Gustaf Antell: Ryssland vill förhindra att väst får inflytande över gamla sovjetstater

europa.

Via sitt arbete som Svenska Yles medarbetare i Baltikum har Gustaf Antell genom åren fått en god insikt i det politiska läget i Östeuropa. – Jag har ingen större passion för att berätta historier men älskar samtidigt att ge en röst åt dem som inte hörs.

20.1.2022 kl. 06:00

De senaste månaderna har varit händelserika i Östeuropa. Ryssland flexar musklerna och särskilt i Ukraina och Belarus har situationen stundtals varit ytterst spänd. Svenska Yles medarbetare i Baltikum, Gustaf Antell, har i flera år bevakat och följt med aktuella händelser i Östeuropa på nära håll.

– Det vi nu ser i Rysslands agerande i Ukraina och indirekt i Belarus är väl närmast att en gubbe som sitter på makten håller på att tappa greppet. Ryssland är egentligen ingen stormakt längre och därför känner nog president Putin att han behöver stärka bilden av att så inte är fallet.

Gustaf Antell är frilansjournalist och arbetar bland annat som Svenska Yles medarbetare i Baltikum sedan många år tillbaka. Via sitt jobb har han fått en bred kunskap om Östeuropa, dess kultur, historia och politik.

– Bakgrunden och kontexten till hur Ryssland agerat i olika östeuropeiska länder är ganska varierande fast det utåt sett kan verka som att det är fråga om liknande situationer. I stora drag för Kreml en ganska opportunistisk politik, särskilt i Belarus just nu eftersom läget där är vad det är.

Antell säger att Rysslands agerande i hög grad handlar om att förhindra att väst får större inflytande över gamla sovjetiska stater, särskilt de länder som just nu tydligt väljer sin väg och framtid.

– I fråga om Krim däremot är situationen en helt annan. Krim är starkt knutet till Rysslands nationalhistoria.

Han var i höstas på väg till gränsen mellan Belarus och Polen för att bevaka migrantanstormningen på nära håll, men stoppades i sista stund.

– Polen stängde gränsen bara någon dag innan jag skulle anlända så det lyckades tyvärr inte.

Estland hittar sin väg

Gustaf Antell har rötter i Östnyland men växte upp i Helsingfors. Senare började han studera journalistik i Stockholm. Hans fru är från Estland och han är bosatt i Tallinn med sin familj sedan många år tillbaka. Han älskar staden med dess kaféer och känner sig hemma där.

– Människorna är betydligt gladare och vänligare än sitt rykte och lever särskilt upp då det ställs till fest. Estland som nation har de senaste åren också fått bättre självförtroende. Tidigare uppfattade Estland Nato och USA nästan som synonymer. Men med tiden har de lärt sig att USA inte ensamt kan styra över Natos utveckling och nu börjar Estland mer och mer våga göra egna beslut.

Antell beskriver dynamiken mellan ester och landets ryskspråkiga minoritet som förändrad.

– Efter vad som hände i östra Ukraina 2014 har den nationella samhörigheten i Estlands stärkts. Den ryskspråkiga minoriteten har helt enkelt inget intresse av att införlivas med Ryssland och de ser Estland som sitt land. En liknande situation i Estland som den i Ukraina är ganska osannolik. Gruvsamhällena i östra Ukraina var under sovjettiden bland de mera välbärgade områdena men glömdes sedan bort av Ukraina och blev de fattigaste områdena. Så det finns en del missnöje.

Situationen i Lettland däremot är helt annan än i Estland. Där har ryska intressen större inflytande på den ekonomiska och politiska utvecklingen.

– Den lettländska politiken är kaotisk och landets ryskspråkiga minoritet är större än i Estland och mera tydligt knuten till Ryssland. Huvudstaden Riga är också historiskt nära sammankopplad med Ryssland, säger Antell.

Litauen då? Helt annorlunda än de övriga två baltiska länderna.

– Där finns en stolt historia av såväl stormaktstid som att ta emot politiska flyktingar. Litauen räds inte för att stå upp mot Ryssland, eller mot Kina heller för den delen. Det är också i Litauen jag intervjuat den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja som lever där i politisk exil.

Vart tror du att världen är på väg?
– Jag är i grunden optimist och väljer därför att tänka positivt om framtiden. Jag tror att människan klarar av att lösa de problem vi ställs inför. Vad som sedan räknas som en god framtid tror jag varierar mycket beroende på vilken generation man frågar.

