Gospelia kaikille (Gospel för alla) är en lågtröskelkör i Helsingfors för alla som vill sjunga gospel. Den är en utvidgning av den 20 år gamla kören Helsinki Gospel. Körens dirigent Nina Pakkanen berättar att hon inför den första övningen hoppades att åtminstone 60 sångare skulle dyka upp – men det var 300 som kom.
Pakkanen är kantor men jobbar för tillfället på heltid med gospelkörerna. I övrigt är det körmedlemmarna som fungerar som försångare, agerar stödpersoner och sköter e-postkommunikationen.
Inga noter används på övningarna, men stämmorna finns inbandade och alla kan öva hemma med hjälp av dem.
– Det är viktigt att lära sig genom att lyssna.
Lyssna på nytt sätt utan noter
Att kören övar utan noter bidrar också till att göra den till en lågtröskelkör – fast för yrkesmusiker kan det tvärtom kännas som att tröskeln blir hög.
– Den som är van att sjunga efter noter blir tvungen att lära sig lyssna på ett nytt sätt. Det är som att byta språk.
Också för henne själv har de notlösa körövningarna gjort att hon fått lära sig att leda kör på ett nytt sätt.
– Jag värdesätter verkligen min egen utbildning, men samtidigt saknar jag den frihet som jag ser i sångare som inte läser noter. De är du med sina kroppar på ett helt annat sätt.
Barnbarnets matstol har blivit ett praktiskt hjälpmedel när Nina Pakkanen leder körövning på distans.
Pakkanen låter lyrisk när hon talar om det som händer när 300 människor samlas för att lyssna in varandra och sjunga tillsammans. Men sedan kom coronaviruset och undantagstillståndet, och de stora körövningarna fick läggas på is.
– Det väsentliga i körsång är att du hör din egen röst tillsammans med de andras röster – just det att man är i samma utrymme. När människor samlas och andas i samma rytm börjar deras hjärtan slå i samma takt. Endorfiner frisätts och vi börjar känna en samhörighet med varandra.
Tekniken en utmaning
Att skapa gemenskap och lyssna in varandra över nätet är utmanande.
– Den största tekniska utmaningen är att ljudet via de allra flesta virtuella mötesplatser kommer med viss fördröjning.
En annan utmaning är att människor har varierande tillgång till tekniska hjälpmedel.
Vägen till virtuella körövningar har tagits stegvis. Först genom en virtuell kaffepaus, sedan genom workshops där man i mindre grupper gått igenom till exempel rytmer i de sånger man för tillfället övar in.
Kören har en egen Facebookgrupp som använts för att sprida stöd och hopp.
– Jag har delat inspelningar av gospelklassiker och uppmuntrat körmedlemmarna att sjunga med när de lyssnar.
Det här har inspirerat körmedlemmarna att dela med sig av uppmuntrande tankar, länkar till gospelmusik och dagliga böner som ger hopp.
I slutet av april hölls den första större körövningen via Zoom, uppdelad enligt stämmor.
– Då gick vi igenom hur Zoom fungerar, gjorde andningsövningar och sjöng upp tillsammans. Sedan bekantade vi oss med Kumbaya både genom att sjunga melodin och genom att improvisera kring melodin. Till slut övade vi stämmor till Oh, Happy Day.
