– Jag ville skriva för att skapa en dialog, där det inte finns en dialog idag, säger Patrick Tiainen.
– Jag ville skriva för att skapa en dialog, där det inte finns en dialog idag, säger Patrick Tiainen.

Patrick Tiainen: "Jag skrev för att få ord på det som hände"

Bok.

Fem år efter att Patrick Tiainens tillvaro kraschade har han skrivit en bok om sin livkris. – Nu tänker jag att det viktigaste är att höra hemma hos sig själv. En viss brustenhet får jag fortsätta att leva med och vara redo att bära med mig resten av livet.

2.2.2022 kl. 10:30

Krisen ägde rum år 2017. Patrick Tiainen var pastorn vars tillvaro kraschade när han erkände ett utomäktenskapligt förhållande med en man, i den kyrka han hade grundat och var pastor för.

Efter krisen hade han ett stort behov av att få ord på det som hände.

– Jag började skriva i dagboksform. När dubbellivet kraschade hände sådana saker som jag inte kunde förbereda mig på, och som jag inte hade förmågan att bearbeta.

Han skrev för sin egen skull.

– Men sedan var det ju också många andra som ville få svar. Tror jag fortfarande på Gud? Vad var lögn och vad var sanning i det jag sagt, levt och undervisat?

Han tog kontakt med några vänner och bekanta.

– Halva boken är deras berättelser. Det har varit en lång resa för oss som skrev den här boken, att omarbeta våra berättelser så att de fick den form de nu har i boken. Vissa upplevelser skulle ha varit för smärtsamma att dela med alla läsare.


Varför valde du titeln Mellan himmel och helvete (Taivaan ja helvetin väliltä)?

– För mig har livet varit som en gunga mellan himmel och helvete. Och någonstans på den skalan har också människor placerat mig. Människor vill få svar. Var är jag på den skalan nu – och vart är jag på väg?

"För mig har livet varit som en gunga mellan himmel och helvete. Och någonstans på den skalan har också människor placerat mig. Människor vill få svar. Var är jag på den skalan nu – och vart är jag på väg?"


Patrick Tianen pustade ut när den långa resan att skriva boken gick mot sitt slut.

– Men först nu börjar egentligen resan. Nu landar dessa texter hos läsarna, i postlådor och vid skrivbord och i soffor. Där börjar nya berättelser. Det hade jag inte räknat med. Där börjar nya upplevelser och människor tar kontakt för att diskutera. De vill ge feedback och få tips på hur man kan gå vidare.

Du har fått lida mycket, och många omkring dig har lidit på grund av det skedda. Varför tror du ännu på en god Gud? Eller gör du det?

– Jag har tänkt mycket på den frågan. Det är mycket som spelar in, till exempel att jag haft fina människor omkring mig. De har reflekterat kring dessa stora frågor, förmedlat mycket gott och funnits till för mig.

Han säger att hans upplevelse är att han inte kan skylla på Gud när det som egentligen orsakar smärta, utanförskap och skam, är en församlingskultur.

– Den här församlingskulturen är något människor skapat, det är inte Guds fel.

Han kan inte heller hålla Gud ansvarig för den smärta som han själv orsakat människor.

– Människan har en stor frihet – men med den friheten kommer ett stort ansvar. Som jag ser det handlar det om församlingskultur och -hierarkier och det är inte något som jag kan hålla Gud ansvarig för. I starka andliga sammanhang händer det lätt att det mänskliga förbises, och förr eller senare orsakar det smärta. Jag kan inte beskylla Gud för val och tolkningar jag själv gjort.

"I starka andliga sammanhang händer det lätt att det mänskliga förbises, och förr eller senare orsakar det smärta. Jag kan inte beskylla Gud för val och tolkningar jag själv gjort."


Hur ser din relation till Gud ut idag?

– Där det tidigare fanns jättemycket entydiga svar och svartvita svar så tycker jag att det idag inte finns mycket kvar. Däremot så finns det tillit, en inbjudan.

– Budskapet om hemkomst har behållit sin säregna kraft genom alla mina utmaningar. Det har funnits där hela tiden och det är på något vis både utgångspunkten och fullbordan.

Han har inte blivit medlem i någon ny församling.

