– Lönen är sämre, men arbetsresan är kortare. Dagarna är varierande, eftersom kontorsarbete varvas med hembesök och nätverksmöten. Jag trivs jättebra, säger Tove Snellman.

Efter femton år i försäkringsbranschen vågade Tove Snellman klivet och blev socialarbetare

Karriärsbyte.

Nu är hon ställföreträdande hopp för dem som inte orkar hoppas, och hon är tacksammare än någonsin.

21.1.2021 kl. 10:56

Som ung, nyexaminerad socialarbetare började Tove Snellman jobba på barnsjukhuset Barnets borg.

– Det var en tuff arbetsplats för en nytutexaminerad. Barnen hade olika neurologiska sjukdomar och handikapp, och det fanns många tragiska fall. Jag var den enda socialarbetaren i ett multiprofessionellt team, och det var svårt att hävda sig när yrkesidentiteten inte ännu var så stark.

Hon jobbade där i fem år, och mot slutet fanns det kvällar då hon satt och grät på sitt rum efter arbetsdagens slut.

– Nu efteråt ser jag att jag blev utbränd.

Då tipsade en studiekompis om ett jobb på ett försäkringsbolag. Hon sökte jobbet, och fick det. Där jobbade hon i drygt femton år.

– Jag trivdes bra – särskilt med mina kolleger. Mitt arbete förändrades under åren, och jag fick nya uppgifter och mer ansvar.

Hon jobbade med personförsäkringar och riskbedömning och blev expert på sitt område. Men så småningom kom tankarna att hon ännu kunde göra något annat. Något som var meningsfullt på ett annat sätt.

Hon kunde jobba som socialarbetare igen.

– Det kändes också skrämmande: jag såg framför mig hur jag satt på mitt rum och tog emot klient efter klient. Samtidigt läste jag i tidningarna hur hemskt det var att vara socialarbetare, så hemskt att folk slutade.

Beslutet mognade. Hon började allt mer aktivt se sig om efter socialarbetarjobb och såg en annons om att Helsingfors stad sökte en socialarbetare till enheten för familjesocialarbete.

– Jag sökte jobbet och blev genast kallad till intervju. Efter intervjun sa min chef: När kan du börja? Jag blev förskräckt! Var bristen på socialarbetare så skriande?

Tove Snellman är född och uppvuxen i södra Haga i Helsingfors, bor i Vanda. Lucas Snellman och döttrarna Victoria och Isabella är hennes familj.




Svårt att inte kunna

Hon bad om betänketid, men tackade sedan ja.

– Det är nu eller aldrig, tänkte jag. Jag måste våga.

Idag har det gått snart två år sedan beslutet, och med facit på hand är hon glad att hon vågade.

– Lönen är sämre, men arbetsresan är kortare. Dagarna är varierande, eftersom kontorsarbete varvas med hembesök och nätverksmöten. Jag trivs jättebra.

Hennes arbete handlar om att stöda barn och familjer som kämpar med olika utmaningar. Det kan till exempel vara barn med neuropsykiatriska diagnoser. De kanske har ADHD, och det har kanske föräldrarna också. Tillsammans med familjen sitter hon och funderar på hur deras liv kunde bli lättare. Kanske de behöver en familjearbetare som gör hembesök? En stödperson, eller en stödfamilj?

– Visst är det resursbrist, och visst skulle jag gärna ha färre klienter. Men jag har lärt mig att tiden ändå aldrig kommer att räcka till, resurserna kommer aldrig att räcka till. Jag måste bara göra så gott jag kan.

Och ibland ser hon de små miraklen: svåra fall som tar en positiv vändning. Ett innerligt tack för något som hon gjort bra.

– Jag tycker att det är väldigt intressant att prata med människor och höra dem berätta om sina liv. Jag vill också hjälpa, jag vill få till stånd en förbättring.

I början var det svårt att inte kunna någonting. På sitt gamla jobb var hon experten: den som andra ringde till när de inte visste vad de skulle göra. Nu var hon själv den som hela tiden behövde hjälp.

– Det är nästan outhärdligt att vara den som ingenting kan! Men med åldern har jag också lärt mig att medge att jag inte kan. Jag kan sitta med på ett möte och vara den människan som borde ha svaren, och ändå tvingas säga: Jag vet faktiskt inte, jag måste ta reda på.

Har lärt sig tacksamhet

Det svåraste i arbetet är att försöka hjälpa familjer där föräldrarna inte försöker själva; för att de inte bryr sig, eller helt enkelt inte orkar.

