– Under de bästa stunderna i livet känner man att himlen finns där, bakom en osynlighetsgardin. Det sipprar ut himmel här och där, och det är därför jag tycker om jul och påsk – då blir den där gardinen extra tunn.
Tänkte du själv mycket på himlen när du var barn?
– Nej, jag minns inte att jag skulle ha gjort det. Men våra barn har talat en del om himlen. När min mamma dog sa fyraåringen: ”Jag blir så arg när jag tänker på alla som hinner till himlen först och tar de bästa platserna!” Då sa jag att mormor var världsbäst på att paxa bra platser och att hon säkert kommer göra det i himlen också.
Den här boken är ett beställningsarbete: det finns ett behov av kristna barnböcker om himlen. Tyckte du om att skriva den?
– Jo, jag var jättemotiverad! Jag känner att det finns ett stort behov av att förhålla sig till tiden på något annat sätt än det lineära. På ett känsloplan känner jag att det finns ett tidlöst perspektiv, och att det tidlösa är en kontaktyta till evigheten.
Hur tänker du om himlen?
– Jag tänker att det finns kära människor bakom den där osynlighetsgardinen, och de vill mig väl. Jag tänker att anden eller själen är en bit himmel vi alla bär inom oss – och sedan har vi en massa fult som vi kånkar på och inte behöver ta med oss dit.
Var det en utmaning att skriva om himlen för barn?
– Ja, barn tänker ju så konkret. Det måste finnas en ärlighet, man måste skilja på fakta och på sådant som man bara tror. Jag skulle gärna önska att den här boken öppnade för diskussion om tröst och trygghet och att den kunde ge en vision av himlen också för dem som inte har egna ord för det.
– De starkaste barnböckerna är de där det öppnas en dörr mellan parallella världar: alla de där böckerna där du rakt ur vardagen hamnar i en annan värld, eller där ditt liv förvandlas. Som i Hemliga trädgården!
Många barn längtar efter en sådan förvandling.
– Ja, jag tror att barn känner av något större som livet sedan karvar bort. Själv låg jag som åttaåring och tränade bort min förmåga att vara synsk. Jag var helt övertygad om att jag fick lampor att gunga!
Berätta om en härlig himmelsbild du bär med dig.
– När min mamma var allvarligt sjuk och hade genomgått en operation hade hon en stark upplevelse av att hon var i himlen. Hon sa att där såg ut helt som hos hennes mormor på Såkabacken i Karleby, men allt var ännu vackrare och syrenerna var ännu mer lila. Det stärker mig i min tro att vi ska använda de himmelsbilder som talar till oss.
Monica Vikström-Jokela
Gör:
Redaktör och regissör vid barnprogrammen på Svenska Yle. Författare och dramatiker.
Aktuell med:
Barnboken ”Hurdan är himlen?”
Intressen:
Motion, deckare och dockskåp.