– Men jag har nog hittat tillbaka till lutherska sammanhang.För mig handlar det också om att våga lita på att jag får vara där och att det räcker.

Han går sporadiskt på lutherska gudstjänster och kvällsgrupper, i den utsträckning som coronaåren har gjort det möjligt.

Patrick Tiainen saknar ibland den församling han var med och grundade.

– Det var en så tajt gemenskap, och en energisk och dynamisk verksamhet. Jag vet inte om jag kan hitta något som någonsin kan ersätta det, utan jag måste kanske bara leva vidare och vara tacksam för det som var gott och behålla det som var gott.



Patrick Tiainen grundade i tiden den nykarismatiska kyrkan Uskon sana / Word of Faith Finland. Nu har han hittat tillbaka till lutherska sammanhang. Bilden är från 2015. Foto: Arkiv/Johan Sandberg



I boken skriver du om liknelsen om den förlorade sonen. Hur tolkar du liknelsen?

– Jag vet att den traditionella teologiska tolkningen är den att det primärt är en liknelse som är riktad till judarna och hednafolken. Men jag tror likväl att det finns ett budskap till hela den kristna kyrkan. Vi lever i faderns hus, men det avgörande är om vi har kommit till besinning. För det var ju det som blev vändpunkten i berättelsen om den förlorade sonen.

Han tror att vi kan komma till tro, vi kan ha en genuin tro, utan att vi någonsin kommer till oss själva.

– Då kan det hända att vi flyr in i själva tron. Då lever vi på ett sätt som den äldre sonen. Han kunde inte glädjas över den återfunna sonen och festen och glädjen och dansen. Han hade bott i faderns hus hela tiden, men han hade aldrig mött sig själv.

Vad vill du säga till kristna som inte accepterar homosexualitet?

– Lyssna till de homosexuella, möt dem och stifta bekantskap med dem. Många kristna har inte en upplevelse av hur det är att leva med en annorlunda sexuell läggning – de språkrören saknas ofta i diskussionen.

Han säger att det inte bara handlar om sexualetik, sexualitet eller tro.

– Det här handlar om människor. Det är en sak att möta läror, uppfattningar eller texter, en annan sak att möta en människa, ansikte mot ansikte.

Patrick Tiainen tror att kyrkan ska vara en plats för oss alla.

– Där behöver vi fortfarande aktiv dialog. Men jag tror också att det är viktigt att ta hand om det primära. Varför söker människor sig överhuvudtaget till en församling? Och det är just hemkomsten. Fokuset får inte tappas bort – det finns andliga behov som behöver mötas.

– Det blir också så lätten diskussion som bara kretsar kring om vi homosexuella får finnas till. Får jag vara med, får jag tjäna? Var går gränsen?

"Det blir också så lätt en diskussion som bara kretsar kring om vi homosexuella får finnas till. Får jag vara med, får jag tjäna? Var går gränsen?"


Har de kristna sammanhangen blivit bättre på att möta dem som hör till en sexuell minoritet?

– Medvetenheten har ökat. Utmaningen är att det inte finns en enhetlig linje. Det är mycket som är outtalat. En del tycker att man kanske måste leva i celibat. En del förespråkar fortfarande förändring. På vissa håll kan man bli medlem och till och med tjäna i församlingen, men då finns det en outtalad regel: ”Det gäller sedan inte om du ingår i en parrelation.” Medan vissa församlingar, till exempel i den lutherska kyrkan, har en kyrkoherde som är öppet homosexuell och lever med en partner.

– Man har kommit långt på det sättet att man redan är medvetna om att det finns människor med en annorlunda sexuell läggning. Men vad betyder det i praktiken? Där finns det ännu mycket att göra.

Var skulle du börja?

– Jag skulle börja med att säga att vi måste medge det faktum att nu har vi ingen enhetlig linje och att det finns outtalade regler. Och så länge det finns outtalade regler så betyder det att det är fritt fram för olika människor och grupperingar att dra linjen där de själva upplever att det passar.

Han tycker att församlingsledarna har ett ansvar att tala klart för alla, klart och tydligt.

– Om det inte görs skapas det utrymme utanför för sådana grupperingar, som kanske har en stark åsikt, som kan vara avvikande från församlingsledningen.

