De hade klart för sig att de skulle ut på missionsfältet och valde utbildning utgående från det. Martin hade dessutom en önskan att jobba med flyktingar. Men Grekland fanns inte på deras karta.
– Det var Gud som satte det på kartan genom att inskränka våra alternativ. Vi bad över att få klarhet i vart vi ska åka utan att tala om det sinsemellan. Efter en månad kände vi båda att vi skulle till Grekland, säger Hege-Elise.
Hösten 2014 åkte de till Grekland för att under en vecka bekanta sig med arbetet och med landet. Där tog de det definitiva beslutet.
– Vi hade en kontaktperson i Aten som satte oss i kontakt med andra. Medan vi var i Aten kändes det som vi fick en bekräftelse på en dröm som Hege-Elise fick strax innan vi åkte, säger Martin.
Innan de åkte praktiserade Hege-Elise som hälsovårdare i Korsholm.
– Mina kolleger inom världens bäst fungerande hälsosystem fick mig att tvivla på vårt beslut att flytta till Grekland med tre små barn. Vår yngsta var tre och äldsta sju år. Jag blev jättenervös.
En vecka innan de åkte hade Hege-Elise en dröm. Hon stod på ett berg och lovsjöng Gud och överlämnade allt till honom.
– Jag fick frid att lämna över våra liv till Gud. Och när vi kom till Grekland såg jag berget jag drömde om. Det var otroligt. Jag såg det som bekräftelse på att Gud bär oss och går före oss. Och det har han gjort. Alla barnen trivs jättebra.
De tre barnen går i en lokal skola. Kaleb i sjuan, Rebecka i sexan och Eliah i fyran.
Familjen Sandås: Rebecka, Martin, Kaleb, Eliah och Hege-Elise.
Hela bilden var inte klar för dem
– Jag för min del upplevde att Herren visade oss att vi skulle gå ut som Abraham. Abraham hade heller inte hela bilden klar för sig när han gick ut ur sitt land. Bit för bit har Gud visat oss när vi vågat gå, säger Martin.
De flyttade till Aten sommaren 2015, en vecka innan flyktingkrisen bröt ut ordentligt. Flyktingströmmen till Europa via Grekland eskalerade och som mest kom det närmare 11 000 flyktingar per dag.
– Vi var tydliga mot alla omkring oss att vi skulle börja jobba, men att vi trots den pågående krisen prioriterade att barnen först skulle få vänja sig med det nya sammanhanget. Vi hade kolleger som började jobba för fullt när de kom, men risken är att man snabbt då bränner ut sig, vilket många också gjorde. Vi vill jobba mera långsiktigt, säger Martin.
Men till en början handlade det bara om att hugga i och jobba humanitärt.
– Då var Europa öppet och flyktingarna var bara några dagar i Aten innan de åkte vidare. Det kom enorma mängder människor, säger Hege-Elise
Grekland var dåligt rustat för flyktingarna, för den ekonomiska krisen i landet hade tagit ny fart redan året innan.
– Det har varit jobbigt för grekerna och jag kan förstå att de är jättebesvikna på EU som inte hjälpt dem tillräckligt. Människorna på till exempel ön Lesbos har förlorat många av sina olivträd då flyktingarna fällt dem för att hålla sig varma. Det har varit en svår situation, säger Hege-Elise.
Så småningom utkristalliserades en vision för hur de ska arbeta långsiktigt.
– En viktig bit har varit att be och söka Herren för annars ser vi inte det som ska göras. Jag var med om att starta ett Prayer house (ett bönens hus) där vi samlar folk från församlingar, lokala greker och missionsarbetare till bön. Jag började också smått med att träna lärjungar. Jag tänkte mig först en sex månaders lärjungaträning enligt UMU:s (Ungdom med uppgift) koncept, men jag upptäckte fort att flyktingar
inte vill förbinda sig för så lång tid. Nu räknar vi med att vi har ett år på oss att nå dem innan de fortsätter vidare.
Bättre tillämpa en sanning än kunna tio
Martin gick då en kurs vid en UMU-bas i Battambang i Kambodja för att lära sig hur man tränar lärjungar i länder där kristna församlingar är förbjudna och utbilda ledare bland dem. Dessa kan sedan träna nya lärjungar.
– Det handlar om att göra träningen enkel och skala bort det onödiga för att det ska kunna bli en rörelse av lärjungar som gör lärjungar. Många tror att de måste fylla sig med en massa kunskap och kunna bibelverser utantill. Men det är bättre att kunna tillämpa en sanning är att kunna tio verser utantill som man inte tillämpar.
Tanken är också att möta personen som är öppen för evangeliet i en för dem bekväm miljö, till exempel i hemmet.
– Före jul började jag till exempel träna en person i en park, för det var där han träffade sina vänner. Där upptäcker vi Bibeln tillsammans och gör upp mål för varje vecka. Så kan också hans vänner komma med om de vill, säger Martin.
De flesta de jobbar med är iranier, afghaner, palestinier och greker.
– Vi har sett hundratals människor komma till tro under åren genom det sammanhang där vi verkar och de team som kommit för att hjälpa oss, säger Hege-Elise.
Flyktingvågen har nu mattats av och numera kommer det några hundra per dag till Grekland.
– Flyktingarna är av alla nationaliteter. Jag har till och med mött en flykting från Haiti som flög till Turkiet för att ta sig till Europa. De flesta man hör om är irakier, afghaner, iranier och afrikaner, säger Hege-Elise.
