– Att skida här är Guds gåva till mig, säger Catharina Englund medan hon sätter på sig skidorna efter att ha tankat energi efter trettio kilometer.
I skidspåret rensar hon tankarna. Då kopplar hon loss från jobbet som sjukhusteolog på Malmska. Helst ska det vara långlopp.
– Vi råkade köra förbi starten i Mora 2011. Det såg så roligt ut att jag ville vara med. Jag anmälde mig följande år.
Både hon och hennes man Conny var anmälda till Vasaloppet i år. Det skulle ha blivit Catharinas åttonde och Connys tredje. Nu tar de sikte på nästa år.
Men skam den som ger sig. I stället ställer hon sig på skidorna och åker Vasaloppet på hemmaplan i Fäbodaskogen. Tre varv längs trettiokilometersspåret motsvarar Vasaloppets nittio kilometer.
Hon väljer en dag med fina förhållanden för sitt lopp, som också är hennes födelsedag.
"Det är ett otroligt bra före, det bästa Vasaloppsföret jag haft."
– Det är ett otroligt bra före, det bästa Vasaloppsföret jag haft, säger hon.
Även om det inte är ett organiserat ersättande lopp som hon nu deltar i är hon inte den enda som är ute i spåret i samma ärende denna dag.
– Jag har mött några som också skidar samma sträcka idag. Och flera andra kommer att göra det de närmaste dagarna.
Skillnaden jämfört med ett riktigt Vasalopp är folkmängden. Där kan femtontusen andra delta och det blir trångt i spåret. Men gemenskapen saknar hon.
– Jag har fått flera vänner, bland annat en riktig veteran som skidat trettio lopp. Hon var med på det första loppet som öppnades för kvinnor 1981.
Det första Vasaloppet skidades 1922.
Går det snabbare eller långsammare i år?
– Det vet jag ännu inte. Det är mindre folk i spåret men samtidigt uteblir ju den triggande effekten de har.
Vad gör du när känns tungt?
– Jag börjar sjunga psalmer för mig själv. Gå Sion din konung att möta är en riktigt favorit. I synnerhet refrängen: Var glad, var glad i din Herre och Gud. Blott en dag aktar jag mig för.
"I synnerhet refrängen: Var glad, var glad i din Herre och Gud."
Att hon är glad – ja, det märks.
