?

– De mer krävande uppgifter jag haft, som tf. administrativ kaplan och tf. distrikts-
kaplan i Kuopio, liksom den ledarskapsutbildning jag fått, har fått mig att förstå att det här är mitt följande steg som präst. När ansökningstiden öppnades kände jag att det var den perfekta stunden att förhoppningsvis flytta över till Borgå stift. Nu har min finlandssvenska identitet vuxit fram, och jag lockas också av att jobba i skärgården. Fast jag känner mig nervös vill jag ändå ha nya utmaningar!

Hurdan tycker du att en bra kyrkoherde borde vara?

– En bra kyrkoherde borde få människor från olika riktningar att känna att de blir hörda även om de inte alltid kan få ett ja när de ber om ett ja. Kyrkoherden ska vara fanbärare och visionär, men också kunna hålla ihop arbetslaget. Alla som är medlemmar, aktiva och mindre aktiva, ska kunna känna att de har en kärlek till kyrkan och Kristus gemensamt, och kunna föra dialog.

Har du en vision? Åt vilket håll skulle du vilja föra församlingen?

– Jag skulle önska att vi i församlingen – så länge vi har de resurserna – kunde skapa ett system för de frivilliga som vill vara med i verksamheten. Så att var och en skulle få komma till församlingen med sitt kunnande. Församlingen finns till för församlingsborna – och de har mycket att erbjuda sin församling.

Har du någon särskild verksamhetsidé som du brinner för?

– Jag vill ha en kyrka med öppna dörrar. Jag tycker man ska kunna komma in i kyrkan och sova dagssömn: det ska finnas kuddar där, man kan ta med eget dynvar, och sedan kan man bara vila i den stämning som finns där. Kyrkan ska vara en central punkt med låg tröskel, öppen också för annat än andakter och gudstjänster.

Har du en styrka som du tycker kunde hjälpa dig med kyrkoherdejobbet?

– Jag skulle säga att jag har en förmåga att inspirera och ha visioner. En förmåga att samarbeta tycker jag är min styrka. De viktigaste frågorna jag skulle vilja ställa som kyrkoherde är: ”Vad tänker du? Vad brinner du för? Hur ska din styrka komma fram?” Jag tycker också att det är min styrka att jag har en stark vilja.

Nämn ett bibelställe som är viktigt för dig.

– 1 Johannesbrevets fjärde kapitel: ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss …” Det stället är viktigt för att det påminner oss om att även om vi gör mycket eller lite för Gud så handlar det djupast sett inte om vad vi gör utan om vad Gud gör för oss.

Saara Roto

* 50 år.

* Född i Kangasniemi, bodde under uppväxten i Humppila, Kumlinge, Hangö, Lappträsk och i huvudstadsregionen.

* Familj: Singel.

* Ger valprov/provpredikar: den 22 maj kl 10.

* Drömyrke som barn: djurskötare eller sjukskötare.

* Det bästa med att vara präst, i en mening: Att det är ett arbete, men samtidigt en livsstil som bär på mening både för mig och för dem jag möter – i bästa fall förmedlas något av Kristi nåd till mig och dig, till oss alla.

Sofia Torvalds


romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05