– Det är ju barnen som är mina klienter och det känns svårt att inte kunna få till stånd en förändring till det bättre i deras liv.

Vissa processer är så långsamma att hon nästan tappar tålamodet. Varför går det så långsamt? Varför blir familjens situation inte bättre?

– Det är tungt att hjälpa föräldrar som gett upp. Det är kanske en person som inte har jobb, som mår psykiskt dåligt och som förlorat hoppet om att något någonsin ska bli bättre. Hen är van vid att bli besviken och vad jag än föreslår säger hen: Det är ingen idé, det är för svårt, det blir ändå inte bättre.

Det är tungt att hoppas åt den andra, men ändå vill hon inte ge upp sitt eget hopp.

– Det gäller att fortsätta försöka, orka bära förälderns misströstan och inge hopp om förändring.

Arbetet tar aldrig slut, och hon kunde sitta med det sent varje kväll, men det gör hon inte.

– Jag har min familj, och jag behöver mitt privatliv.

Jobbet som socialarbetare har lärt henne tacksamhet.

– Jag värdesätter min egen familj på ett helt annat sätt än tidigare. Allt det där vardagstjafset – Ät upp maten! Har du klätt på dig ordentligt? – det är ingenting jämfört med de problem mina klienter kämpar med. Jag har en man som jag älskar och två friska barn, och jag har lärt mig att uppskatta det lilla.

Text och foto: Sofia Torvalds


Kyrka. Kyrkostyrelsen har tillsatt en delegation för ansvarsfull placeringsverksamhet. 1.2.2008 kl. 00:00

Världen. Lokala kyrkor på olika håll i USA har gått med i kampen mot övervikt i det amerikanska samhället. Till exempel baptistkyrkan First Baptist Church of Glenarden i Upper Marlboro i Maryland på den amerikanska östkusten, har skapat ett eget bantningskoncept baserat på Bibeln. I programmet Fit for the Kingdom (I form för kungariket) kombineras bibelstudium med kostråd. 1.2.2008 kl. 00:00

Kyrka. Valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet hålls 11 februari. Ombuden väljs stiftsvis genom proportionella och hemliga val. 31.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Mera initiativ och större synlighet. Det är receptet för ett fungerande stiftsfullmäktige, tror några avgående stiftsfullmäktigemedlemmar. 31.1.2008 kl. 00:00

Människa. På Skatudden där Kyrkostyrelsen har sitt säte, blåser det svalt från havet året om. Men inne i Helena Sandbergs arbetsrum värms man upp av Kenyas soliga landskap och leende människor som tittar ner från väggarna. 31.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Filadelfiaförsamlingen i Knutby protesterar mot att de tragiska händelserna i januari 2004 skall göras till en långfilm. Filmen kommer upp på biograferna till jul varefter den sänds i TV4 nästa vår. 31.1.2008 kl. 00:00

Kultur. I serien Mina sista ord tar dödssjuka människor genom ett videotestamente på ett mycket medvetet sätt avsked av sina närmaste. I varje avsnitt porträtteras en av dessa människor. Nuet har fått en annan dimension, för lever, det gör människan ända till slutet. 30.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Undervisningsminister Sari Sarkomaa tycker att kyrkans medlemmar borde ha rätt att välja församling beroende på livssituation och behov. 30.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Den humoristiska musikalen Altar Boyz som gjort succé i USA kommer till Finland i mars. 30.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. År 2008 är kompletteringen av församlingarnas skatteintäkter mindre än förr. Orsaken är att de flesta församlingars ekonomiska situation har blivit bättre. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet behandlade Roy Allers utredning om församlingsstrukturen i Helsingfors på sitt möte förra veckan. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bibelhelgen Med evigheten i sikte på Evangeliska folkhögskolan i Vasa samlade 350 deltagare. 29.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Tammerfors svenska församling fick som den ville: Matias Roto tog tillbaka sina papper. 28.1.2008 kl. 00:00

Ledare. Ledare 5/2008. I Bibeln finns avsnitt som förefaller vara rena mardrömmen för alla inom kyrkan som gör upp struktur- och strategiplaner. Som till exempel avsnittet i Johannesevangeliet där Jesus undervisar Nikodemos om de andliga sanningarna: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” 28.1.2008 kl. 00:00

Samhälle. Etthundrafemtio personer samlades i Kemijärvi kyrka för att be för de drabbade och samhället då det blev känt att Stora Enso lägger ner sin fabrik. 28.1.2008 kl. 00:00

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09