Kyrkoherde Kristian Willis vill ge kyrknyckeln som hängt på Gunnar Weckströms vägg en offentlig plats, i sakristian eller vapenhuset.

Kyrknyckeln hittade hem

vanda.

Hos Gunnar Weckström har en stor nyckel hängt på väggen i många år. Det visade sig vara kyrknyckeln. Nu överlämnar han den symboliskt till kyrkoherde Kristian Willis.

30.9.2021 kl. 00:00

Gunnar Weckströms far, Otto Weckström, var i tiderna en mycket omtyckt kyrkoherde i dåvarande Helsinge församling. När han gick till kyrkan hade han alltid en stor nyckel med sig.

– Jag har haft på känn att det var den nyckeln som hängt så vackert på vår vägg, säger Gunnar Weckström, pensionerad gymnasierektor som bor i Helsinge kyrkby.

För en tid sedan bestämde han sig för att ta reda på vart nyckeln gick, och den visade sig passa låset till Helsinge kyrka S:t Lars, ett par hundra meter från huset där Weckström och hans fru bor.

– Nu överlämnar jag den till församlingen igen.

Kyrkoherde Kristian Willis säger att nyckeln ska få en värdig plats, i sakristian eller vapenhuset.

– Jag har hört mycket gott om Otto Weckström. Han var den gamla goda tidens kyrkoherde och mycket omtyckt. Han lär ha fått tanterna att gråta med sina fina predikningar.

Gunnar Weckström tror att Kristian Willis har alla förutsättningar att bli en omtyckt kyrkoherde även han.

– Han ger akt på människor. När vi stått tillsammans och pratat så hälsar han frejdigt på församlingsbor som går förbi. Han kan ta folk.

Kristian Willis har tre månader som kyrkoherde bakom sig.

– Jag trivs väldigt bra och känner att jag blivit väl emottagen.

Båda anser att en kyrkoherde, utöver att vara människokännare, bör kunna predika på ett sätt som berör.

– Predikningarna måste komma till en nivå så att vi vanliga dödliga får ut något av dem. Det ska inte bara vara utläggningar av bibelställen utan innehållet ska kunna kopplas till dagens tillvaro, säger Weckström.

– Varje predikan ska också ha en själavårdande funktion. En bra präst känner sin församling och vet vilka teman som är viktiga för församlingsborna, fyller Willis i.

Häst och kärra

Willis har fått frågan om han ska bli den nya Otto Weckström.

– Då har jag svarat nej. Det var andra tider då, strukturerna har förändrats. Numera är det mer förvaltning och mindre tid för egentligt församlingsarbete.

Otto Weckström körde runt med häst och kärra. Till herdeuppgiften hörde också att förvalta ett litet jordbruk.

– Han hade en ko också. Det har väl inte du? säger Weckström underfundigt.

– Nej, någon ko ingick inte i arbetsförmånen.

Otto Weckström lär ha varit en dansant man, men han slutade dansa när han blev präst. Förutom en gång när han tagit sig en svängom.

– Då blev han inkallad till domkapitlet och åtalsskriften lästes upp. Otto sa: Det där stämmer ju nog. Men en förmildrande omständighet är att det var barn jag dansade ringdanser med. Det fick dem att skratta i domkapitlet, och så var ärendet överstökat.

Nya och mindre strikta tider har tagit över. Kristian Willis ser sitt uppdrag som en blomma.

– Grogrunden är förvaltningen, om den inte fungerar, fungerar ingenting. Stjälken är de anställda som bär det praktiska och blomman är församlingslivet. Jag har tecknat en blomma i ett anteckningshäfte och tittar på den då och då för att påminna mig om det.

Ulrika Hansson


profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48