Claus Ståhlberg är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Där stod jag med det trasiga musboet i min hand

Kolumn.

"Vi gör upp en plan, men i en handvändning kan allt vara borta."

21.1.2021 kl. 15:10

När jag var i tidiga tonåren hade vi en liten terrier. Hon ville gärna upptäcka världen på egen tass och hon gjorde det ibland. Om man var oförsiktig när man öppnade ytterdörren så slank hon ut. Det var precis vad hon lyckades med en dag då jag kom hem.

Jag följde snabbt efter och fann henne ute på en åker. Där hade hon hittat något som intresserade henne. En underlig grästuva. Jag gick fram och satte kopplet på henne och plockade upp den söndriga bollen av gräs. Den rörde på sig! Ut hoppade en mus och rusade snabbt iväg. Bort från oss.

Den musen hade sina planer, tills en vild terrier kom och började slita i dess trygga bo. På samma sätt som jag hade mina planer, tills coronan kom och började slita i mitt trygga bo. Så har det varit för många detta år. Jag har haft den turen att jag inte förlorat någon när och kär till viruset, även om det annars har varit mitt tyngsta år.

Jag är inte den första som blivit fundersam över livets förgänglighet när jag stött på en mus trasiga bo på en åker. På 1700-talet i Skottland skrev Robert Burns en dikt om hur han söndrat en mus bo med sin plog. I ”To a mouse” funderar han över hur musen byggt ett bo och planerat stanna där över vintern, men nu var allt förstört.

I det ser Burns en likhet mellan människor och möss. ”The best laid plans of mice and men often go awry.” (De skönaste planer, antingen de är uppgjorda av möss eller människor, går ofta om intet.) Vi gör upp en plan, men i en handvändning kan allt vara borta. Trots likheten konstaterar Burns att mössen är mer lyckligt lottade än vi människor. Mössen lever i nuet, medan vi människor lever i det förgångna och blickar framåt i oro.

Som kristna har vi alltid hoppet och tron på att allt blir bra till slut (Uppb. 21). Givetvis kommer vi ändå att oroa oss. Då ska vi minnas att vi kan tala om vår oro med en vän eller någon i familjen, skolan eller kyrkan. Framförallt kan vi och ska vi vända oss till Jesus (Matt 11:28).

I skrivande stund är det ännu 2020, men när jag hör Auld Lang Syne (Burns) vid nyåret, så kommer tankarna att gå till alla förstörda planer; möss och människors. När jag tänkt på det en stund så kommer jag att tänka att allt är i Guds hand. Jag tänker fortsätta göra mina planer och leva i hoppet. Allt blir bra till slut.

Claus Ståhlberg


ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Kvinnoarbete. En kvinna i Mellanöstern möter både fördomar och juridiska hinder för jämlik behandling. Teveproducenten Juliana Sfeir jobbar för förändring. 15.6.2017 kl. 17:25

politik. Jiska Gröhn vill att Kristdemokraterna tar emot utbrytargruppen "Nytt alternativ". 15.6.2017 kl. 11:26

pilgrimsvandring. Om två år ska förlängningen av Sankt Olofsleden från Åbo till Trondheim vara klar som certifierad pilgrimsväg. Den första provseglingen av den vattenburna leden St Olav Waterway är nu gjord. 13.6.2017 kl. 11:30

film. Kyrkans mediestiftelse har beviljat produktionsstöd till sammanlagt sjutton projekt i sin vårutdelning. 12.6.2017 kl. 13:26

SPARMÅL. Johannes församling måste spara. Igår kväll hamnade de lokaler församlingen ska använda i framtiden på det nya församlingsrådets bord. – Nu är allt helt öppet, säger kyrkoherden. 17.1.2023 kl. 16:30

KARRIÄRBYTE. Han har jobbat i kyrkliga sammanhang i stort sett hela arbetslivet. Först som pastor och sedan som ekonom. Wolfgang Falk ser det som ett liv i kyrkans hägn, men i olika roller. 13.1.2023 kl. 09:33

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29