Det är lite blandade känslor Erica Långström beskriver efter att hon bara hunnit bo några dagar i sin etta i Åbo.
– Åbo verkar bra. Det är hemtrevligt och lagom stort, och mysigt med ån genom hela stan. Men visst har jag hemlängtan och känner att jag gärna skulle åka hem också.
Som tur är har hennes bästa kompis också inlett studier i Åbo i höst. Hon ser dessutom fram emot att lära känna nya kompisar.
– Och så ser jag fram emot att få höra lärare och professorer som är experter inom sina områden, jag tror det blir berikande.
Erica Långström har varit församlingsaktiv i fyra år, främst i sin hemförsamling Jomala, men också i Finström-Geta. Det är främst hjälpledarverksamheten hon brinner för.
– Jag har fått väldigt mycket gemenskap och nya kompisar via hjälpisverksamheten. Jag har växt som person när jag varit hjälpledare på läger i många år.
På vilket sätt har du växt mest?
– Jag känner mig tryggare med att leda grupper; jag vågar slappna av nu när jag varit med några år. Jag tror man blir erfaren i att leda och förklara.
Tror du att du hittar en församlingsgemenskap i Åbo?
– Jag var med en kompis till Åbo svenska församling för ett tag sedan, de ordnade en diskussionsgrupp för unga vuxna. Det var roligt!
Det mest saknade
Då hon åker hem till Åland över ledigheter kommer hon att vara aktivt med i hjälpisverksamheten.
– Jag har många av mina kompisar kvar där.
Sex gånger i året ordnas hjälpishelger.
– Vi leker, umgås och har pass med teman om till exempel vårt psyke och kristen tro. Vi sover i något församlingshem och på söndagen deltar vi i mässan.
Hon nämner också ungkvällar en gång i månaden och ungmässa i kyrkan med tillhörande tacoätande efteråt.
– Det brukar vara jätteroligt! Det är det jag kommer att sakna mest när jag flyttat från Åland.
Hon har ett gott råd till den som känner sig lite nyfiken på församlingens ungdomsverksamhet men tvekar.
– Gå och testa! Ta med en kompis så känns det lite tryggare. Jag har upplevt församlingen som väldigt öppen och välkomnande.
