I berättelsen om Ronja Rövardotter beskriver Astrid Lindgren hur Ronja varje vår upphäver ett vårskrik som ljuder genom märg och ben. Jag känner en stark samhörighet med Ronja – det är kanske inte den första vårdagen, ens här i våra trakter, men också jag känner för att ta i ända från tårna och vårskrika!
För mig känns det viktigt att hitta hållpunkter för tron i vardagslivet. Jag tänker ofta på var Gud syns i allt runt omkring mig eller hur min tro kan komma till uttryck i en viss situation. Ibland är det lätt att se Gud i omvärlden, på en hänförande vacker plats, i en mötande människa eller också hör man hans röst i en sång. Ibland känns det som att Han är långt borta och svårare att upptäcka.
Nu är det vår och aldrig är väl Guds nåd så påtaglig? Det är kanske aldrig annars så lätt att se hela kristendomens budskap gestalta sig framför våra ögon.Tänk vilket hopp som ryms i våren, tänk vilka nya möjligheter! Nytt liv spirar i alla dess former och allt börjar om från början! Det som vissnade ner och dog letar sig upp i små grönskande skott.
Tänk på att lägga märke till varje litet rabarberblad som skrynkligt kikar upp, varje liten gullviva och varje litet gräslöksstrå! Lägg märke till träden som knoppas och mössöronen som snart slår ut. Och om du som jag bor i Skären så ska du sluta ögonen och lyssna till ”vitfåglarna” som blir allt fler – vårens ljud – och kanske också du vill göra mig sällskap i ett riktigt vårskrik! För nu är den symboliska och löftesrika våren här!
