Lasse Wendelin tränar på att ta det lugnt och göra nästan ingenting.

"För vem har jag presterat?"

VÄNDPUNKT.

Lasse Wendelin har alltid varit en presterare med en överfull kalender. Efter en hjärtinfarkt är hans hjärta så dåligt att han inte kan jobba heltid. – Först nu, när min kalender är tom, börjar jag inse hur mycket jag gjort för att få bekräftelse på att jag duger.

16.9.2021 kl. 14:31

För två år sedan var Lasse Wendelin i sitt livs form. Några år tidigare hade han sprungit flera maratonlopp. Han hade en mängd olika arbetsuppdrag och reste till Asien 40 gånger under loppet av tre år. Han kände aldrig av någon jetlag.

– Kroppen kändes stark, jag kände mig oövervinnerlig. Jag kände att jag klarar allt. Folk sa: Vilken fart du har, måste du hålla på så där? Men jag tyckte inte att jag höll på med så mycket.

Sedan kom hjärtinfarkten. Han repade sig från den. I sommar drabbades han av envisa rytmstörningar som förekommer i sådana mängder att han blir tvungen att ta en tupplur på eftermiddagen för att orka med dagen.

Förr var han hela tiden på väg. Nu är kalendern nästan tom.

– Jag är 59 år och jag vill inte gå i pension. Men jag orkar inte jobba en normal dag just nu.

Han är en person som alltid varit på väg vidare, som haft svårt att stanna i ett nu. I varje livsfas har han redan funderat på nästa steg.

– När jag som liten kille växte upp i pingstkyrkan var jag på väg till himlen, och sedan dess har det varit nästa fas, nästa mål. Men när kommer man fram?

Efter hjärtinfarkten var det många som sa till honom: Var försiktig med ditt sinne. Det är många som genomlevt en infarkt mellan 50 och 60 som blir deprimerade efter ett tag.

Han trodde inte att det gällde honom.

– Men nu har jag, för första gången i mitt liv, haft perioder då jag känt mig riktigt nere. Tidigare förstod jag inte att människor kan ta livet av sig, nu förstår jag det.

Den tomma kalendern har ställt honom öga mot öga med saker som han inte hunnit tänka på särskilt mycket tidigare.

För vem har han presterat? Vems förväntningar har han uppfyllt? Har de varit sanna?

– Så här i efterhand har jag sett på så mycket jag gjort i mitt liv och undrat: är det bara ett enormt bekräftelsebehov som drivit mig? Har jag varit den mobbade lilla killen som försökt få fotfäste genom att som konsult hjälpa olika organisationer?

Kalendern har varit full. Många har efterfrågat hans tjänster.

– Men har jag gjort det jag egentligen vill göra?

Just nu är hans kalender vidöppen.

– Jag har inte haft det så här på tjugo år. Jag vill stanna upp och fundera på vem jag ska tjäna under de följande fem eller tio åren. Nu vill jag bara vänta och se.

– Jag spelar ganska mycket golf om dagarna. Jag försöker ta igen mig, och bara det är svårt.

Han har ju känt sig accepterad av andra för att han presterat. Han är ju den som sträckt upp handen i de församlingar där han varit aktiv och sagt: jag kan ordna, jag kan sjunga, jag kan spela, jag kan vittna. Han har varit den som andras blickar sökt sig till när något frågat: Vem kan ställa upp?

– Jag har märkt att det är dags för mig att säga nej och låta andra axla ansvar.

Det var inte en psykisk process som tvingade dig att trycka på bromspedalen, det var din kropp. Men den vägen kanske du tvingades in i en psykisk process?

– Helt riktigt. Det kan störa mig att jag, som under en lång tid jobbat med självledarskap och ledarskap, inte kunde förutse detta eller reglera mig själv i tid. Det var tvunget att bli så att det var kroppen som sade ifrån. Det mentala har kommit i släptåg. Det finns en stolthet … Men å andra sidan säger läkarna att jag har en ärftlig hjärt- och kärlsjukdom och det kan jag inget åt.

