– Det bästa med mitt jobb är att träffa människor och att få skapa, säger Carina Lagerström.

Det har att göra med hoppet

KORSNÄS .

Hon är blomsterhandlare och har varit förtroendevald i över tjugo år. Levande och naturligt är nyckelord också för församlingsverksamheten.

19.3.2021 kl. 15:58

Carina Lagerström är bekant för många Korsnäsbor. Hon driver Korsnäs blomster- och begravningstjänst ett stenkast från kyrkan. I coronatider finns det ett alldeles särskilt behov av färg och uppmuntran, har hon märkt.

– I år har jag sålt mer tulpaner än någonsin tidigare. Jag tror att det har att göra med hoppet! Folk pyntar gärna hemma för att hitta glädje och pigga upp tillvaron.

Carina Lagerström jobbade tidigare inom dagvården, men när det behövdes hjälp i blomsteraffären började hon hoppa in.

– Den tidigare ägaren Gun Korsbäck-Orre behövde hjälp med servering vid begravningar och med att sälja blommor vid olika högtider. På det sättet kom jag in i arbetet och lärde mig. Intresse för färg och form har jag alltid haft!

År 2009 tog Carina Lagerström över företaget.

– Det kändes lätt att ta över. Jag trivs med att jobba med människor och att få vara kreativ. Gun har fortsatt att jobba i affären vid behov, och vi har kunnat fundera över saker tillsammans. Det har varit fint att ha en mentor.

Förutom blomster- och begravningsservice erbjuder företaget presentartiklar och verkar som post- och matkahuolto-ombud.

– Det är många saker att hålla i huvudet, men det passar mig nog också. Jag tycker om när det rör på sig helt enkelt!

Hon ger sig gärna tid att prata med kunderna om det är möjligt. När det finns något praktiskt att knyta an till ger sig samtalet ofta lätt.

– Det kan till exempel vara en äldre människa som ringer och vill beställa en kondoleans till en granne som gått bort, kanske någon de känt i femtio år. Då vill man gärna byta några ord om det.

Under samtalen passar många på att berätta om hur de har det.

– Jag brukar tänka att för någon kan jag vara den enda de pratar med under veckan. Man vet inte. Jag försöker ta tid för att lyssna.


En välkomnande församling

Carina Lagerström har varit förtroendevald länge, ”säkert i över 20 år”, säger hon. Den här perioden är hon engagerad både i kyrkorådet och i kyrkofullmäktige. Viktigast är att församlingen är levande och lättillgänglig, tycker hon.

– Om barnen hittar den välkomnande och roliga biten är det lätt för dem att växa in i församlingen och hitta sin plats också senare. Så har det varit för mig. Jag var med i minior- och juniorgrupperna i min hemförsamling. När jag blev för gammal för det blev jag hjälpledare, för jag tyckte att det var så roligt att vara med! Också för våra barn har det varit naturligt att delta i grupper och hjälpa till på olika sätt i församlingen.

Som bäst går mycket av de förtroendevaldas tid åt till att fundera på pandemin och hur det ska bli sen. Praktiskt är allt under kontroll.

– Vi har renoverat kyrkan och har ett nästan nytt församlingshem. Vi har fina medarbetare i kyrkan. Men vi oroar oss förstås över allt som coronasituationen ställer till med och hoppas att det snart ska vara möjligt att samlas igen.

Vad ser du själv fram emot när restriktionerna lättat?

– Att få gå till kyrkan och lyssna på musik! Vi brukar ha så fina konserter i kyrkan. Ett av mina barnbarn är med i en kör, och de har också satt upp musikaler. Jag saknar gemenskapen och att bara få sitta och lyssna.

Text: Pian Wistbacka


betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28