Sjur Isaksen besökte Helsingfors och talade till församlingsmedarbetare om att möta föräldrarna som vänder sig till församlingen för att ordna dop.
Sjur Isaksen besökte Helsingfors och talade till församlingsmedarbetare om att möta föräldrarna som vänder sig till församlingen för att ordna dop.

Dopet är en chans att mötas

dop.

Ett enda möte kan avgöra om en människa vill ha med kyrkan att göra. Sjur Isaksen tror att dopsamtalet har stor potential.

22.11.2019 kl. 09:12

Sjur Isaksen jobbar i Uranienborg församling i centrum av Oslo och har varit lärare vid prästutbildningen.

Liksom i Finland hör kring 70 procent av befolkningen i Norge till kyrkan, och allt färre låter döpa sina barn. Förra året döptes bara 51 procent av barnen som föddes i Norge (i Finland var siffran 65 procent). Ändå blev 56 procent av unga i Norge konfirmerade och 87 procent av avlidna fick en kyrklig begravning.

– Det är alltså inte bara så att en större del av samhället står utanför kyrkan, utan det är kyrkans medlemmar som inte låter döpa sina barn, säger Sjur Isaksen.

En skillnad mellan länderna är att dopen i Norge i nio fall av tio sker i församlingens huvudgudstjänst. På så sätt blir dopet ett tillfälle då människor kommer till kyrkan.

– Dopet har en självklar plats i gudstjänstens liturgi. Norrmännen vet överhuvudtaget inte om att det finns alternativ – och vi berättar det inte heller för dem, ler Isaksen.

Vad innebär kvalitet i doparbetet? frågar sig Isaksen. Han räknar upp tre punkter: god teologi, goda ritualer och goda möten. Främst placerar han de goda mötena.

– Det handlar om alla länkar i en församlings kontakt med människor, från den som svarar i telefon på kansliet till prästens dopsamtal.

Det första mötet avgör människans inställning och intresse för att ha med kyrkan att göra. Det är stor skillnad på om den som svarar i telefon säger: ”oj, här finns inte tid förrän i februari” eller ”grattis, vad roligt att vi valt att låta döpa ert barn!”

Potentiella själavårdssamtal

Att göra tro istället för att prata om tro, är något Isaksen beskriver som en viktig del av kyrkans fostran. Många norska barn vet vad muslimerna gör, de känner till bönetider, Ramadan. Men frågar man vad kristna gör har människor svårt att svara.

– Vi bjuder in dem att göra de kristna sakerna, utan att vänta på att de ska förstå dem.

Ett exempel: genom att delta i dopet ökar kapaciteten att förstå vad dopet handlar om. Här är dopsamtalet en inkörsport. Isaksen vill lyfta det här samtalet från plikt till något med stor potential. Frågar man föräldrarna ett halvår senare är chansen stor att de minns mer av dopsamtalet än av den nervösa dopdagen.

– För nervösa, stressade, sömnlösa nyblivna föräldrar har vänligt bemötande stor betydelse.

Isaksen är i grunden själavårdslärare och anser att dopsamtalen med fördel kan betraktas som potentiella själavårdssamtal. I grunden handlar det om att visa omtanke, uppmärksamhet och bjuda in den andras sårbarhet.

– Samtidigt finns det en gräns: i ett själavårdssamtal kan du vänta dig att den andra vill visa sin sårbarhet. I dopsamtalet finns inget sådant kontrakt.

För att bygga tillit behöver man vara öppen för alla känslor de kan bära på.

– Ingen händelse i mitt liv har varit så omvälvande som att bli far, konstaterar Isaksen.

Oftast är det de praktiska frågorna som människor först tar upp i dopsamtalet. Att ha koll på allt som ska hända ger trygghet.

Knepigare är det med de existentiella frågorna. Men det här är också en chans att undervisa om varför kyrkan värderar dopet högt.

– I Norge kan till och med präster vara besvärade av att tala om Gud. Jag får jobba med mig själv för att komma från trevligt småprat till allvaret.

Bakom det ligger en tanke om att föräldrarna nog inte är så intresserade. Men han anser att de som vänder sig till kyrkan förtjänar att bli tagna på allvar som religiöst intresserade människor.

– Om jag kan gå in i mötet med förståelsen att jag kan lära mig något av dem blir det mycket trevligare att vara präst.

Emelie Wikblad

Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30
Slutet nått