Idrotten spelar en stor roll i Johan Ekroths vardag. "Till 99,9 procent har fotbollen räddat mitt liv. Resten kommer uppifrån."

"Vad som räddat mig vet jag inte, det är något mycket större än jag förstår"

beroende.

Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv.

29.1.2021 kl. 15:38

Det började med livlig liten pojke som upplevde sin första fylla en nyårsafton i östra Helsingfors.

– Det hände något i mig, jag började jaga efter den känslan jag fick då.

Johan Ekroth var sex år. Han växte upp med äldre kompisar och bröder, gjorde allt som de gjorde, kämpade för att vara en i gänget. Av dem var det lätt att få alkohol.

Han hade ett helt vanligt hem: mamma och pappa, mat på bordet, värme.

– Det syntes inte någon alkohol eller något missbruk där. Jag har alltid sagt att jag haft ett bra hem och att allt varit okej.

I efterhand, när han arbetat med sig själv, har han ändå funderat: Var det så? Han minns hur hans pappa brukade skjutsa honom på cykel till och från daghemmet, sommar som vinter, men han kommer inte ihåg att de skulle ha pratat om saker hemma. Nu är det ett och ett halvt år sedan hans pappa dog. De brukade träffas nu och då över en kaffe, men de pratade inte om det förflutna. Bara en gång frågade pappan: Borde jag ha pratat mera med dig när du var liten?

– Han såg hur en liten pojke hamnade i ett sådant liv där ingen borde hamna.

Den pojken var social och omtyckt bland kompisarna. Och så hade han fotbollen. Johan var två år när han första gången steg på planen tillsammans med sin äldre bror och snart ägnade han timmar varje dag åt att spela.

– Till 99,9 procent har fotbollen räddat mitt liv. Resten kommer uppifrån.

I 34 år missbrukade Johan Ekroth alkohol; de sista 20 åren gick det knappt fem dygn utan att han drack. Men till slut började hans kropp signalera att den höll på att ge upp.

Han räknar sitt nya liv från en intensivvårdsavdelning sommaren 2014.

Lite under fyra månader senare stod han på fotbollsplanen igen. Han bodde i ett halvvägshus. Han hade tak över huvudet och fick 150 euro i månaden. Det var inte mycket att börja bygga upp ett liv med.

– Jag hörde om en plats dit man kunde gå och söka hjälp.

Han gick till diakonimottagningen i Matteus församling för att fråga efter ekonomiskt stöd. Istället träffade han en människa som skulle komma att bli viktig: församlingens diakonissa Cecilia Forsén.

– Det var otroligt hur hon bemötte mig som en människa. Hon var den första som jag kunde öppna mig för.

Hon frågade om han ville komma med och göra frivilligarbete i församlingen.

– Då satte jag nog upp händerna och sa: ”Jag vet inte, jag är inte hemskt troende.”

Men han ville hjälpa andra; han kom ihåg hur det varit att se de gamla människor som låg på hans avdelningen på sjukhuset.

– Jag var väldigt besviken på mig själv när jag inte kunde hjälpa dem.

Cecilia Forsén föreslog också att han skulle gå en utbildning för erfarenhetsexperter. Sedan han gick utbildningen har han jobbat inom missbrukarvård, hållit lågtröskelmottagning och föreläst.


"Då satte jag nog upp händerna och sa: ”jag vet inte, jag är inte hemskt troende”."

Det har inte känts svårt att stå upp och berättat sin historia.

– På något sätt tänker jag inte ens på mig själv, utan på vad en människa kan få ut av det, säger han.

Johan Ekroth är tillbaka i hemtrakterna östra Helsingfors, han har ett eget hem i Nordsjö sedan år 2015. Han har också gått en idrottsledarutbildning, spelar fotboll i fem olika lag och tränar med unga och äldre.

Han är nykter alkoholist, men sjukdomen blir han aldrig av med. Skadorna på hans lever skulle vara permanenta.

– Fast jag fick meddelande att jag inte längre har levercirros, vilket är ett under.


Läs hela intervjun med Johan Ekroth i Kyrkpressen som utkommer 4 februari.

Johan Ekroth och Cecilia Forsén gästar Matteus församlings strömmade kvällsgudstjänst söndag 31.1.

Kom i kontakt med Johan via hans webbsida johanekroth.com.

Emelie Wikblad


SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46

KYRKOMÖTET. Senast den 12 maj ska sjökaptenen, medieföretagaren, kommunalrådet och koranforskaren lägga axeln till och börja jobba för det nya kyrko­mötet. Vi har talat med de fyra nyvalda ombuden från Borgå stift. 4.3.2024 kl. 16:23

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06