Vilka är de egentligen? Jag menar, DE måste ju vara den absolut största gruppen i samhället. Det är ju alltid DE som gör eller vill något. DE vill ha samma rättigheter för sådana som inte lider av en traditionell sexualitet samtidigt som DE vill att alla ska ha likadan sexualitet som de själva, och har en inte det ska en inte heller ha samma möjligheter. DE vill också hjälpa flyktingar samtidigt som DE tycker att alla som kommer hit bara tar våra jobb. DE är aldrig jag, det är alltid någon annan.
Vi har ett sjukligt behov av att pressa in folk i olika lådor. Inte utgående från människan utan utgående från lådorna. Vi skapar lådor som vi sedan med våld försöker pressa ner andra i och vi låter den andra veta att man måste passa in i lådan på något sätt. Skadas någon i processen är det nu bara ”henkilökohtainen voi voi”. Varför inte i stället se till personen, och om vi nu prompt ska bygga lådor i sådana fall bygga lådor som faktiskt passar personen. Alla som haft ett plagg av storleken ”one-size-fits-all” vet att det aldrig passar. Lådorna passar inte heller, det är alltid någon kant som sticker ut.
Gångerna är otaliga när jag i en diskussion förklarat varför jag tycker eller känner som jag gör och svaret har varit ”nej, det gör du inte”. STFU, jag vet väl själv hur jag tänker. Tydligen passade jag inte in i lådan. Konstigt att det alltid är människan det är fel på och aldrig själva lådorna. DE är ju sedan alla de som inte passar in i ens egna låda. DE kommer alltid att finnas men vi måste komma ihåg att DE är våra kollegor, vänner, vår farmor och vår granne.
Livet är inte svartvitt, livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes och lila explosionslaser. Låt det vara så och lägg lite glitter och rök på det hela.
