Diakonin hjälper den som är ensam eller behöver prata om och få hjälp med sina problem.

Diakonin hjälper i stort och smått

diakoni.

Diankoniarbetarna hjälper där det behövs. Ibland genom att lyssna, ibland genom att ge mathjälp,
följa med till FPA eller hälsa på den som ligger på sjukhus.

11.3.2020 kl. 00:01

Carita Riitakorpi är diakoniarbetare i Matteus församling och hennes arbete handlar om att hjälpa människor.

Ofta börjar hjälpen genom ett samtal.

– Man behöver inte ha stora problem, ibland kan det handla om att man vill prata med någon om det som tynger ens hjärta.

Vem som helst kan vända sig till diakonin och man behöver inte höra till kyrkan.

Mötet med diakonen kan också leda till att man får konkret hjälp med problem i sitt liv.

– Vi gör en check up hos oss först, funderar på om vi kan hjälpa genom diakonin eller om vi kan hänvisa personen vidare. Jag kan hjälpa genom att ta reda på vart hen ska vända sig och vid behov följa med, till exempel till FPA.

Ensamhet och ekonomi

Det finns vissa situationer som hon möter oftare än andra. Till dem hör personer som har det ekonomiskt svårt.

– Det kan handla om unga som inte får stadigvarande jobb på heltid och har så liten lön att den knappt räcker till mat och hyra.

Riitakorpi möter också många ensamförsörjande föräldrar, oftast mammor men också pappor.

– När barnen är riktigt små brukar situationen vara hanterlig, men när de börjar skolan och kommer upp i tonåren blir kraven på unga allt större. Man ska ha mobiltelefon och delta i fritidsintressen som kräver dyr utrustning.

Carita Riitakorpi är diakoniarbetare i Matteus församling. Foto: Erika Rönngård

Diakonin har till exempel gett mathjälp till personer med ekonomiska problem.

– Då kan de betala räkningarna i stället för att köpa mat.

Diakonin kan också hänvisa till församlingens ekonomiska rådgivning där man kan få hjälp med att se över sin ekonomiska situation i grunden.

Carita Riitakorpi möter många människor som är sjuka eller som inte kommer in i arbetslivet igen efter en långvarig sjukskrivning.

Ofta handlar det också om äldre, ensamma människor.

– Vi har pigga pensionärer som är med i församlingens program, men de som blir bortglömda är de som är äldre och kanske inte har barn eller släktingar.

Diakoniarbetarna kan besöka den som är intagen på sjukhus, men Riitakorpi säger att sekretessbestämmelserna kan göra det svårt att få reda på var personen som behöver besök finns.

Diakonin är grundläggande för kyrkan.

– Utan diakonin finns kyrkan inte, för kyrkan kan inte existera utan att tänka på sin nästa. Vi behöver bara tänka på hur Jesus uppmaade oss att ta hand om den som är hungrig eller utan kläder.

Hon påminner om att man inte behöver vara diakoniarbetare för att kunna hjälpa någon annan.

– Älska din nästa.

Diakoni på svenska i Helsingfors

Matteus församling: Diakoniarbetarna Carita Riitakorpi (carita.riitakorpi[at]evl.fi) tel. 09-2340 7328 / 050-380 3986 och Mari Johnson (mari.johnson[at]evl.fi).

Johannes församling:
Diakoniarbetarna Karin Salenius (karin.salenius[at]evl.fi) tel. 050-380 0867, Gunvor Frände (gunvor.frande[at]evl.fi) tel. 050 380 1872 och Nenne Lappalainen (nenne.lappalainen[at]evl.fi) tel. 050 469 8127.
Petrus församling:
Diakoniarbetarna Gunilla Riska (gunilla.riska[at]evl.fi) telefonmottagning vardagar kl 9-10 tel. 050-576 8643, 09-2340 7125 och Bodil Sandell (bodil.sandell[at]evl.fi) vardagar kl 8-9 tel. 050-380 3925, 09-2340 7227.

Erika Rönngård



Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50