Brinner för välgörenhet

Vid sidan om det journalistiska arbetet är välgörenhet något som ligger Gustaf Antell nära hjärtat. Via sitt engagemang i Johanniterorden i Finland har han fått möjlighet att vara med och utveckla Johanniterhjälpen (i Finland) som är en av världens största välgörenhetsorganisationer med verksamhet i 153 länder.

– I Finland ligger Johanniterhjälpens tyngdpunkt främst på att utbilda människor i grundläggande Första hjälpen-färdigheter. Vi har också en dejourerande ambulans vid olika större evenemang och tillställningar som till exempel skolavslutningen.

Johanniterhjälpen är också aktiv med olika projekt i Estland som till exempel att ordna sommarläger för barn och unga med någon form av intellektuell funktionsnedsättning. Antell har varit en av nyckelpersonerna i att koordinera Johanniterhjälpens arbete i Estland.

– Som person är jag inte särskilt praktisk och har inte så stort intresse av att själv göra fältarbetet. Mitt mål och min uppgift har varit att se till att kunniga människor får möjlighet att göra det de är bra på, och på så sätt fungerar saker som de ska.

Johanniterorden är en cirka 900 år gammal riddarorden med kristen värdegrund och med en tradition av att hjälpa medmänniskor. Det var via sin morfar som länge var kommendator i Johanniterorden som Antell kom i kontakt med orden och senare upptogs som riddare.

– Jag fick som ung följa med honom till Tyskland på kapitelmöte och det skapades förstås ett intresse redan då att på något sätt bli en del av orden och verksamheten.

Hur livet utformas det kommande året kan Gustaf Antell ännu inte riktigt svara på.

– Fjolåret var ganska tungt av olika orsaker så jag hoppas på ett år med mindre sorg. Jag älskar verkligen mitt arbete och hoppas att jag får möjlighet att resa med jämna mellanrum. Det ger mig både glädje och mening.

Johan Myrskog


ärkebiskopsval 2018. Ilkka Kantola är redo att förena sina riksdagserfarenheter och sin kärlek till kyrkan i en comeback i kyrkans lila. 30.1.2018 kl. 15:17

ungdomens kyrkodagar. Ungdomsarbete och fred är i fokus när UK jubilerar. Ordförandeklubban svingas av Kajsa Lassila. 26.1.2018 kl. 11:29

ärkebiskopsval 2018. Ville Auvinen har klassats som den ”konservativa” ärkebiskopskandidaten. Men han vill inte 
definieras av det han motsätter sig, utan av det han tror att vi behöver. 26.1.2018 kl. 09:08

Bok. När Anton Lundholm växte upp i det svenska bibelbältet var homosexualitet en icke-fråga. När han själv, efter många års kamp, kom ut ur skåpet raserades hans Gudbild. 26.1.2018 kl. 08:44

kyrkoherde. Hans Boije, direktor för Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, har sökt kyrkoherdetjänsten i Vörå församling. 23.1.2018 kl. 15:37

profilen. Då båten sjunkit och det kalla vattnet gjort dem stelfrusna såg Tom Tiainen bara en lösning, att be Gud om hjälp. Den hjälpen kom. Senare samma kväll övertygade Gud honom om varifrån den kommit. 24.1.2018 kl. 15:00

ärkebiskopval 2018. Att bevara kyrkans enhet utan att tysta ner dem som tänker annorlunda eller tumma på det befriande kristna budskapet är en av framtidens största utmaningar, enligt Björn Vikström. 22.1.2018 kl. 13:25

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00

ENKÄT. Biskop Bo-Göran Åstrand har tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en strategi för Borgå stift. Arbetsgruppen har utarbetat en enkät som man kan besvara under tre veckors tid. 3.5.2023 kl. 11:54

BRAND. Vi är tacksamma att branden stannade på sakristians sida, kyrksalen i Pernå kyrka är ju ovärderlig, säger Stina Lindgård, kyrkoherde i Agricola svenska församling. 2.5.2023 kl. 14:12

musiker. Nina Åström har uppträtt för miljonpublik, men också i fängelser i Ukraina och Ryssland. Hon går dit hennes kall för henne. 2.5.2023 kl. 11:32