Han har fungerat mycket på sin självbild. Vad gör man åt att kroppen nästan är sextio, men man känner sig som trettio inombords?

Det är svårt att acceptera sitt åldrande och sin skörhet.

– Det är säkert en orsak till att så många har svårt för den kronologiska åldern. Man vill inte acceptera att det verkligen händer.

Men samtidigt: det måste gå så. Ibland funderar han på vad skulle säga till sig själv idag om han var åttio. Ibland funderar han på vad han skulle vilja säga till sitt tjugoåriga jag.

– Kanske skulle jag säga: var dig själv. Våga trotsa andras förväntningar. Bara genom att på ett äkta sätt vara sig själv tror jag att man kan vara jag och du med andra. Om jag känner en tillåtelse att vara mig själv, då tillåter jag ju dig att vara dig själv. Annars kanske vi båda kontrollerar varandra.

Sofia Torvalds


Kläder. Finländarna slänger årligen bort 70 000 ton textiler. Kläddesignern Elin Sandholm vill få oss att älska kläderna i stället för att slänga bort dem. 15.1.2016 kl. 10:44

Petrus församling. Unga vuxna fattar beslut som ska hålla hela livet. Konferensen Disciple 16 vill visa att de inte behöver göra det ensamma. 15.1.2016 kl. 09:45

Under fältandakten sjunger beväringarna psalmen Räds ej bekänna Kristi namn om världen än det skyr. Bo-Greger Nygård försöker sjunga med men efter de två första raderna brister det för honom 15.1.2016 kl. 07:26

johanneskyrkan. En konsert till förmån för flyktingar och en ekumenisk afton står på programmet i Johannes församling i januari. 14.1.2016 kl. 15:05

Ann-Sofi Storbacka svarar på läsarfrågan om det går att byta församling om man inte trivs i den man hör till. 14.1.2016 kl. 14:48

Snoan. Vid årsskiftet tog Församlingsförbundet över samarbetsavtalet med Retreatstiftelsen av Lärkkulla. Verksamheten på retreatgården Snoan kommer att fortsätta som förut. 14.1.2016 kl. 14:03

När solen går i moln, framgången sinar och skulderna växer. Kan man tro då? Ja, menar Tommy Hellsten i sin nya bok. 7.1.2016 kl. 15:09

De är drygt 850 men kunde vara många fler. Alla med svenskt medborgarskap eller rötter i Sverige får höra till Olaus Petri församling, oberoende av bostadsort. 4.1.2016 kl. 00:00

vitsen. I höst blev det tjugo år sedan Kyrkpressens första vits publicerades. Den var ett resultat av spontan brainstorming en sen kväll. 5.1.2016 kl. 00:00

eroa kirkosta. Kyrkan besparades från oväntade toppar i statistiken över utträden under 2015. I stället har förtroendet för kyrkan som institution stärkts bland finländarna. 4.1.2016 kl. 14:44

film. RECENSION. Natalie Portmans regidebut är ett ambitiöst projekt. 23.12.2015 kl. 00:00

biskopens julhälsning. I biskopens julhälsning tar Björn Vikström fasta på barnet och den kanske för stora uppgift som vilar på dess axlar. 21.12.2015 kl. 00:00

samtalstjänst. Telefon, chatt, brev på posten. Alternativen är många för dig som behöver någon att tala med under julhelgen. 21.12.2015 kl. 13:42

våga fråga. Hur ska vi göra under julhelgen för att barnen inte ska lida av den tryckta stämningen oss vuxna emellan? Kyrkpressens expert svarar. 21.12.2015 kl. 00:00

bibeln. – Den kristna tron bygger på en barmhärtig Gud och det är inte bra att Gud förknippas med domstol, säger Bo-Göran Åstrand. 18.12.2015 kl. 15:26

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22