– Jag vill inte peka finger åt något håll. Men vi måste medge att situationen är oklar. Först då kan vi ta några steg vidare, komma samman och skapa en dialog.

"Och så länge det finns outtalade regler så betyder det att det är fritt fram för olika människor och grupperingar att dra linjen där de själva upplever att det passar."



Vad har du idag att säga om reparativ terapi?

– Terapin bygger inte på vetenskapliga fakta. Man ser fortfarande på homosexualitet som en störning i relationen till ens eget kön. Många som har fått reparativ terapi lider av olika former av ångest, depression och destruktivitet.

Han känner ingen som blivit ”botad” från sin homosexualitet.

– Det finns några som har upplevt att de tidvis har klarat av att leva utan att utöva sin sexualitet. Det har då tolkats som att en förändring har skett. Men det handlar om att förneka en del av sig själv.

Hur mår du idag?

– Jag måste nog säga att jag mår jättebra. Jag har aldrig varit så här mycket mig själv som jag är nu. Det är någonting som jag gläds mycket över.

Han studerar till ett nytt yrke.

– Jag blir snart korttidsterapeut. Det känns väldigt roligt. Jag kommer att fortsätta som nödcentralsoperatör på nödcentralen i Åbo men jag kommer också att ta emot klienter, i början en dag i veckan.

Text: Christa Mickelsson


Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola känner sig pirriga och ivriga inför premiären imorgon, den 30 juni.

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30
Dennis Svenfelt och Bo-Göran Åstrand.

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08
– Kyrkan i Sverige är lite yrvaken inför det här, för man är så van att vara underdog och missförstådd, säger Patrik Hagman.

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00
– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44
Kyrkan vinner på skattereformen, och det kommer på sina håll att leda till sänkt kyrkoskatt. Men antagligen inte på alla orter.

skatt. Beskattningen läggs om 2023 när vårdreformen kommer. Kyrkan skulle kunna vinna 54 miljoner euro på att avdragssystemet läggs om. Men sote-samhället ber kyrkan vara hygglig och avstå från de pengarna. Så kyrkoskatten kommer på många håll att sänkas ett hack eller två. 20.6.2022 kl. 13:41
Dennis Svenfelt och biskop Bo-Göran Åstrand.

AVSTÄNGNING. Domkapitlet kunde idag inte ta något beslut gällande Dennis Svenfelts eventuella avkragning. Svenfelt hördes i en och en halv timme, men domkapitlet valde att fortsätta behandlingen vid ett extrainsatt möte på onsdag nästa vecka. 16.6.2022 kl. 18:00
Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46
Esbo svenska församling har egna utrymmen i Olars kyrka.

vigsel. Församlingsrådet i Esbo svenska församling öppnar sina lokaler för vigsel av personer som tillhör sexuella minoriteter. I går kväll fattade församlingsrådet beslutet med rösterna 12–3 att öppna upp kyrkor och övriga lokaler inom Esbo svenska församling för vigsel av samkönade par. Två avvikande meningar anmäldes. 8.6.2022 kl. 10:13
– Jag tror inte jag någon gång har sett mig som en laestadian, mera som en kristen människa, säger Ingrid Björkskog.

kallelse. Redan vid en skolgudstjänst då hon var elev i lågstadiet kände Ingrid Björkskog ett starkt kall att bli präst. Nu har Larsmo bytts ut mot Åland. – Jag känner mig oerhört buren. 8.6.2022 kl. 08:53

Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03
Mao Lindholm fascineras av rövaren på korset bredvid Jesus. – Och Jesus omedelbara löfte åt honom om evigt liv. Det är så hisnande stort att det inte går att fatta.

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13
Katolska Sara Torvalds tycker att ekumenik är lärorikt men att den katolska kyrkan också har varit för en mängd "fördomar och tjafs". Hon är sedan 2021 ordförande för Ekumeniska rådets arbete på svenska i Finland.

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
Olav Jern anser att både Kyrkostyrelsen och domkapitlen har för stor makt. Men han är å andra sidan nöjd med att kyrkan har en tydlig beslutsstruktur

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00
– Jag tror att om jag var kyrkoherde skulle jag försöka hindra allt utflöde. Jag skulle tänka: jag låter ingen lämna församlingen utan att veta varför, säger Edgar Vickström. Han saknar uttalade mål i kyrkan.

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12