Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.
Altartavlorna tas ur sina ramar för att rengöras och restaureras.

Sågspån, smuts och flagande färg är saker konservatorn får beakta när hon ger 280-åringen ett ansiktslyft

Kristinestad.

Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka.

17.6.2020 kl. 09:19

– Nedtagningen behövde planeras omsorgsfullt eftersom tavlorna är mycket tunga, ramarna har många utsmyckningar och den mittersta tavlan hade mycket skador på ramen, berättar konservator Nina Jolkkonen-Porander.

Koret och de vinklade kyrkväggarna adderade till utmaningen. När tavlorna väl var nere lösgjorde hon dem från sina ramar. Eftersom det är fråga om ett stort projekt kommer ytterligare en konservator arbeta med ramarna.

Den mer än 280 år gamla altartavlan i Kristinestads kyrka – som egentligen är tre tavlor – är i mycket gott skick för sin ålder.

– Det är ofta så att ju äldre en tavla är desto bättre material är den gjord av, säger Nina Jolkkonen-Porander och konstaterar att traditionella oljemålningar därför brukar vara trevliga att konservera.

– Det orsakar nästan mer bekymmer om man under årens lopp har gjort något åt dem.

Ofta har en liten skada täckts över genom att måla ett betydligt större område med oljefärg – och när färgen åldras i olika takt blir det här uppenbart. Att avlägsna gamla restaureringsjobb hör till de svåraste och mest arbetsdryga uppgifterna. Den här gången har Jolkkonen-Porander ändå skäl att tro att den som senast arbetade med tavlan gjort ett bättre jobb.

Att altartavlan restaurerats tidigare märks bland annat på att den översta ramens dekorativa keruber och stråkar har förstärkts med skruvar och spikar. En första ledtråd gav ett foto taget i kyrkan under kriget, där altartavlan och takkronorna var borta.

I församlingens arkiv hittades inget, men lokaltidningarna gav napp. I en artikel från år 1940 berättades utförligt om det arbete konservatorn Oskari Niemi gjort. Den här informationen är värdefull, även om den inte är oumbärlig för att göra jobbet.


80 år av damm och smuts

– Där är förfärligt mycket smuts. Jag har putsat den övre tavlan och det fanns säkert två liter sågspån mellan ramen och spännramen, säger Nina Jolkkonen-Porander.

Tavlorna rengörs både på motivsidan och baksidan. De två översta har hängt så att de bildat fickor som samlat damm och skräp.

– Den understa tavlan har varit precis bakom altaret så den är alldeles full av stearinstänk.

År 1940 anmärkte konservatorn Oskari Niemi som arbetade med tavlorna på att kyrkans uppvärmningssystem med sotande ugnar var till skada för konsten i kyrkan.

Förutom att hon rengör tavlorna kommer Nina Jolkkonen-Porander lösgöra taveldukarna från sina spännramar, åtgärda eventuella hål i duken, fästa färg som börjat flaga och sedan spänna upp dem på ramarna igen. Hela arbetsprocessen tar troligen några månader – beroende på om det uppstår några överraskningar.

– Rengöringen utförs med hjälp av bomullstoppar tjocka som ett finger, och det tar sin tid. Att rengöra den största tavlan kan ta tiotals timmar.

Att konservera kyrklig konst är inget nytt för Nina Jolkkonen-Porander. Hon har arbetat som konstkonservator i 23 år, varav sju år vid Valamo konserveringsinstitut, och har nu eget företag. Hon är tacksam för att kyrkorna i Finland värnar om det kulturarv som kyrkobyggnaderna, -konsten och -textilierna utgör.

Hon beskriver sig som en troende person, hör till ortodoxa kyrkan och jobbar även som kantor i den ortodoxa församlingen i Vasa. Konservatorns arbete ser hon ändå inte som någon religiös handling. Alla tavlor har samma värde och behandlas med samma aktning.

– När jag konserverar en tavla tänker jag egentligen bara på materialen. Vad bilden föreställer har då ingen betydelse för mig.

Altartavlan i Kristinestads kyrka

  • Målades år 1735 av Lorens Gottman.
  • De tre tavlorna avbildar scener från den sista måltiden, Jesus på korset och himmelsfärden.
  • Köptes från Stockholm år 1736, liksom ramverket tio år senare. Det är troligt att anskaffningen bekostades av Hans Berg, som var en av den tidens mäktigaste män i Kristinestad.
  • Hängde först i gamla Ulrika Eleonora kyrka och flyttades till den nya kyrkan när den stod färdig år 1897.
  • Kristinestads kyrkliga samfällighet har fått 35 000 euro från kyrkostyrelsen för konserveringen.
Emelie Wikblad

Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Slutet nått