Brita Ahlbeck växte upp i Nykarleby. Hon började studera teologi år 1976 för att hon ville jobba med människor.
– Under studietiden träffade jag teologistuderande från Sverige och övriga Norden och de sa: Hur kan ni gå med på att inte få bli präster? Det satte igång processen hos mig själv, säger hon.
Hon lärde känna kvinnor och män från Norden, Tyskland och Holland.
– Jag märkte att de tänkte som jag och var som jag. Så jag tänkte att kan de vara präster så kan också jag.
När hon blev klar med sina studier år 1988 var det möjligt för kvinnor att bli präster också i Finland.
– Jag visste att vägen inte skulle vara helt lätt, men det var den vägen jag ville gå.
Hon har inte ångrat sig.
– Jag har aldrig tvivlat på att det här jobbet skulle vara min plats.
Hon har tyckt om att jobba i en stor församling, där de som arbetar gör saker tillsammans. Hon tycker om att fundera på predikningar och skriva predikningar, och om att möta människor i glädje och i sorg. Det enda hon inte känner att hon har någon fallenhet för är administration.
– Men jag har också fått lära mig att organisera saker och att våga göra det.
Hon växte upp inom den inomkyrkliga väckelserörelsen Kyrkans ungdom, och under studietiden intresserade hon sig för den kristna studentrörelsen, för retreatrörelsen och den politiska teologin och befrielseteologin.
Idag hittar hon fram till Gud när hon går på promenad.
– När jag promenerar ute i skogen och vid stranden i Sökö kan jag stanna upp för mig själv en stund. Bibelns berättelser har jag med mig hela tiden. Mina predikningar växer fram medan jag diskar, knådar bröddeg, lagar mat och hänger tvätt.
Hur ser Esbo ut när du ser på staden med dina Nykarlebyögon?
– När jag flyttade till Esbo fattade jag att Esbo inte är Helsingfors, det är en svenskbygd i sig, precis som Nykarleby är en bygd i sig. När man pratar med en Esbobo hittar man berättelser om de olika gårdarna och byarna och vem som bodde var. De spåren finns också i litteraturen och musiken. Det finns en kultur som hänger samman med det gamla.
Själv känner hon sig numera som både Nykarlebybo och Esbobo.
– Det är inte antingen eller utan både och, och mycket till!
Kort om Brita:
Uppvuxen i Nykarleby. Bor i Sökö.
Har varit präst i Esbo svenska församling sedan år 1992.
Har precis gått i pension.
Gör på fritiden: läser mycket, all sorts litteratur. Studerar italienska på Arbis.
Smultronställe i Esbo: Stranden vid Sökö, Sommarö och Mataskärs kapell.
Första resmålet efter corona: Tyskland på grund av vännerna där, eller Italien på grund av språket.
